Forskning, Teologi

Mjukis eller hårding? Motsatta ideal för den kristne mannen

Finns det ett kristet mansideal? Kyrkohistorikern Alexander Maurits berättar att det kanske inte helt oväntat finns flera och att synen inom kyrkan på mannens roll och ansvar påverkas av sin tids ideal, kultur och kyrkotradition.

En omhänder­tagande Jesus från 1800-talet. foto: shutterstock

Referenspunkten för det kristna mansidealet är hela tiden Jesus. Mellan 1910 och 1940 var ett av idealen till exempel en arisk Jesus – ett supermanligt ideal med rötter i nazismen.

– Att säga ”nu vi ska agera manligt” är idag en omöjlighet, säger Alexander Maurits. Men då under 20- och 30-talen användes manligt som förstärkningsord.

Det betydde just att man handlade kraftfullt, modigt och med uthållighet. Den omvända versionen är att utmåla något som omanligt. Ett exempel är det nutida uttrycket ”Var inte en sån kärring!”.

I omanlighetsbegreppet ligger egenskaper som feghet och både fysisk eller psykisk svaghet.

Alexander Mauritz.

– Manlighet är något som ständigt måste presteras. Män är paniskt rädda för att misslyckas och att fasaden ska krackelera. Man måste visa att man duger något till, säger Alexander Maurits.

Under vissa tider har religionen och mansidealet kopplats till vad som räknas som kvinnliga egenskaper. Den medeltida Jesus avbildas exempelvis med moderliga egenskaper som medkänsla och omhändertagande, och efter upplysningen under 1800-talet skedde i nordvästra Europa en uppvärdering av kvinnlig religiositet.

– Upplysningsidealet, med vetenskapliga framsteg och sekularisering gick i clinch med den gamla kyrkans ideal som byggde på Luthers treståndslära. Treståndsläran har en tydlig patriarkal ordning med kungen, prästen och husbonden som styr över sina domäner stat, kyrka och hushåll, och så hålls samhället ihop.

Men upplevelsen av att kyrkan feminiserats gjorde att männen flydde kyrkan. Detta ledde till motreaktioner. En motrörelse är den lundensiska högkyrkligheten i slutet av 1800-talet. Denna teologiska gruppering försökte försvara och återuppliva den gamla patriarkala ordning som kom till uttryck i den lutherska treståndsläran, där kyrkan och staten var en enhet.

– Men kyrkans makt var försvagad och den gamla ordningens mansbild som trofast, andlig och ödmjuk inför Gud hade problem i det moderna samhället.

I Sverige uppstod därför i början av 1900-talet bland annat den studentcentrerade Ungkyrkorörelsen som omdefinierade det kristna mansidealet till de strömningar som låg i tiden då, med rasbiologiologiska och främlingsfientliga förtecken. Bilden av den kristne mannen som supermanlig skulle locka de unga männen till kyrkan.

– I dagens samhälle finns en föreställning om att det skulle finnas ett speciellt kristet mansideal, det vill säga att det är något särskilt att vara troende och man. Schablonbilden är att samhället hyllar en man som är tuff och hård, medan den kristna mannen förväntas vara en mjuk man som kan stå upp för sin tro.

I frågan om ett särskilt kristet mansideal kommer man oundvikligen in på vad som är kultur och vad som är kristendom.

– Hela vår kultur är indränkt i kristna värderingar, vilket gör det svårt och till en mycket komplex fråga att säga vad som är vad, menar Alexander Maurits.

Vilket är ditt mansideal?

– Om det nu är ett manlighetsideal vet jag inte, men att vara en fysiskt aktiv person som lyckas bra i jobbet samtidigt som man har god tid för familjen kan jag känna som ett ideal som jag strävar efter, berättar Alexander Maurits. Men som ”kristen man” har jag inga manlighetsideal som jag känner att jag behöver leva upp till – dock en rad allmängiltiga kristna etiska ideal. Jag misslyckas dock ständigt.

Gisela Lindberg

Läs övriga artiklar i temat ”Mansrollen”