Administration, Allmänt

– Framtidens ledare bör kunna ta ansvar för hela universitetet

Kollegor som tar ansvar för helheten på sin arbetsplats odlar den ledarskapskultur som Torbjörn von Schantz vill se på sitt universitet. Framtidens prefekter, chefer och dekaner behöver än mer se till hela universitets bästa utöver sin egen verksamhet.

Rektor Torbjörn von Schantz vill utveckla ledarskapskulturen inom universitetet. Foto: Gunnar Menander

– Vi är inte framme än, men på väg åt rätt håll, säger rektor som möter helhetssynen allt oftare såväl i sitt eget ledningsråd som bland deltagarna på LU:s ledarskapskurser.

LUM träffar Torbjörn von Schantz för att prata ledarskap i en tid då de flesta fakulteters valberedningar precis har avslutat ett hektiskt arbete. Dekanbyten väntar på fem fakulteter och det är inte alltid lätt att hitta villiga kandidater till dessa poster. I samband med prorektorstillsättningen ställde också rektor frågan varför inte fler sökte eller nominerade kollegor till det uppdraget. Själv frågade han ett tiotal personer om deras intresse och fick lika många svar på varför det inte var intressant att söka.

– Många var rädda för att forskarkarriären skulle spolieras.

Torbjörn von Schantz har förståelse för det och har själv gjort resan från forskare till prefekt till dekan till rektor. Ett jobb som rektor eller prorektor tar mycket av ens tid. Och potentiella kandidater kanske känner att man bör vara färdig med större delen av sin forskning innan man tar på sig den typen av akademiska ledaruppdrag.

– Jag upptäckte att jag gjorde större nytta för min institution som prefekt än som forskare. Jag gick ändå tillbaka till forskningen en tid innan jag blev dekan. Men som dekan var det rätt kört att forska, säger han.

Att en rektorstjänst tar över en stor del av livet skriver han under på. Det var länge sedan han styrde över sin egen tid. Och utsattheten i form av starka egenintressen utom och inom universitetet är också kännbar. Det känner han igen även från andra sidan rektorskapet. Torbjörn von Schantz har också suttit vid kaffebordet och kritiserat sin institutionsledning, och som prefekt sin fakultetsledning och som dekan sin rektor.

– Det är klart att det är lättare att vara i opposition och kritisera, men samtidigt har jag inte det dubbla ansvaret att både se till min egen verksamhets bästa och till hela universitetets. Jag har bara det senare, säger han.

Höststormen kring prorektorstillsättningen har inte ruckat på Torbjörn von Schantz övertygelse om att det är det kollegiala ledarskapet som ska råda inom akademien. Han har förståelse för besvikelsen från universitetskollegiet som bara fick en kandidat att rösta på, och han hoppas att den analysgrupp som nu ska tillsättas ska ge svar på särskilt två frågor:

– Hur genomlysningen i processen ska öka och hur man kan öppna för tillsättningen av även externa rektorer och prorektorer, säger han.

Den nya ledarskapskulturen hoppas han ska fortsätta utvecklas inom LU. Att se till hela universitetets bästa blir dessutom nödvändigt, menar rektor, i en framtid då statens anslag till universitet och högskolor sannolikt inte kommer att öka. Han känner sig alltid glad och hoppfull när han träffat dem som går kurserna inom LU:s ledar-skapsprogram och som förväntas ta över universitetets ledaruppdrag. Han har själv en gång i tiden varit med och utbildat prefekter och då upplevdes prefektskapet som ett tvångsuppdrag. Nu är stämningen en annan.

Birgitta Reisdal från sektionen Personal ansvarar för programmen inom LU:s Ledartrappa och bekräftar att synen på ledarskap hos särskilt prefekterna har förändrats.

– Det är inte alls lika många som ser det som ett måste utan majoriteten är intresserad av att leda och tycker det känns kul att prova på och vill lära sig mer.

Programmen ”Nyfiken på ledarskap” och ”Ny som ledare” som bägge ges två gånger om året med tjugo platser per gång är eftersökta. Det tredje steget i ledartrappan ”Erfaren ledare” som ges en gång om året brukar ha ett 15-tal deltagare. Nu arbetar man med ett fjärde steg i Ledartrappan som är individuellt och handlar om ledningsgruppsutveckling. Det ledarskapsprogram som riktade sig särskilt till kvinnliga akademiska ledare, AKKA, lades ner för några år sedan. Detta till trots så överstiger antalet kvinnliga dekaner de manliga just nu.

– Det är jag stolt över, säger Torbjörn von Schantz som har fem kvinnliga dekaner och tre manliga i sitt nuvarande ledningsråd.

Till årsskiftet blir det dock övervägande män bland dekanerna och det beklagar rektor. Han ser inte några särskilda skillnader mellan kvinnligt och manligt ledarskap, men tycker att det är viktigt med kvinnliga förebilder på ledarposter för kvinnor längre ner i hierarkin.

– Och bland kollegorna som vi alla har på våra arbetsplatser så är det inte dem som undrar ”what´s in it for me”, utan dem som tar ansvar för sina kollegor och sin arbetsplats som vi behöver som framtidens ledare, säger Torbjörn von Schantz.

Maria Lindh