Forskning, Medicin

Hon gör serier av sin forskning

Malin Parmar är stamcellsforskaren som på ERC:s initiativ har gjort serier om sin forskning. Det blev roligare och bättre än vad hon kunnat föreställa sig. Men från forskarvärlden har hon fått blandade reaktioner på att hon prioriterar ett serieprojekt.

– Man kan ha roligt men ändå vara ultraseriös, menar professor Malin Parmar. Serierna öppnar nya vägar att sprida sin forskning på.

En del kollegor menar att den typen av uppgifter är oseriösa och att man bör lägga tiden på riktig forskning. Men sådana kommentarer rinner bara av Malin Parmar. 

– Jag har en stor forskargrupp och har hållit på ett tag nu, bland annat har jag fått ERC-anslag två gånger, vilket visar att mitt arbetssätt och min forskning är framgångsrik. För mig blir forskningen inte mindre seriös för att man har kul samtidigt. Tredje uppgiften är viktig och seriekonceptet är en annorlunda och spännande form. 

Men framförallt har hon fått väldigt många positiva reaktioner. Folk som läst serien har kommit fram till henne och velat prata vidare om hennes forskning.

– När jag till exempel var gäst hos Vetenskapsradion, så började ljudteknikern och jag prata om serier och sedan om min forskning. Det har vi aldrig gjort tidigare fast jag varit där flera gånger. Så serien öppnade plötsligt upp för ett samtal som kanske inte hade ägt rum annars. 

Ill: Alessandro Tota

När Malin Parmar först fick erbjudandet om att göra en tecknad serie om sin forskning var hon osäker på om hon hade tiden för det. Men hennes forskningsadministratör pushade på och när Malin Parmar sedan blev en av de första som valdes ut till att vara med, började hon se fram emot att prova ett nytt sätt att föra ut sin forskning. Alla hennes publika arrangemang går i princip ut på att förklara vad en stamcell är, att inte alla stamceller är lika och vad de kan användas till.

– I många länder är man till exempel emot att man använder stamceller från foster, så jag vill öka förståelsen och hoppas att det bidrar till att de som är berörda fattar beslut förankrat i kunskap. 

Men även om hon är aktiv med att sprida sin forskning, når hon i de flesta sammanhang oftast de som redan är engagerade – patienter, anhöriga, politiker eller en intresserad allmänhet. 

– Dem kan man kan ju lätt håva in, men det är mer utmanande att nå de som inte redan har ett engagemang. Och den här serien kan man läsa utan att ha ett vetenskapligt intresse.

Själv prenumererade hon som barn på Bamse och Kalle Anka och läste alla de serier som fanns på biblioteket. Men kulturen med vuxenserier har hon missat, förutom Liv Strömquist, som är en stor favorit. 

– Men mitt intresse för serier har faktiskt ökat under det här projektet, så nu tror jag att jag kommer att läsa mer. 

Projektet med ERC-comics har även öppnat upp andra sätt att tänka kring hur man kan nå andra grupper. En följd blev att forskargruppen deltog i utställningen ”Den osynliga kroppen”, en konstutställning som ville väcka nyfikenheten för medicinsk forskning.

Men från första början var det kanske Lunds universitets fotograf Kennet Ruona, som fick Malin Parmar att inse vikten av fotot och hur ett bra bildmaterial kan öppna upp för mer mediautrymme. Hon har därför flera gånger låtit fotografera medarbetarna i labbet för att kunna erbjuda ett bra bildmaterial till tidningsredaktioner. 

– Visst tar det tid och kostar pengar, men det är viktigt. Ibland är det samma sak här   – att många forskare tycker att det är lite oseriöst och att man inte ska lägga resurser på bilder. 

För Malin Parmar som nu är en etablerad och framgångsrik forskare är det lätt att strunta i kollegornas kommentarer. 

– På en del avdelningar tar man knappt kaffepaus för man tycker att det är oseriöst att sitta och prata om högt och lågt kring fikabordet. Hon oss är det tvärtom – vi har förbjudit automatiska kaffemaskiner och använder istället en gammeldags bryggare för att tvinga folk att komma och umgås under fikapausen. Det är inte slöseri med tid – när man möts föds nya idéer.

Text: Åsa Hansdotter

Foto: Kennet Ruona

Ill: Patrick Lemerli

MER OM Palin Parmar

Titel: Professor i utvecklings- och regenerativ neurobiologi.

Forskar om: Hur man kan omprogrammera hudceller till nervceller, något som kan användas för att behandla bland annat Parkinson.

Familj: Man och två barn på 9 respektive 13 år, samt ödlan Leo.

På LU sedan: Doktorsexamen 2003, startade egen forskargrupp 2007.

Tror på: Man kan ha roligt men ändå vara ultraseriös. Köp inte andras uppfattning om vad som är seriöst utan forma istället din egen – och våga.

FAKTA ERCcOMICS

På fyra år ska 16 webbserier skapas om 16 forskningsprojekt som är finansierade av European Research Council, ERC. Projektet startade 2015 och kommer pågå till 2019.

www.erccomics.com