Forskning, Humaniora

Fel att vara fet – även för män

För lite mer en tio år sedan var etnologen Fredrik Nilsson i Skottland för att genomföra ett forskningsprojekt om aktiemarknadens påverkan på människors vardag. Men här såddes ett frö till något helt annat – en djupstudie av den fete mannen.

Då, 2004 i Edinburgh, började Fredrik Nilsson att betrakta vardagliga situationer med kroppen som utgångspunkt.

– Jag bodde i ett övre medelklassområde med många kritstrecksrandiga kostymer. På bussen fick alla fascinerande nog plats att sitta och läsa sin morgontidning. Det är trångt på brittiska bussar.

På en annan buss, där en av Edinburghs förorter var slutstation, utspelade sig helt andra scener.

– Ett av stoppen var utanför en bingohall. Helt plötsligt vällde det in en massa kraftiga kroppar som skulle knö in sig på platser som var anpassade efter en idealkropp.

De nya passagerarna hanterade detta på olika sätt. Det fanns de som fogade sig och försökte anpassa sig till det begränsade utrymmet. Andra brydde sig inte om de tog plats. Reaktionerna från övriga passagerare var också blandade med allt från ilska till avsky och irriation, berättar Fredrik Nilsson.

Etnologen Fredrik Nilsson. Foto: Kennet Ruona

– På många sätt var den här bussresan en bild av samhället, säger han.

Tankarna som tog form i Skottland utvecklade sig så småningom till en idé om ett forskningsprojekt som resulterade i boken ”I ett bolster av fett. En kulturhistoria om övervikt, manlighet och klass” som kom ut 2011.

– Männen var de som ökade mest i vikt men det fanns inte så mycket forskning om manlig övervikt. Däremot fanns det många förutfattade meningar och idéer. En sådan idé är att det är mer tillåtet för män att vara överviktiga, att det till och med kan vara attraktivt. Men om det hade stämt, varför går så många män till gymmet? Kroppen är ett lika stort projekt för män som det är för kvinnor, säger Fredrik Nilsson.

Genom djupintervjuer med ett antal män började han borra djupare i den manliga övervikten.

– Många av männen jag intervjuade balanserade fram i tillvaron. De tyckte sig inte kunna gå på gym eftersom de kände sig avvikande, de var rädda för andras blickar och sin egen.

Föraktet för den feta kroppen är både religiöst och populärt rotad, enligt Fredrik Nilsson. Frosseriet – en av de sju dödssynderna – sådde fröet till en religiöst baserad moral.

– Det har också funnits mer folkliga idéer om balans. Som människa får man bara tillgodogöra sig en viss mängd av det goda, eftersom någon annan annars blir utan.

Historiskt har de manliga kroppsidealen ibland varit kopplade till ett slags ”nationens intresse”. Vissa perioder har det varit mer accepterat med övervikt och andra inte, menar Fredrik Nilsson. Karl X Gustafs väl tilltagna kropp var till exempel ”tillåten” under stormaktstiden på 1600-talet.

– Han symboliserade välstånd och rikedom. Inte bara sin egen, utan hela nationens. Under 1700-talet skedde en förändring mot ett asketiskt ideal med en snabb, disciplinerad och uthärdande kropp som Karl den XII och hans karoliner representerade.

Det är under 1800-talet som viktfrågan blir central i samhällsdebatten både i Sverige och internationellt. En lång rad mixturer, oftast verkningslösa, som sades kunna råda bot på fetma lanserades. Bantningens fader, William Banting, slog igenom och turnerade runt i Storbritannien med sitt budskap om att gå ner i vikt genom att förändra sitt sätt att äta.

Det rådande muskulösa mans­idealet växte fram ­under 1900-­talet, parallellt med arbetar­rörelsen. Foto: Mostphotos

I Sverige växte under 1900-talet det muskulösa idealet fram parallellt med arbetarrörelsen. Fredrik Nilsson vill ogärna jämföra eller ställa manligt mot kvinnligt. Han konstaterar bara att mannen genom historien också har blivit objektifierad. Den fete mannen har varit, och är, något som ska åtgärdas och korrigeras.

– Det vältränade och muskulösa är fortfarande det tydligaste idealet som alla andra kroppar förhåller sig till. På bussen har vi fått vår utmätta plats.

Jessica Bloem

Läs resten av artiklarna i temat ”Mansrollen”