Naturvetenskap, Utbildning

Lättare undervisa med plexiglas än trä

Det är i kärnfysikernas mikrohall som prototyperna till ESS neutrondetektorer testas. Här – i ett fönsterlöst rum bakom en bastant järndörr – arbetar forskarna med toppmodern utrustning. Bland det första som syns är, något oväntat, en låda tillverkad av plywood och vax.

Plexiglas1

I neutronlabbet i Mikrohallen har Hanno Perrey skapat möjligheter för studenter på grundnivå att jobba sida vid sida med världens ledande forskare.

Tillsammans med ett neutronpreparat fungerar lådan som en modell av en reaktorkammare där neutronstrålar dämpas på ett kontrollerat sätt. Den fungerar men kan inte med bästa vilja i välden kallas modern. Kevin Fissum, lektor och docent i kärnfysik, betonar att den inte används av forskare. Själv använder han lådan när han undervisar årskurs 3-studenter.

Även om han brinner för sitt ämne och älskar att undervisa är det svårt att få studenterna att bli riktigt motiverade när ingen kan se hur det ser ut eller vad som händer bakom lådans träväggar.

– Jag behöver inte gå längre än till mig själv. Om jag hade studerat på grundutbildningen så skulle jag vilja att utrustningen var modern. Att modernisera den här lådan av plywood och vax skulle kosta ungefär 250000 kronor, säger han.

Plexiglas2

Plexiglas och vatten är utmärkta material för att enkelt kunna förklara vad som händer när neutronstrålar produceras med hjälp av ett preparat. En dröm att använda i undervisningen, enligt Kevin Fissum.

Som på så många andra håll saknas pengar. ESS samfinansierar en del av den modernaste utrustningen som används av Fissums forskargrupp. Något som har betalats med ESS-pengar är en genomskinlig kub av plexiglas, delvis fylld med vatten. Kevin Fissums blick får en ny glöd när han går bort ifrån plywoodlådan, ställer sig vid kuben, och börjar berätta om möjligheterna som den öppnar.

– Det här är en neutronkälla, här produceras neutronstrålar. Ser ni stålcylindern i mitten? Den sprutar ut drygt en miljon neutroner i sekunden! Vattnet finns där för att skärma av det radioaktiva preparatet och definiera neutronstrålarna.

Han pausar och det märks att han brinner för sin lärargärning när han tar ny sats och fortsätter:

– Förstår ni? Det är det här jag menar, bara att kuben är i plexiglas och genomskinlig gör det så enkelt att förklara – och att förstå. Det går aldrig att undervisa på samma sätt med en låda av plywood och vax.

Bara några meter bort från den genomskinliga neutronkällan står ett skåp med dörrarna öppna på vid gavel. På varenda krok hänger gammal elektronik, fortfarande fullt användbar. Initiativtagaren till skåpet och den som räddat prylarna från att dö sotdöden i någon skrubb är Hanno Perrey. Han är postdoktor och manager för neutronlabbet på Avdelningen för kärnfysik. Han delar Kevin Fissums vision om grundutbildning och forskning som går hand i hand.

Meningen är att studenter ska komma hit, sätta sig ner, ta vad de behöver i skåpet och pilla och meka, göra fel och försöka igen. De kan göra egna mätningar och jobba mot samma neutronkälla som de avancerade forskarna, och samtidigt som de.

– Det är så man lär sig. Och det bästa av allt är ju att studenterna bara kan snurra på stolen så sitter de öga mot öga med några av världens bästa forskare på området och kan fråga dem om det inte fungerar. Det är den sortens forskningsklimat och undervisning jag vill ha, säger Kevin Fissum.

Text: Jan Olsson

Foto: Gunnar Menander