Medicin, Samverkan

Förre rektorn Westling om vetenskapsmän och ledarskap

”Ju högre upp man kommer i den akademiska chefshierarkin, desto mer spelar man en roll. Det är viktigt att visa sig i vardagen och visa uppskattning av medarbetarna. Och ju högre upp, desto fler tal. Man ska vara mycket väl förberedd när det gäller officiella tal, och spontan när det gäller informella.”
Dessa råd och fler därtill kan man läsa i Håkan Westlings nya bok ”Brokiga blad” i vilken han ägnar sista kapitlet åt funderingar kring det akademiska ledarskapet.

Professorsinstallation vid Lunds universitet den 16 oktober 2009. Rektor Per Eriksson i mitten omgiven av de tidigare rektorerna Göran Bexell, Boel Flodgren, Carl-Gustaf Andrén och Håkan Westling.

Håkan Westling är en produktiv författare och kommer nu med samlingsvolymen ”Brokiga blad”. Foto: Gunnar Menander

Håkan Westling var rektor för Lunds universitet under nio år, mellan 1983 och 1992. När LUM nu besöker honom hemma på St Annegatan så är det 23 år och fyra rektorer (Boel Flodgren, Göran Bexell, Per Eriksson, Torbjörn von Schantz) senare.

– Det var nog lättare att vara rektor förr, tror Håkan Westling. Då var det inte så många vicerektorer att hålla reda på. Och det är ändå man själv som får sitta vid rodret när det gäller.

I kapitlet om ledarskapet skriver han om de beslut man ibland tvingas ta – svåra och i konflikt med andra, och att det blåser på toppen, ofta kallt.

– Det är då som det är värdefullt att veta att man en gång var enhälligt vald av sina kolleger. Man vet att de litar på att man gjort så gott man kunnat efter bästa förstånd.

Håkan Westling avslutar det kapitlet med att ansluta sig till forne medicinarkollegan Albert Schweitzers tes om hur en bra chef ska vara. Ett gott exempel för andra, helt enkelt.

– Jag försökte vara ett gott föredöme, säger han.

Annars innehåller ”Brokiga blad” främst essäer om betydelsefulla män för vetenskapen och Lund. Exempelvis om Axel Ebbe, Magnus Blix, Philip Sandblom, Ivan Bratt, Nils Alwall med flera. Och så lite överraskande ett inledande kapitel om Ernest Hemingway, författaren med så många krämpor orsakade inte bara av osunt leverne utan även av olyckor och andra sjukdomar att han var intressant även ur ett medicinskt perspektiv. Dessutom uppskattar Håkan Westling Hemingways inställning till döden, som han menar är ganska ”laid back”.

– Själv tänker jag att medellivslängden ligger på 82 år – och jag är 87 så jag har redan fått fem bonusår.

Och än sinar inte projektidéerna till nya skrifter. Håkan Westling vill gärna skriva om medicinarutbildningen som nu läggs om.

– Jag började läsa medicin 1947 och det kan vara intressant att jämföra, säger han.

Maria Lindh

Citat ur ”Brokiga blad”

Om Nils Alwall

”Nils Alwall är kanske den märkligaste av de personer som utgått från Medicinska fakulteten – han grundade en egen klinisk specialitet och medverkade till bildande av ett världsomspännande företag.” (Gambro – reds anmärkning)

Om Magnus Blix

”Det var Magnus Blix som allra först visade att sensationer av värme, kyla, beröring och smärta utlöses från skilda punkter på hudens yta.”

(Den första fysiologen i Lund, professor från 1885 – reds anmärkning).

Om David Ingvar

”En oöverträffad reklam för Lund och det akademiska samhället gjorde David Ingvar som en av forskarna i den första TV-serien med namnet ”Fråga Lund”. Några av hans kollegor betraktade detta som tecken på ytlighet, möjligen låg en viss avundsjuka bakom. ”

Om Philip Sandblom

”Det är inte överord att säga att Philips (Sandblom rektor för LU 1957 – 1968, reds anmärkning) största tur i livet var symbiosen med Grace.”

Om Kilian Stobeaus

”Var Killian Stobaeus en bra chef? Det vet vi inte mycket om. Men vi vet att han var ett föredöme för den unge Carl Linnaeus, liksom säkerligen för många andra lärare och studenter.”

FAKTA Håkan Westling

Föddes 1928 i Göteborg.

Började medicinstudierna i Lund 1947 och blev färdig läkare 1955.

Disputerade 1957 om marsvins känslighet för histamin och deras beroende av den enzymatiska nedbrytningen.

Blev rektor 1983 och var det fram till sin pensionering 1992.

Var med och bildade Lunds Universitetshistoriska Sällskap och var dess första ordförande.

Författare till ett flertal biografier och böcker om LU:s historia med mera.