Forskning, Samhällsvetenskap

Med kameran som forskningsredskap

Joshka Wessels arbetade för holländska SIDA med ett jordbruksprojekt på syriska landsbygden när hennes man en dag kom hem och sa att han hittat något som hon bara måste se. I en närliggande by hade maken som är hydrolog hittat ett underjordiskt bevattningssystem från romartiden som fortfarande var i bruk.
Upptäckten blev en vändpunkt i Joshka Wessels liv. Den ledde in henne på två karriärvägar: den akademiska och dokumentärfilmarens.

Joshka Wessels

Joshka Wessels kombinerar jobben som dokumentärfilmare och forskare. Foto: Gunnar Menander.

Tillsammans med sin man drog Joshka Wessels igång ett projekt för att renovera det uråldriga bevattningssystemet som hon sedermera fick veta kallas för Qanats och är ett väl utbyggt system som finns på många ställen i Mellanöstern. Det består av långa tunnlar som leder vatten från grundvattensreservoarer till torra områden som annars inte hade kunnat brukas.

– Bevattningssystemen började torka ut för ungefär femtio år sedan i samband med att jordbruket i regionen intensifierades och storjordbruk började pumpa upp alltmer grundvatten, berättar Joshka Wessels, som idag har en postdoktjänst på Statsvetenskapliga institutionen.

Hon tar emot LUM i en filmstudio i en av Kemicentrums oändliga korridorer där statsvetarna just nu är inhysta i väntan på att deras egna lokaler på Eden ska renoveras. Här tillbringar hon mycket av sin tid med att redigera filmer från arbete i Mellanöstern -eller med material som hon får in när hon undervisar studenter i hur de kan använda sig av film som dokumentationsmetod.

Arbetet med att renovera bevattningssystem i Syrien dokumenterade hon med kamerans hjälp. Fyra byar ingick i renoveringsprojektet och efter ett tag stod det helt klart att den viktigaste framgångsfaktorn var om byborna kunde samarbeta eller inte kring den värdefulla vattenresursen. Vid något tillfälle hamnade alla 16 tunnelarbetare som fanns med i projektet i byfängelset efter en intern konflikt. Detta var den mest extrema av många schismer som utspelades kring renoveringsarbetet, och hon fick många tankeställare om hur svårt det är att samarbeta kring resurser.

– Det är bara att gå tillbaka till sig själv och de uppslitande konflikter som kan uppstå vid arvsskiften eller när familjer ska samsas om sommarstugor, säger Joshka Wessels. Hur svårt ska det då inte vara att samsas om en resurs som är både bristfällig och livsavgörande?

Hon berättar att det redan då, vid slutet av 90-talet, gick en skarp skiljelinje mellan de bybor som på ett eller annat sätt samarbetade med Assad-regimen och de som inte gjorde det. Själv fick hon vänner på båda sidor. Flera av dem är idag på flykt eller har dödats, berättar hon.

När hon beskrev tunnelprojektet och hennes problem med att få byborna att samarbeta för en holländsk professor och vän blev han eld och lågor och uppmanade henne att skriva en avhandling – han åtog sig att handleda henne.

– Det blev ett slags actionforskning där jag drev ett projekt i fyra byar samtidigt som jag analyserade samarbetet och konflikterna kring vattenresurserna, berättar Joshka Wessels.

Efter fem år i Syrien var projektet slutfört och Joshka Wessles behövde en ny inkomstkälla medan hon skrev färdigt avhandlingen. Med hundratals timmars inspelad film i bagaget knackade hon på dörren hos BBCs dokumentärfilmsavdelning och fick ett löfte om att de skulle köpa hennes film om hon kortade ner den till en trettiominuters dokumentär.

Resultatet blev lyckat och snart åkte hon runt till avlägsna platser som Sudan och Surinam och gjorde dokumentärfilmer för BBCs och Al Jazeeras räkning. Samtidigt pockade den holländska professorn på att hon borde göra färdigt sin avhandling. När hon slutligen, efter mer än tio år, -disputerade vid Amsterdams universitet, var hon den första någonsin som lade fram en avhandling där större delen av -dokumentationsmaterialet bestod av film.

Planen var att lämna akademin för gott och ägna sig åt dokumentärfilm på heltid, men så dök postdoktjänsten i Lund upp och inget ämne kunde ha passat henne bättre – hydropolitik längs Jordanfloden.

– Freden i Mellanöstern är så nära knuten till vattnet, säger hon. Här bor sex procent av världens befolkning och de ska dela på två procent av vattenresurserna. Då måste man samarbeta. Om den ena parten roffar åt sig på nån annans bekostnad får det ödesdigra konsekvenser för alla.

För att illustrera just detta har Joshka Wessels tillsammans med doktoranden Anna Sundell konstruerat ett bordspel som de nu reser runt med i alla de fem länder som samsas om Jordanfloden – Israel, Libanon, Syrien, Jordanien och Palestina.

Hundratals personer har fått spela det. De spelande kommer från politiska partier, religiösa grupper och miljöorganisationer. Spelen fungerar som en isbrytare för att få ingång samtalen och de diskussioner som uppstår spelas in och dokumenteras för att sedan användas i forskarnas analys av vattenpolitik på lokal nivå.

– Än så länge har det aldrig spelats med deltagare från alla fem länder tillsammans, säger hon.

Spelet är uppbyggt för att likna verkligheten. De händelsekort som styr har inträffat eller skulle kunna inträffa. Joshka Wessels har bett hydrologer, statsvetare och annan expertis att räkna ut vad som är den optimala användningen av de vattenresurser som finns. Då ska Syrien ha 32 procent av vattnet, Israel 21 procent, Jordanien 22 procent, Libanon 11 procent och Palestina 14 procent. Idag ser det inte ut så. Nu har Israel, Syrien och Jordanien lett bort 97 procent av vattnet vilket leder till att endast en rännil förorenat vatten är kvar av Jordanfloden när den rinner genom palestinska Västbanken.

– Detta är ohållbart i längden, säger Joshka Wessels och berättar att spelet tydliggör det som alla egentligen redan vet: i kampen om de knappa resurserna är alla antingen vinnare eller så är alla förlorare.

Joshka Wessels är förvånad över att regionens pågående miljökatastrof får så lite utrymme i fredsprocessen. Hon ser en svag strimma hopp i att fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina skulle kunna få draghjälp av miljörörelsen.

Annars är det framförallt lokalbefolkningen som hon sätter sin tillit till.

– Fredssamtal har störst chans att lyckas om de förs på lokalnivå mellan grannar. När de lyfts upp på mellanstatlig nivå gör prestigen att varje försök till samtal blir så gott som omöjligt.

Ulrika Oredsson

Filmer av Joshka Wessels:

Valleys of hope and despair om lokala fredsinitiativ och om hur den israeliska ockupationen av Västbanken påverkar miljön.

Vattenmonopol med Jordanfloden som spelplan spelas vid World Water Forum i Marseille.

Water from the dawn of civilization. En av Joshka Wessels filmer om antika bevattningssystem, qanats.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *