Gästtyckare

Gästtyckaren: ”Yttrandefrihet – bara inom gruppen”

Victoria Höög vid Filosofiska institutionen tycker till om den akademiska tystnaden.

Victoria Hoog2

Victoria Höög.

Vi är många som delar den akademiska kulturens värden, där yttrandefrihet och akademisk frihet är grundpelare. Problemet är att svenska lärosäten sedan 1990-talet allt mer styrs av en rad andra kulturer och styrsystem vid sidan om det akademiska. Den byråkratiska kulturen liksom företagsekonomiska mod eller för den offentliga sektorn (new public management) påverkar universitetet. Det gör även externa intressenters inträde i universitetsstyrelserna och medias ökade inflytande. Därtill påverkas akademin av en makthungrig IT-kultur som manifesterar sig som teknikstyrd framtidsvision för universiteten.

Autonomireformen skulle öka friheten för lärosätena, men har lett till att rektor och fakulteter stärkts på bekostnad av det kollegiala styret; kollegerna har erbjudits rollen som linjestyrda byråkrater.

Vad har detta med yttrandefriheten att göra? Jo, i en organisation med en rad olika flytande styrsystem, har ytterligare ett spontant genererat sig själv, nämligen nätverkskulturen. Nätverk uppstår där gränser, värdesystem och auktoriter är oklara och kännetecknas av lojalitet mot gruppen och ledaren. Kritik och yttrandefrihet accepteras bara inom gruppen. Den enskilde akademikerns ovilja att yttra sig kritiskt utanför gruppen hänger samman med att starka nätverksledare, innovatörer eller entreprenörer har stor makt över hans eller hennes karriär. Nätverket liknar det klassiska patronagesystemet som brer ut sig där centralmakten är svag. Resurser och tjänster byts mot lojalitet och beskydd.

Rektor, universitetsstyrelsen, dekanerna och prefekterna har en nyckelroll när det gäller att hantera de olika styrmodellerna. Klarar de det? Staten har abdikerat från sitt kunskapsansvar och blivit en utvärderare av lärosätena vilket ändrat förutsättningarna. I avsaknad av en vision och tydliga värden har de lokala ledarna tvingats bli starka nätverksledare – till priset av bl.a. yttrandefrihet. Den akademiska kulturen finns retoriskt närvarande, men skyms av andra styrprinciper hämtade från byråkrati, management och media.

Utmaningen är att förnya modernitetens frihetsdygder i senmodernitetens kunskapssamhälle! Sedan Humboldt-universitetets tillblivelse har den akademiska friheten och demokratin vandrat hand i hand. Nätverken är här för att stanna, men behöver förankras i ett tydligt akademiskt värde-system, med den kollegiala principen att vetenskapssamhället leds bäst av personer med vetenskaplig kännedom och därför kompetens att besluta om kriterier för att stödja, granska och utveckla forskning och utbildning. Observera att denna idé om kollegialitet vilar på en idé att enskilda ledare ska kunna kritiseras av kollegor. Kunskapen är alltid preliminär, det må gälla konkreta forskningsresultat eller beslut om vetenskapliga organisationsförändringar. Den måste därför kunna ständigt granskas och ifrågasättas. Det är enbart den akademiska kulturen som skapar ny vetenskaplig kunskap, inte byråkrat- och new public managementkulturen eller IT-kulturen. Den akademiska kulturen är totalt beroende av kritiskt tänkande och yttrandefrihet. Utan den hotar vänskapskorruption, osund lojalitet och till sist dålig vetenskap. Vad kan göras? Ett givet förslag är att rektor, dekaner och prefekter aktivt försvarar den akademiska kulturen med dess kritiska ifrågasättande – mer än i högtidstalen! Jag hoppas våra akademiska ledare gör allt de kan för att universiteten ska vara excellenta demokratiska förebilder för modernitetens fri- och rättigheter, istället för att bli ytterligare en senmodern institution med demokratiskt underskott.

Victoria Höög
Docent, Filosofiska institutionen
och Idé-och lärdomshistoria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *