350-årsjubileum, Humaniora, Samverkan

Korstolarnas gömda skatter blir utställning

Kärleksdikter, spelkort och hemliga lappar. I ett halvt årtusende har domkyrko­besökare fördrivit tiden när predikningarna blivit för långsamma. Om några år öppnar Historiska museet ett unikt ”kuriosakabinett” med de lappar och udda föremål som trillat ner eller gömts undan mellan Domkyrkans korstolar. Det hoppas i alla fall museichefen Per Karsten, som fått en grundplåt för att blåsa liv i samlingen.

Domkyrkan interiör

Akvarellen av Domkyrkan visar den vägg tvärs över koret som revs 1833. Korstolarna vilar på en sockel och under denna gjordes fynd som exempelvis lapparna och spelkorten (infällda i bilden). ill: Lunds Domkyrkomuseum

Prästeleverna som en gång satt här under långa predikningar hann både spela kort och skriva kärleksdikter. Intäkterna på drygt hundra-tusen kronor från auktionen av jubileumsmedaljer som hölls i februari – ett inslag i universitetets 350-årsfirande – går oavkortat till en basutställning om korstolsfynden.

– Ytterligare några hundratusen behövs, men detta är en god början. När projektet är klart har vi en unik och samlad vittnesbörd om vad en grupp medeltidsmänniskor tänkte på och sysslade med under de långa latinska predikningarna. Fynden är unika för Nordeuropa. Det är bara vi i Lund som tagit vara på det ”skräp” som man slängt eller städat undan i andra katedraler, berättar Per Karsten.

Fynden gjordes 1833 när domkyrkoarkitekten Georg Brunius bestämde sig för att ta bort den vägg som fanns ovanför trappan i Domkyrkan. Väggen skiljde det övre östliga koret från församlingen i västra delen av kyrkan. Bakom väggen fanns ett stort öppet rum som kanikerna, välbärgade präster, använde för böner, möten och undervisning. Kanikerna och deras elever satt på höga korstolar som finns i kyrkan än i dag. Stolarna stod på en sockel med breda golvbrädor och genom springorna har alla möjliga föremål och lappar trillat eller pressats ner.

Per Karsten

Per Karsten i rummet på Historiska museet som planeras bli korstolskabinett. Foto: Britta Collberg

Det är tack vare Brunius assistent, den unge stockholmsprästen Nils Johan Ekdahl, som allt har bevarats.

– När Brunius tog ner väggen och lyfte bort korstolarna så sa Ekdahl ”stopp” och istället för att bara rafsa undan allt som låg där täckt av damm, så genomförde han en närmast modern arkeologisk undersökning, berättar Per Karsten.

Ekdahl gjorde en handskriven rapport där varje föremål noga beskrivs liksom exakt var det har hittats. Rapporten föll dock i glömska och föremålen skingrades. Pennor, bläckhorn, speltärningar och annat togs ur sitt domkyrkosammanhang och arkiverades efter den tidens principer med andra liknande föremål i olika samlingar på fjorton olika ställen i Lund och Sverige.

– Men av en tillfällighet hittade man Ekdahls rapport igen för några år sedan! Det ger oss en unik möjlighet att föra tillbaka de spridda fynden hit, säger Per Karsten.

Istället för den lilla monter som museet har i dag med några av fynden, så tänker han sig ett helt rum för kabinettet med återskapade korstolar. Besökarna ska lära känna de som en gång lämnade meddelanden och gömde undan föremål.

– Jag kan se för mig hur man satt på de där stolarna en gång. Tisslade, tasslade och spelade kort i smyg. Bland fynden har vi Skandinaviens äldsta kortlek, från slutet av 1400-talet. Spelkorten ser likadana ut som i dag.

De flesta fynden är från mitten av 1300—talet och fram till reformationen 1536. Här finns kanikernas personliga ägodelar: pennor, bläckhorn, ringar och till och med en sandal från 1300-talet. Här finns pilgrimsmärken, kors och rosenkransar. Och börsar och flera hundra silvermynt. Och så många lappar inte sällan med text på latin.

– Historien blir så närvarande just för att det inte är sakrala föremål utan personliga ägodelar. Det blir lättare att relatera till dem som en gång satt här och lämnade de här sakerna.

Britta Collberg

Poesi och besvärjelser

Utöver vanliga kom-ihåg-lappar och inbjudningskort finns både kärlekspoesi, nonsensdikter och osande besvärjelser på latin bland de lappar som hittats under Domkyrkans korstolar. Här några exempel:

”Jag fann en ros så ljuvlig i sin första blomning,

hennes kinder rodnar lätt

och mitt hjärta blir hett när hon är nära”.

 

”Katten David flög genom rummet med fisken.

Ja, inte David som skrev Psaltaren, alltså”.

 

”Ni svarta munkar, ni gitter inte göra någonting.

Ni är ett pack, ni ska stryka med i pesten.”