Forskning, Humaniora

Förändrad mansroll igen efter #metoo?

Den svenska manligheten krisar med ojämna mellanrum och kanske förändras mansrollen nu igen i svallvågorna efter #metoo. Genushistorikern Emma Severinsson hoppas att dagens pojkar får lära sig att visa känslor – och genusvetaren Jens Rydström fyller i med att män behöver bli bättre på att prata om problem.

Genushistorikern Emma Severinsson. Foto: Maria Lindh

För trots att Sverige går i bräschen med pappaledighet och jämställdhet så är dagens mansroll på många sätt trång.

Från barnsben matas vi med bilden av den starke, beslutsamme mannen som ideal. Sällan kombineras svällande muskler och aggressiv dominans med en förmåga till empati och känslosamhet i reklam, tv eller film. Män står fortfarande för nästan alla våldsbrott i Sverige och Emma Severinsson menar att det finns ett stort värde i att pojkar, precis som flickor, får lära sig att visa känslor och prata – icke-våldsamma strategier för att hantera svåra livssituationer.

– Tänk på #metoo-kampanjen. Även om det handlar om ytterligheter så visar omfånget att det handlar om strukturella problem som vi måste försöka lösa. Pojkar behöver uppfostras till empati, till att få vara sårbara, de behöver lära sig uttrycka känslor och att prata – så att de får tillgång till det som flickorna har idag, säger Emma Severinsson, som menar att här är genuspedagogiken något att sätta sitt hopp till.

Jens Rydström menar att just maktperspektivet är det viktiga i kampanjen.

Genusvetaren Jens Rydström. Foto: Kennet Ruona

– Det viktiga med #metoo-kampanjen är att den visar hur män utövar makt genom sexuella trakasserier på arbetsplatserna. Där hoppas jag den kan bidra till en förändring. Däremot är jag kritisk till uthängningarna – som i en folkdomstol utan chans att försvara sig. Och straffet står ofta inte i proportion till brottet.

På 1980-talet studerade lundaforskaren Jan Einarsson hur pojkar och flickor i mellanstadieåldern pratade med varandra. Det visade sig skilja sig mycket åt. Medan flickornas vanligaste språksituation var intima samtal två och två, så talade pojkarna oftare i lite större grupper.

– Pojkarna använde språket hierarkiskt, för att säga de fulaste orden eller vinna ordstrider. På så sätt, menade Einarsson, har kvinnor lärt sig använda språket terapeutiskt och bli bättre rustade att klara av vuxenlivets kriser, säger Jens Rydström.

År 2008 gjordes en undersökning där man frågade barn vem de helst talar med när de är ledsna. Pappa kom först på femte plats efter mamma, kompis, någon annan och inte någon alls. Jens Rydström menar dock att det går framåt och att männen blivit bättre och bättre på att prata med var-andra och sin partner om mjuka frågor.

Mansrollen har hamnat i kriser minst tre gånger under de senaste hundra åren – på 1920-talet, 1970-talet och 1990-talet. Varje gång berodde det på strukturella förändringar i samhället – och varje gång har det lett till förändringar i relationerna mellan män och kvinnor.

Efter första världskriget längtade västvärlden efter att få njuta och lämna krig, fattigdom och ojämlikhet bakom sig. 1920-talet var framstegens tid, särskilt för kvinnorna som fick rösträtt och etablerade sig på arbetsmarknaden, samtidigt som bilar, flyg, elektricitet, film och radio gjorde sitt intåg. Frigjorda kvinnor klippte håret kort, klädde sig i korta raka klänningar och fjädrar, dansade charleston och tjänade framförallt egna pengar.

Emma Severinsson har i sin forskning analyserat veckopress från 1920-talet. I tidningarna beskrivs kvinnorna som de som driver utvecklingen framåt. Kvinnorna står för det nya och moderna medan männen ofta beskrivs som stagnerade.

– Mannen var inte längre i centrum och hans privilegier var hotade. Tidigare uppmanades kvinnan att vara en god kamrat till sin man och stötta honom genom att intressera sig för honom och hans intressen. En god hustru skulle gärna vara påläst för att kunna diskutera med sin man när han kom hem från jobbet, säger Emma Severinsson.

Nu utmanades mansrollen – han förväntades intressera sig för sin hustrus liv, han skulle vara kamrat i kamratäktenskapet. Trots detta förväntades inte mannen dela på arbetet med hem och barn.

– Jag tror både min far och farfar hade det bra, de hade tid att ha roligt med andra män och fick fin hemservice. Däremot fick de inte så bra kontakt med sina barn och det är ett högt pris att betala, säger Jens Rydström.

Nästan hundra år senare skriver Åsa Beckman, litteraturskribent, en mycket spridd och omdiskuterad krönika i DN om män som inte är intresserade av någon annan än sig själv. Hon uppmanar kvinnor till frågestrejk, om inte mannen ställer några frågor till dig om ditt liv – sluta då fråga honom om hans liv.

På 1970-talet, med lågkonjunktur och arbetslöshet, ifrågasätts mansrollen av den nye mjukismannen i Befria-mannen-rörelsen. Solidaritet, kärlek och studentuppror. Nu kommer mannen närmare sina barn och förväntas vara jämlik med kvinnan – inte olikt dagens ideal, men mer provocerande på 70-talet.

– Velourmannen var oerhört föraktad. Han tog hand om barn, kramades och utforskade sina känslor, säger Jens Rydström.

Homofobin var stark på 70- och 80-talet och mansrörelsen svängde snart till att handla om att ”hitta sin inre man” och snarare förstärka en aggressiv mansroll.

Efter 80-talets tillbakagång till machomannen – med pengar, kostymmakt och karriär i fokus – kom 90-talet med ”varannan damernas” och kvinnornas intåg i politiken på bred front. Då var det dags för avgörande förändringar i mannens livsstil igen – nu hämtar männen barn på dagis, tar föräldraledigt i högre grad och förväntas dela på ansvaret hemma.

Idag lever männen på många sätt mer likt kvinnan och de tillbringar mer tid med barnen. Än så länge utan att drabbas av stress-sjukdomar i samma grad som kvinnorna, något som kan hänga ihop med att kvinnan fortfarande i högre grad är projektledare i hemmet. Men om männen går samma väg som kvinnorna finns det förstås risk för att de också kommer drabbas av utbrändhet i högre grad.

Förmodligen behöver morgondagens manlighet innehålla mer ansvar för det ”lilla livet” hemma i kombination med mindre arbete ute i den stora världen, för att undvika att hamna i kvinnornas fälla. Jens Rydström menar att den största vinsten för männen under de senaste decennierna är att de har fått större tillgång till sina barn.

Pappor som skiljer sig blir inte längre sällanpappor.

– Vid skilsmässor på 70- och 80-talet var det fortfarande vanligt att barnet inte fick så mycket tid med pappan. Nu är det varannan vecka som ses som det naturliga, det är en stor förändring i mansrollen, säger Emma Severinsson.

I ljuset av #metoo sjunker den dominerande alfahannen i kurs och kanske uppvärderas nu en ny slags snäll man – i motsats till den som tar för sig och inte lyssnar till andra. Kanske kommer snällhet att börja ses som en omistlig del av en attraktiv, sexig man.

– Men det är alltid svårt att analysera vad som händer just nu, vi vet inte än vad som blir följderna av #metoo, säger Emma Severinsson, och Jens Rydström nickar instämmande.

Jenny Loftrup

Läs resten av artiklarna som ingår i temat ”Mansrollen”