Forskning, Samhällsvetenskap

Förväntat riksdagskaos efter SD uteblev

Sverigedemokraternas vågmästarroll i riksdagen har inte lett till kaos och ineffektivitet, vilket många förutspådde efter förra valet. Tvärtom har partierna anpassat sig och beslut fattas genom nya koalitioner och blocköverskridande samarbeten. Samtidigt finns andra orosmoln, enligt statsvetaren Johannes Lindvall.

Regeringskansliet har vuxit kraftigt på senare år vilket ökar regeringens makt på bekostnad av riksdagens. FOTO: Ingemar Edfalk/Sveriges riksdag

Sveriges parlamentariska karta har ritats om. Länge var det endast fem eller sex partier som klarade 4-procentspärren och tog sig in i riksdagen. Miljöpartiets inträde på 1980-talet ruskade om, men inte lika mycket som Sverigedemokraternas stora framgångar i valet 2014.

Johannes Lindvall.

– När vi påbörjade vår undersökning hösten 2015 trodde vi att läget i riksdagen skulle visa sig vara mer låst än det faktiskt har blivit, säger Johannes Lindvall som lett arbetet med undersökningen som genomförts av statsvetare från Lund och Göteborg.

Studien visar att partierna har lyckats få till stånd blocköverskridande överenskommelser i minst lika hög grad som tidigare och att riksdagspartierna har röstat för utskottens förslag i mer än 90 procent av fallen. 

En annan viktig mätare på hur väl svensk politik fungerar är hur de regerande partierna lyckas uppfylla sina vallöften. Även här ser siffrorna bra ut: 80 procent av vallöftena hålls, vilket är långt mer än vad svenska folket tror.

– När vi har frågat folk så gissar de att siffran ligger på cirka 50 procent, säger Johannes Lindvall.

Men även om svensk demokrati faktiskt levererar bättre än vad forskarna förväntade sig så finns orosmoln när det gäller förutsättningarna för samspelet mellan regeringen och riksdagen i framtiden. 

Det första handlar om att antalet parlamentariskt sammansatta utredningar successivt har minskat sedan 80-talet till förmån för regeringsledda expertutredningar. 

– Utvecklingen kommer sig av att det fanns ett missnöje med de parlamentariska utredningarna. Man tyckte att de var långsamma och ineffektiva. De positiva effekterna av utredningarna, att riksdagsmän från olika politiska partier fick inflytande så att det blev möjligt att komma överens partierna emellan, diskuterades lite.

Ett annat potentiellt problem är att regeringskansliet har vuxit kraftigt alltsedan 80-talet. Antalet tjänstemän har fördubblats och antalet tillsatta kommittéer har tredubblats. Detta ökar regeringens makt på bekostnad av riksdagens vilket, enligt Johannes Lindvall, ökar risken att partierna prioriterar kampen om regeringsmakten framför arbetet i riksdagen. 

Ett tredje bekymmer, enligt Johannes Lindvall, är budgetprocessen. Den stramades upp under 90-talet för att underlätta för regeringspartierna att hålla koll på utgifterna. Nyordningen innebar också en förstärkning av regeringens makt – något som måste ses över, menar Lindvall.

– Det är viktigt eftersom det handlar om riksdagspartiernas möjligheter att påverka den förda politiken, och inte ställas inför ett fait accompli.

Johannes Lindvall tycker att diskussionerna kring demokratins framtid, i Sverige men kanske framför allt internationellt, borde ta fasta på vad som skedde under mellankrigstiden, då demokratin var hotad på många håll. Historien visar att den avgörande frågan när det gäller tilltron till demokratin är om politikerna klarar av att ta fram lösningar på de problem människor i allmänhet tycker är viktiga.

– I de länder där demokratin överlevde 1920- och 1930-talen lyckades man visa att demokratin faktiskt levererade. Vår undersökning tyder på att förutsättningarna är ganska goda för att politikerna ska klara av den uppgiften också i framtiden.

Ulrika Oredsson

Läs fler artiklar i temat I valet och kvalet