Administration, Forskning

– Kunskapslyft krävs för styret av högskolan

Globaliseringen sätter press på universitet och högskolor. Det behövs skickligare ledare och administratörer – och färre forskare, säger Merle Jacob, professor i forskningspolitik.
– Samtidigt måste vi se det svenska utbildningssystemet som en helhet. Ett sätt att lösa de mest akuta problemen är att uppmuntra universitetslärare att lägga en del av sin tid på högskoleadministration eller på att undervisa gymnasister.

Merle Jacob

Merle Jacob, professor i forskningspolitik, forskar om hur man bäst styr samspelet mellan vetenskap och politik. Foto: Apelöga

Forskning och utbildning blir alltmer internationell, men andra delar av högskolan och även forskningspolitiken släpar efter. Det behövs ett kunskapslyft bland politiker, ledare och administratörer för att matcha internationaliseringen av sektorn, menar Merle Jacob. Hon leder forskningsprojektet KnowScience (se ruta).

– Forskningspolitiken präglas mer av trender än kunskap, och att styra utan att veta hur saker förhåller sig till varandra blir lite farligt, säger hon när LUM träffar henne på Företagsekonomiska institutionen.

Detta har man också förstått hos de forskningsfinansiärer som förra året satsade sammanlagt 80 miljoner på forskning som ska bidra till en långsiktig och hållbar kunskapsförsörjning. Merle Jacobs projekt fick en fjärdedel av programbudgeten.

Den stora utmaningen är att anpassa Sverige till det globala forsknings- och utbildningslandskapet, förklarar hon.

– Alla – forskare, studenter och administratörer – måste vara beredda att i högre grad flytta på sig, samspela och lära av andra på en global arena. Det är ett nödvändigt kulturellt skifte, men svårt för nordbor som gärna stannar vid sina hemuniversitet.

Mobilitet har effekter på flera sätt. Man byter tankar och idéer inom ämnena.  Men man ser samtidigt hur andra lärosäten administreras och leds. Ett brett kunskapslyft gör också olika yrkesgrupper mer jämlika.

– Svenska forskare ser ofta sig själva som närande och byråkrater som tärande. Det visar att de inte förstår vad som krävs av administratörer och att vi jobbar för samma sak. Vi forskare måste respektera administratörerna och se deras kompetens!

Akademins största problem i dag är annars själva styrningen, fortsätter Merle Jacob. Det handlar inte så mycket om konflikten mellan kollegialt ledarskap och ”linjen”, utan mer om att det satsas för lite på att forskare ska kunna bli bra ledare. Och det är inte fler ledarskapskurser som behövs, förtydligar hon.

– Det är svårt att vara prefekt och svårt att leda stora forskningsprojekt. Man behöver både kunna reglerna och följa dem. Men akademiker förväntas vara prefekter på en bråkdel av sin tjänst. Inte ens här på Företagsekonomiska institutionen där vi är 160–170 anställda får prefektskapet ta en heltid i anspråk. Det är orealistiskt.

De flesta kollegiala ledarna har svårt att fatta obekväma beslut, som t.ex. att varsla medarbetare, vilket lett till ett lärar-överskott. Lagstiftningen förvärrar problemet eftersom den inte är synkad med de senaste årens ökade forskningsanslag, fortsätter Merle Jacob.

– Unga forskare anställs inom projekt där anslagen räcker i de flesta fall tre år. Efter två år har de rätt till fasta jobb enligt lagen om anställningsskydd, LAS. Om projektet inte säkrat finansiering efter de tre åren så ska de anställda varslas om uppsägning. Detta sker ofta inte; man vill ju ha medarbetare som fokuserar på forskningen och inte är ute och letar nya jobb…

Resultatet är obalans och att universitet som Lunds står med en mängd ”inlasade” forskare/lärare, utan att ha pengar till deras lön. Ofta handlar det om människor som gett allt och trott på en framtid inom akademin…

Den bristande professionalismen lyser igenom också på andra sätt. Som forskningsledare och prefekt ska man till exempel främja jämställdheten etc.

– Men man fifflar bort kraven och gör kompisrekryteringar. Akademin är en djungel av undvikande manövrer…

Det är inte lätt att ändra de här mönstren. I forskningsproppen 2008–2012 avsattes extra forskningsmedel för att tillsvidareanställda forskare skulle få mer tid att forska, men pengarna gick till nyanställningar, fortsätter Merle Jacob.

– Det är alltid roligare att nyanställa!

Vad krävs då för en hållbar kunskapsförsörjning?

– Att politikerna vet vad de gör, vilka styrinstrument som har effekt. Men också att vi alla tar till oss att forskning inte längre är en angelägenhet bara för eliten, utan för många i samhället. Utbildningssystemet är en helhet som börjar med förskolan.

Inser vi detta kan överskottet av universitetslärare bli lösningen på andra problem, menar hon. Staten investerar cirka två miljoner kronor i varje forskarutbildad. Alla kan inte bli forskare på heltid, eller undervisa på högskolenivå, men högstadier och gymnasier behöver ämneslärare och lärosätena behöver högutbildade administratörer som matchar de globala kraven:

– En idé är att inrätta tjänster som förenar forskning på universitetet med undervisning i den vanliga skolan – på högstadiet eller gymnasiet. En annan är att tidigt lyfta fram administratörsrollen som en karriärväg för forskarutbildade.

De internationella samarbeten som blir allt vanligare kräver inblick i forskningsvärlden och en förmåga att hantera komplexa problem, menar hon. I Lund finns alltmer sådan kompetens t.ex. inom forskningsnära tjänster och kommunikation – men personal- och utbildningsadministrationen behöver motsvarande lyft.

Internationaliseringen för inte bara gott med sig, avslutar Merle Jacob. Rankningen t.ex. har infekterat sektorn med ytlig tävlingslogik.

– Rankning är en statusfråga, och status är viktigt för oss. Men långsiktigt behåller vi vår position bäst genom att hålla hög kvalitet i forskning och utbildning.

Britta Collberg

FAKTA om forskningsprojektet KnowScience 

Forskningsprojektet KnowScience utgör en fjärdedel av satsningen ”Samhällets långsiktiga kunskapsförsörjning” som utlystes förra året av Forte, Vetenskapsrådet, Riksbankens Jubileumsfond samt Formas. Knowscience fick drygt tjugo miljoner kronor för att under sex år ta fram en kunskapsbas för hur man bäst styr samspelet mellan vetenskap och politik. Projektet ska särskilt  granska hur det fungerar att styra förvaltningspolitiskt med prioriteringar, anslagsinstrument och forskningsutvärderingar. Sverige står i fokus men jämförs med Finland, Schweiz, Storbritannien och Nederländerna.  Projektet drivs från Lund, dit fem forskare är knutna. Dessutom ingår lika många forskare anställda vid andra europeiska universitet men avlönade av Lunds universitet.