Samverkan, Tvärvetenskap

LU Futura: Tillbaka till framtiden

I slutet av sommaren samlades LU Futura-teamet för första gången. Under våren valde verksamhetsledarna, Lynn Åkesson och Marie Cronqvist, tillsammans med fakultetsledningarna, ut en forskare per fakultet och två studenter som ska ingå i tankesmedjan. De har också gjort efterforskningar kring tidigare framtidsgrupper och andra tankesmedjor, både inom och utom universitetet.

Här är LU Futura-teamet: Johannes Stripple (längst bak), Maria Stanfors, Cecilia Holm, Knut Deppert, Jenny Julén Voitinius, Karin Johansson, Jack Senften, Lynn Åkesson, Marie Cronqvist, Jonas Granfeldt, Martin Hansen och Ulrika Oredsson. På bilden saknas Markku Rummukainen.

På vilka sätt skiljer sig LU Futura från tankesmedjor utanför akademin?

– En viktig skillnad är att vi inte har en politisk inriktning och inte heller något vinst-intresse. Vi vill självfallet att våra analyser och vår kunskap ska användas som underlag till policybeslut, men till skillnad från de flesta tankesmedjor utanför akademin bedriver vi ingen politisk opinionsbildning. Jag tror att det kan öka trovärdigheten och minska risken för att snabba puckar premieras framför ett mer genomtänkt arbete. Som fullskaligt universitet kan vi komma med ett fantastiskt erbjudande. Här ska det finnas tid, utrymme och öppenhet för tankar på tvären med en solid grund i vetenskapliga fakta och existerande forskning. Enligt SOM-undersökningarna är förtroendet för forskningen högt och det ger så klart en stor fördel när vi som universitet vill formulera oss om framtidsfrågor.

Vilka tidigare försök har gjorts att samla forskare vid Lunds universitet för att tänka kring framtidsfrågor?

– Mer eller mindre varje ny universitetsledning har tillsatt en grupp som ska arbeta med framtidsfrågor. Historiskt har dessa grupper oftast varit av mer informellt slag och fungerat som rådgivare eller bollplank för rektor i olika strategiska frågor. De har gått under olika namn, men i våra eftersökningar har vi faktiskt bara hittat en som direkt namngivits som “framtidsgruppen” och som varit universitetsövergripande. Det var under Boel Flodgrens tid som rektor. Arbetet var mer inriktat på universitetets framtid och inte nödvändigtvis samhällets, och det resulterade i Lunds universitets första strategiska plan 1995. 

På vilket sätt skiljer sig LU Futura från universitetets tidigare framtidsgrupper?

– Föregångarna har oftast varit direkt kopplade till att arbeta med riktlinjer och strategier för universitetets verksamhet. 

– LU Futura är tänkt att vara något helt annat och mycket öppnare än arbetet med en strategisk plan. I bästa fall kanske vårt arbete kan komma att komplettera det senare, men det är inget huvudsyfte. En av huvudtankarna med LU Futura är att vi ska ha en tydligare inriktning mot samverkan med det omgivande samhället. 

Finns det liknande försök vid andra lärosäten och hur ser dessa ut?

– Det finns inga självklara föregångare. I universitetsvärlden finns ett stort antal framstående tvärvetenskapliga institut. Ett sådant på nära håll är Pufendorfinstitutet, under vars paraply LU Futura finns. Internationellt finns exempelvis Max Planck-instituten, ofta med naturvetenskaplig inriktning. Ett par spännande initiativ är CRASSH i Cambridge och TORCH i Oxford som fokuserar på samhällsvetenskap och humaniora. Även SLU inspirerar med projekt som de kallar för framtidsplattformar och som tar sikte på utmaningar inom specifika områden, exempelvis mat och urbana miljöer. 

– Det unika med LU Futura, i relation till allt det tidigare nämnda här, är att vi med framtiden i fokus vi bygger upp verksamheten med hela universitetets bredd – åtta fakulteter samt studentkåren. 

Hur kommer man att märka av LU Futuras arbete?

– Det ligger i en tankesmedjas natur att vara aktiv i samhällsdebatten. Exakt på vilket sätt är inte hugget i sten, men det finns en uppsjö av möjligheter att nå ut; rapporter som ligger till grund för olika utspel i form av debattartiklar, digital infografik, debattaftnar och fysiska möten. Det första vi ska göra är att identifiera ett antal framtidsfrågor där våra forskare har möjlighet att göra skillnad. Därefter bestämmer vi vilket som är bästa sättet att nå ut med våra tankar och resultat. Vi kommer också att anordna en internationell vetenskapsvecka när vår mandatperiod löper ut om drygt två år.

Text: Ulrika Oredsson

Foto: Kennet Ruona

Tänkare i LU Futura om viktiga framtidsfrågor 

Jenny Julén Voitinius, docent i civilrätt med specialisering mot arbetsrätt.

Vilka framtidsfrågor ligger dig varmt om hjärtat?

– Sedan 2012 har jag studerat frågor som rör äldre personer på arbetsmarknaden, och många av de mest intressanta och svårlösta problemen som vi har framför oss har koppling till de stora demografiska förändringar som vi ser nu och som vi kommer uppleva under lång tid framöver. Världens befolkning blir äldre, och bryter man ner det på nationell nivå ser man att detta gäller för i princip alla industrialiserade länder och för flera av utvecklingsländerna. Därtill sjunker nativiteten i många länder, samtidigt som vi har mycket stora befolkningsomflyttningar. 

– Dessa samtidiga och stora demografiska förändringar är en röd tråd som går igenom många av de viktigaste framtidsfrågorna. De har att göra med relationer och spänningar mellan exempelvis generationer, mellan kulturer och samhällsuppfattningar och även mellan olika länder. 

– De har också att göra med hur olika resurser alstras, används och fördelas, och vad detta får för följder. Det kan handla om allt från mat och vatten till resurser som hör till samhällets infrastruktur som välfärdssystem och vårdresurser, och i det större perspektivet också natur- och miljöresurser. 

Knut Deppert, ­professor i fasta tillståndets fysik.

Vilka framtidsfrågor ligger dig varmt om hjärtat?

– När man ser på strömningarna i vår samtid där det talas så mycket om falska nyheter och alternativa fakta så känns utbildning och bildning som centrala framtidsfrågor. Inom universitetet är vi duktiga på att vrida och vända på frågor och granska fakta. Men är vi duktiga på dela med oss av den här kunskapen? Hur undervisar man på bästa sättet och hur gör vi det i framtiden? Jag tycker att vi idag lever alltför mycket i vår egen bubbla och att andra läroanstalter som exempelvis gymnasieskolan har sprungit ifrån oss. Är det samma sorts seminarier som idag som vi ska ägna oss åt om trettio år eller är det något helt annat? Gör vi tillräckligt för att bilda studenterna och gör vi det tillräckligt brett? Ska vi bryta upp fakultetsstrukturerna eller är de gudagivna? 

– Detta är frågor som måste lyftas i en tvärvetenskaplig grupp.

Markku Rummukainen, professor i klimatologi med inriktning mot regional klimatmodellering

Vilka framtidsfrågor ligger dig varmt om hjärtat?

– De stora framtids-frågorna är i mångt och mycket vävda ihop till ett nät. Klimatfrågans utmaningar och lösningar handlar om samhällsutveckling, värnandet av ekosystem, mat, vatten, energi, fattigdom… 

– Vi behöver förstå hur det hela hänger ihop och arbeta med alla mål i sikte. Vi måste främja synergier, men även motverka målkonflikter. Samtidigt som vi arbetar fram mer kunskap är det väldigt viktigt att vi använder det vi redan vet för beslut och åtgärder som förbättrar nuet och säkrar framtiden. Många i världen åtnjuter inte skäliga levnadsförhållanden och det går knappast att återkalla den påverkan vi redan gjort på klimat och ekosystem. 

– Dagens globala miljöproblem är egentligen samhällsproblem. Vi behöver förstå både vad som händer, vad det har för konsekvenser, vad vi kan göra annorlunda och hur det kan gå till. Alla vetenskapsområden behövs, och jag tror att vi kan lära mycket av varandra och utmanas att tänka nytt.

Läs mer på LU Futuras hemsida