Debatt/opinion, Konstnärligt

Gästtyckare Pär Moberg om akademikermod

Pär Moberg menar att fler akademiker borde använda sitt inflytande inom vetenskaperna till att bekämpa trångsynthet, dumhet, våldsförhärligande och alternativa fakta.

Året är 1936, och ett blodigt inbördeskrig pågår. Bägge sidor kontrollerar olika delar av landet, och slåss utan nåd. Brutala övergrepp mot civila är vardag.

I Salamanca, som kontrolleras av Francos sida, firas 12 oktober Dia de la Raza, årsdagen av då en spanjor första gången satte sin fot i Nya världen. Flera av Francos generaler och hans fru är närvarande. Ceremonierna hålls vid universitetet i Salamanca. De leds av rektorn för universitetet, den 72-årige Miguel de Unamuno.

Jag citerar Älmeberg:

”En talare retar upp Unamuno genom att påstå att Francos trupper står för Spaniens eviga värden i kampen mot ’de röda, basker och katalaner”. Och menar att de regioner där dessa är aktiva är ”röda smittohärdar som förtrycker de friska delarna av landet”. Den gamle författaren och professorn har redan sett många av sina vänner dödas på båda sidorna av stridslinjen. Och när den militäre ledaren Millán Astray hetsar de närvarande att skrika ”Viva la Muerte” (Leve Döden!), och göra fascisthälsningen, så reser sig rektorn och håller ett tal.

Det är ett brinnande tal för intellektet, det kritiska tänkandet och samförståndet, där han bland annat kallar det spanska inbördeskriget för “ett ociviliserat krig”. ”Att tiga är ibland detsamma som att ljuga”, säger han. “Tystnad kan nämligen tolkas som instämmande”.

Generalen har blivit mållös under talet. Men Unamuno fortsätter obevekligt. ”Detta är intellektets tempel, och jag är dess överste-präst. Ni vanhelgar denna heliga plats. Ni kommer att vinna, men inte övertyga. Ni vinner för att ni har mer rå styrka, men kommer inte att övertyga för då måste man kunna övertala. För att övertala måste man ha något som ni saknar – förnuft och en rättfärdig kamp. Det tycks mig lönlöst att be er tänka på Spanien. Jag har sagt mitt”.

Endast det faktum att Francos hustru i detta ögonblick leder ut rektorn ur rummet, räddar honom troligen från att bli skjuten på fläcken av Milláns soldater.

Hur många av oss akademiker hade idag, i motsvarande situation, varit beredda att hålla ett sådant brinnande försvarstal för den intellektuella hederligheten och humanismen, i en sal full av beväpnade fascister?

Unamuno var 74 år, och kanske kände att han inte hade långt kvar och inte hade mycket att förlora. Hade han själv vågat göra det om han varit 30 år yngre och haft familj att tänka på? Hade jag vågat göra det idag? Jag har själv sagt ifrån en gång till en vilt främmande äldre kvinna på ett café som uttryckte sig på det mest vidrigt rasistiska sätt. Hade jag vågat göra detsamma om det varit ett gäng unga män ur NMR?

Sverige 2017 är inte Spanien 1936, gudskelov. Och förhoppningsvis är också Spanien 2017 för avlägset från Spanien 1936 för att historien skall kunna upprepas där. Men just därför är det så viktigt att vi akademiker säger ifrån med besked, och använder vårt inflytande inom vetenskaperna till att bekämpa trångsynthet, dumhet, våldsförhärligande, ”alternativa fakta” och liknande, och kväva dem i sin linda. För om vi är passiva nu, och utvecklingen når dithän att vi genom att höja våra röster riskerar inte bara våra karriärer och vårt levebröd, utan också våra liv, vem talar då?

Pär Moberg, universitetsadjunkt på Musikhögskolan i Malmö