Utbildning

Lars Haikola: – Dagens studentgrupper är inte lika homogena som förr

– Rimligtvis borde utbildningskvaliteten ha påverkats negativt eftersom högskolan har byggts ut kraftigt utan satsningar på motsvarande mer resurser.
Det säger Lars Haikola före detta universitetskansler, rektor, prefekt, studierektor, forskare och lärare i teologi.

Lars Haikola

Lars Haikola menar att det är större skillnad idag mellan de studenter som kan mest och de som kan minst. Foto: Melker Dahlstrand

Lars Haikola är dock noga med att inte gå i den som han säger anekdotiska fällan ”det var bättre förr”. För det finns inga vetenskapliga belägg eller tydliga undersökningar som visar att så skulle vara fallet. Han ser inte heller finansieringssystemet som är kopplat till studieprestationer som en bov i dramat.

– Det infördes 1993 och då gick debattens vågor höga om att det skulle förflacka utbildningen. Mitt svar är att så blev det inte. Vi har haft tjugo år på oss att slå larm i så fall, och det har vi inte gjort – förrän nu.

Men omvärlden har alltid ställt sig frågande till hur det är möjligt att inte låta sig påverkas av ett sådant system – och det beror på att de inte förstår den höga integritet som de akademiska lärarna har, menar Lars Haikola.

– De sänker inte kvaliteten på sin utbildning för att tjäna mer pengar till akademien…

Dock, påpekar Lars Haikola, poppar det kontinuerligt upp vittnesmål från lärare – mestadels inom humaniora – om att nu går det inte längre, studenterna kan för lite och vi har för dåligt med undervisningstid och ingen tid att hjälpa dem.

– Och detta ska man ta på allvar och det är ett problem med den fragmentering av kunskap som pågår idag överallt. Men en absolut sanning om hur det står till med studenternas förkunskaper finns inte heller.

Vad man med sanning kan säga är att studentgrupperna inte är lika homogena som förr. Det kan vara stor skillnad mellan de som kan mest och de som kan minst.

– Så under alla omständigheter är det svårare att vara lärare idag, fastslår Lars Haikola.

Han hänvisar i alla fall till en rapport som dåvarande Högskoleverket gjorde 2009. Den heter ”Förkunskaper och krav i högre utbildning” (2009:16 R) och Lars Haikola tror att den står sig rätt bra idag också.

Rapporten visade att studenterna har svårare att uttrycka sig i skrift men är frimodigare och bättre i muntlig framställning vilket även gäller engelskan. De är svagare i matte – motivation och ambition brister och de kräver mer hjälp och service. Deras samarbetsförmåga är dock bättre vilket visar sig vid projektarbeten i grupp och de är överlägset bättre på datoranvändning och på att söka och finna information.

I rapporten ställdes frågan om man från högskolans håll ändrar kravnivåerna utifrån detta. Men det blev inget tydligt svar mer än att diagnostiska test sprider sig på grundkurserna och att det i början av sådana kurser ofta läggs in en gymnasierepetition.

Med nya ungdomskullar följer andra färdigheter och Lars Haikola säger att man i alla tider klagat på den efterföljande generationen.

– Redan för 2.500 år sedan klagade Sokrates på att ungdomarna nu för tiden var oartiga och inte kunde uppföra sig. Sen kom Platon som klagade på den förstörda inlärningsförmågan i och med att skriftspråket kom. Och i min generation gjorde man stor affär av att räknestickan fick användas i matten…

Maria Lindh

Läs resten av artiklarna i temat ”Bättre förr?”