Debatt/opinion, Gästtyckare, Samhällsvetenskap

Gästtyckare ­Catherine Felix: Lärare – räds inte sociala medier!

Universitetslärare bör vara aktiva på sociala medier för att inte placera sig i elfenbenstornet. Det menar ­Catherine Felix, som bland annat forskar på hur sociala medier påverkar oss i vår vardag.

Människan är ett socialt djur, men vad händer när det sociala digitaliseras och lagras? Och hur ska läraren förhålla sig till detta?

Som lärare i dag bör du ha bra skäl för att inte delta i sociala medier. Sociala medier behövs som en plattform för att synas, för att nå ut till studenter och det övriga samhället. De är också en bra möjlighet att skapa intresse för forskning och universitetsarbete. A picture or it did not happen, säger man. Det ligger något i det. Sociala medier är ett bra sätt att visa att man finns, för både lekmän och experter.

Ett problem med sociala medier är att de lätt kan locka en att blanda ihop olika roller. Är man universitetslärare, eller är man privatperson? Rollförvirring kan leda till en rad problem, exempelvis i interaktionen med studenter. Som lärare tar man sig tid att prata och diskutera med de mest ivriga och intresserade studenterna. Detta är en del av lärarrollen. Men vad händer om läraren får vänförfrågningar i sociala medier från studenter? Det är mycket positivt att ha nära kontakt med sina studenter, men til syvende og sist ska man ju också rätta deras tentor. Kontakten bör alltså inte vara för tät. Balansgången i sociala medier mellan deltagande och professionell distans är en vansklig sak.

Ett närliggande tema gäller personliga anekdoter från universitetslivet. Jag har varit med om att kolleger vid olika universitet har skickat kommentarer på studenters tenta-svar och liknande. Är detta acceptabelt? Jag förstår mycket väl att man som lärare har behov att få ur sig frustration och lufta tankar som rör studenter, men vad händer om studenterna känner igen sig själv? Det sistnämnda är olyckligt. Å andra sidan: en tentamen eller en uppsats är ingen personlig bekännelse; de är ett försök till ett akademiskt arbete. Sådana arbeten lusläser man, det är så det är. De plockas isär. Svagheter förs fram i ljuset. Studenter som vill bli akademiker måste lära sig att tackla kritik. Förhållandet mellan student och lärare är asymmetriskt. Detta får man acceptera. Det är lärarens jobb att hjälpa studenten att förstå ämnet och att förbereda henne inför examination. Då kan inte läraren vara som vilken annan kompis som helst. Detta betyder inte att läraren ska hålla sig borta från sociala medier. Snarare bör hon lära sig att använda sociala medier på ett framsynt sätt. Läraren representerar i slutänden inte bara sig själv, utan bär också ansvar inför arbetsgivare och samhället i stort.

Personlig närvaro säljer. Tänk bara på populariteten hos Karl Ove Knausgårds böcker! Sociala medier utgör en kategori mittemellan dagboken och det offentliga uttalandet, och så bör det vara. Det är förmodligen förklaringen till deras popularitet världen över. Sociala medier täcker grundläggande psykologiska behov som vi människor har, av interaktion, kommunikation, vänskap och rent tidsfördriv. Om läraren misslyckas i att använda teknologin på ett vettigt sätt, kan professionen gå miste om en viktig delaktighet i det moderna samhället. Internetteknologin har för all framtid förändrat människors sätt att samspela. Som lärare i dag bör du därför kunna anföra starka skäl om du inte finns i sociala medier. Lärare bör inte stänga in sig i -elfenbenstornet.

Catherine Felix, lektor i praktisk filosofi och mänskliga rättigheter