Debatt/opinion, Gästtyckare, Humaniora

Gästtyckare: Vad är universitetets idé?

Vad är universitetets idé, frågar sig historiker Johan Östling, aktuell med en bok om Humboldts universitet. Kan det breda, moderna, mångfaldsinritade universitetet förenas med en djupare dimension? Lunds universitets vision kan utvecklas vidare med fördel i dialog med äldre idéer, tycker han.

Bild Johan ÖstlingVad är universitetets idé? I 2016 års Sverige lyder svaret: en statlig myndighet med utbildning, forskning och samverkan som sina huvuduppgifter. Men det dröjer inte länge förrän följdfrågorna kommer: Skall vi satsa på bildning eller yrkesutbildning, på fri eller tillämpad forskning, på det nationella eller internationella uppdraget?

I Sverige har den grundläggande reflexionen över universitetets karaktär länge varit relativt fattig. Vi är inte helt renons på substantiella bidrag, men de har ofta haft formen av svar på dagsaktuella frågor. De mer förutsättningslösa undersökningarna är sällsynta.

Varför är det så? En förklaring kan vara att hälsan tiger still. Universitetet i Sverige har expanderat och inte drabbats av några genomgripande kriser. En annan kan vara att högre utbildning har betraktats som en del av välfärdsstaten och diskussionen har fått en reforminriktning. En mer djupt liggande förklaring kan vara att vårt moderna idéklimat inte har uppmuntrat till grandiosa tankesystem.

I Tyskland är situationen en annan. Där är Wilhelm von Humboldt och hans universitetsprogram från tidigt 1800-tal alltjämt referenspunkter i debatten. I dag sammanfattas hans ideal i en räcka slagord om bildning, akademisk frihet och föreningen av forskning och utbildning.

Allt detta ger den tyska debatten en historisk karaktär som är svår att föreställa sig i Sverige. Under vissa tider blir den tillbakablickande reflexen en hämsko för verklig utveckling, men den ger också diskussionen en djupdimension, som om frågorna inte ställdes för första gången.

Sedan Torbjörn von Schantz blev rektor har han vid flera tillfällen, främst på sin blogg, formulerat en idé om det breda universitetet. Han menar att även ämnen och fakulteter som inte gynnas av det nuvarande finansieringssystemet eller normerna för vad som är relevant forskning bör kunna frodas. I grunden sympatiserar jag både med hans vision och hans vilja att formulera en vision, men den kan utvecklas vidare, med fördel i dialog med äldre idéer.

Tanken om det breda universitetet har nämligen varit en integrerad del av det moderna universitetet. Det var inte specialskolor eller vetenskapliga akademier som fick i uppdrag att ta hand om den avancerade kunskapsbildningen för 200 år sedan, utan en stor och samlande institution: universitetet.

Frågan är dock om det går att förverkliga en idé om det breda universitet. Clark Kerr, rektor i Kalifornien, talade redan på 1960-talet om ”multiversitetet”. Det gamla universitetet existerar inte, menade han. Expansionen var alltför snabb, specialiseringen hade gått mycket långt, universitetet bestod i praktiken av flera överlappande akademiska gemenskaper.

Begreppet ”det breda universitetet” kan man även föra över till diskussionerna om det vi idag kallar breddad rekrytering. Tanken om att universitetet inte bör vara en borgerlighetens borg har förts sedan sent 1800-tal.

När universitetsjubileet drar igång i december hoppas jag att det inte bara ger upphov till nostalgiska minnesövningar. Tvärtom är det ett tillfälle att på nytt formulera vad universitetets idé innebär för oss. Här finns det en rik reflexionslitteratur att förkovra sig i. Wilhelm von Humboldts egna texter är en bra början.

Johan Östling

Docent i historia och aktuell med boken Humboldts universitet: Bildning och vetenskap i det moderna Tyskland (Atlantis).