Forskning, Humaniora, Medicin

Forskar om läkare som gör litteratur av sina sjukdomar

För hundra år sedan var det inte alltid så lätt för en doktor att bli sjuk. Läkaridentiteten stod på spel – för vad är väl det för en doktor som inte kan ta hand om sig själv? Idag är det bättre och en genre inom den s.k. bekännelse­litteraturen växer fram med läkare som skriver om sina sjukdomar.
Jonatan Wistrand har nyligen fått en artikel på detta tema publicerad i ”Medical humanities”.

Jonatan Wistrand forskar om läkare som skriver om sina egna sjukdomar. Foto: André de Loisted

Jonatan Wistrand finns inom Enheten för medicinhistoria och gör sin ST-tjänst på vårdcentralen i Löberöd samtidigt som han forskar, och just nu är han dessutom pappaledig tre dagar i veckan.

– Halvtidsstudier och den kliniska vardagen passar rätt bra ihop, säger han.

I sin nyligen publicerade artikel utgår Jonatan Wistrand från novellen ”Morfin” av den rysk-ukrainske författaren Michail Bulgakov – en delvis självbiografisk berättelse om en läkare som mitt under ryska revolutionen 1917 drar på sig ett tungt drogberoende. Begäret och tillgången till mer morfin, liksom en svårgenomtränglig yrkesidentitet gör att läkaren till slut inte ser någon annan utväg än att ta sitt eget liv.

– Morfinmissbruk var vanligt bland läkare förr i tiden, säger Jonatan Wistrand och menar att litterära vittnesmål som Bulgakovs kan bidra med lärdomar också in i vår egen tid.

Svårigheten att förena rollen som läkare och patient kan sägas vara en röd tråd i Jonatans Wistrands forskning.

– Sjukdom har historiskt sett varit stigmatiserande för en doktor. Den sjuke läkaren har utmanat de schablonföreställningar som funnits av läkare som sunda och starka, säger han.

Idag vet vi en hel del om hur svenska läkare mår fysiskt – exempelvis röker de mindre än genomsnittet och motionerar mer. Men fortfarande finns ett mörkertal kring den mentala hälsan. Dock vet man att läkare och annan sjukvårdspersonal med psykisk ohälsa ofta drar sig onödigt länge för att söka vård. I Stockholm finns bland annat därför Ersta sjukhus som erbjuder psykiatrisk specialistvård till sjukvårdspersonal i aktiv tjänst.

Mycket har emellertid luckrats upp kring läkare och deras sjukdomar och idag är läkare som skriver om sina sjukdomar en växande litterär genre. Bara i Skåne finns exempelvis läkaren och författaren Karin Wahlberg som skriver om sin sjukdom i ”Cancerland – tur och retur” och läkaren och poeten Pia Dellsson med boken ”Väggen – en utbränd psykiaters noteringar”.

Jonatan Wistrand tycker att det är en positiv utveckling att även läkare i högre uträckning ges tillträde till patientrollen vid sjukdom. Han fortsätter härnäst sina forskarstudier med litterära vittnesmål från olika diagnosfält som hjärtsjukdom och psykisk ohälsa. En sista studie i hans kommande avhandling blir ”Synen på den döende doktorn” om det palliativa omhändertagandet av läkare i livets slutskede. Här finns en annan biografi att utgå ifrån ”När andetagen blir till luft” där Paul Kalanithi i slutfasen av sin läkarutbildning vid 36 års ålder får beskedet att han har lungcancer. Framtiden går i spillror och den amerikanske nästan färdiga neurokirurgen beskriver sina sista månader i livet och de livsval och frågor han brottas med.

Artikeln som Jonatan Wistrand fått publicerad i tidskriften Medical Humanities heter ”When doctors are patients: a narrative study of help-seeking behaviour among addicted physicians.”

Maria Lindh