Forskning, Humaniora

Äldreforskning: Man upplever sig som frisk så länge man klarar sig hemma

När etnologen Åsa Alftberg var i 20-årsåldern började hennes mormor gå nedför trapporna baklänges, eftersom höften gjorde mindre ont då. Den minnesbilden har stannat kvar hos henne, och legat i bakgrunden till en avhandling om hur äldre personer upplever sina liv.

Asa Alftberg

Etnologen Åsa Alftberg forskar om hur äldre upplever sina liv. Foto: Gunnar Menander

I avhandlingen intervjuade Åsa Alftberg tolv 80–90-åringar som – faktiskt i likhet med merparten i sin åldersgrupp – fortfarande bodde kvar hemma. Alla hade olika krämpor och kroniska sjukdomar, men såg ändå sig själva som friska.

– Bara detta var en tankeställare, som visade att funktion för dem var viktigare än diagnos. Fast de gamla inte var friska i medicinsk mening, så kände de sig friska eftersom de kunde klara sig själva, säger hon.

En annan sak som Åsa Alftberg noterade var att 80+-arna ofta placerade åldrandets problem utanför den egna kroppen. Det var inte benen som svek, utan trappan som var dumt konstruerad. Synen var inte så dålig, men telefonkatalogen hade för liten stil. Armarna var inte för svaga utan mjölkpaketen för tunga, och så vidare.

– Nästa steg var att hitta praktiska lösningar till de olika problemen: ommöblering för att slippa gå så mycket i trapporna, förstoringsglas för telefonkatalogen, dragväska för att handla mat…

Åsa Alftberg påpekar därför – i motsats mot den gängse uppfattningen – att äldre oftast inte alls är rigida utan tvärtom flexibla. De tvingas ju ständigt anpassa sig till kroppens förändringar och hitta nya sätt att klara vardagen.

Hennes intervjupersoner var också väl medvetna om att de förväntades sköta sin hälsa.

– De löste korsord ”för att hålla hjärnan igång” och promenerade ”för att det var nyttigt”. Det var alltså plikten som framhölls snarare än nöjet, kanske för att visa att man även på ålderns höst var en duktig och skötsam medborgare, säger hon.

I skötsamheten ingick att hålla hemmet snyggt och rent. De gamla städade själva så mycket de kunde, och bad sedan anhöriga kontrollera om det dög.

– Smuts är alltid något negativt, men är nog extra hotande för äldre människor. Ett smutsigt hem skulle bli ett tecken på förfall och visa att man inte längre kan klara sig själv, menar Åsa Alftberg.

Forskningen har gett henne en mer nyanserad bild av åldrandet, tycker hon. Det bör inte romantiseras, men heller inte skildras som ett elände.

– Mina intervjupersoner sa ibland att ”det är inte så roligt att bli äldre”. Men samtidigt hade de en förmåga att uppskatta tillvaron och tillvarata positiva ögonblick och detaljer som man förr inte hunnit uppmärksamma.

Åsa Alftbergs avhandling las fram för ett år sedan. Nu arbetar hon med en studie av äldre personers bruk av läkemedel och hur de fogar in sin medicinering i vardagen.

Ingela Björck

Läs även: Ekonomiskt effektivitetstänk passar inte inom äldrevården

Aktiva seniorer ett nytt ämne inom äldreforskningen

Flera nätverk för forskning om äldre och åldrande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *