Undervisning och forskning ändrar karaktär, lokaler lever inte upp till dagens behov; efter nära nog hundra år lämnade medicinarna sina hus i den vackra trädgården runt omkring och längs med Biskopsgatan. Hit räknas också den laboratoriebyggnad, Inst. för anatomi och histologi, som invigdes 1966, signerad Bernt Nyberg. Fysikerna hade redan tidigare lämnat plats för Klassiska institutionen, numera Pufendorfinstitutet.

Exteriört är det arkitektoniska uttrycket oförändrat med de vackra parkliknande trädgårdarna. Inte heller är förändringarna bakom fasaderna större än att anatomer och histologer skulle känna väl igen sig. Med stor känsla för kulturhistoriska värden restaurerades dessa tre byggnader för att bli hemvist för bland andra konst- och musikvetare samt idéhistoriker. Så uppstod, med etnologerna i det omedelbara grannskapet, ett campus för humaniora. I den så kallade Kulturanatomen samt de byggnader som går under namnen Wrangel och Josephson ryms allt det en humanistisk verksamhet innefattar: undervisning och forskning, grupparbete och social samvaro. För det senare borgar två välutrustade lokaler.

Rockader är inte ovanliga, ibland begripliga, andra gånger omöjliga att förstå; om drygt ett år finns inte längre detta campus. Då går tyvärr flyttlasset till det om- och tillbyggda Zoologihuset, LUX. När ”villorna” i parken invigdes av dåvarande rektor, med musik och tal, trodde ingen att deras livstid skulle bli så kort.

Vad händer nu? I LUM nr 2 2013 läser man följande: ”När det gäller villorna längs Biskopsgatan … /måste/ man tyvärr säga upp dem till fastighetsägaren Akademiska Hus om man inte hittar nya verksamheter.” Vidare: ”Det behöver inte vara en förlust för universitetet utan Akademiska Hus kan bygga om villorna för andra verksamheter.”

Detta får inte hända! Att offra dessa byggnader, en gång universitetets egendom och en prydnad för detsamma, dessutom en viktig milstolpe i dess utveckling vore inte mindre än en skandal. Det är omöjligt att tänka sig att LU, med uttalat stora ambitioner, inte har bruk för dem. Utan större insikt inser man lätt att de kan tas i anspråk av andra discipliner. Svårligen hittar man en i alla avseenden mer stimulerande studiemiljö än den som t.ex. Kulturanatomen erbjuder. Studenter behöver arbetsplatser, gästforskare likaså, professorer emeriti en ämnesöverskridande mötesplats. Och en av professorsvillorna längs Finngatan skulle kunna bli den Faculty Club som så många länge har efterlyst, inte minst utländska forskare. Ett Litteraturhus efterfrågas också. Tänk till.

Hjördis Kristenson