Administration, Utbildning

Nytt förslag om uppdragsutbildningen

Universitetets uppdragsutbildning behöver växa för att matcha kompetensbehov hos företag och myndigheter i regionen.
En ny rapport föreslår att institutionerna får huvudansvaret för att utveckla uppdragsutbildningen. Anställda som ”konsultar” som bisyssla ska i högre grad engageras i universitetets egna uppdragsutbildningar som ska integreras i den dagliga verksamheten. Som morot bör förmågan att samverka göras till en formell merit.

Förslagen läggs fram av docent Agneta Blom vid Örebro universitet som på universitetsledningens uppdrag utrett hur Lunds universitets uppdragsutbildning behöver utvecklas. Hon har utöver universitetsledning och dekaner intervjuat ett 60-tal personer på nyckelposter inom universitetet och även studerat hur uppdragsutbildningen organiseras vid Chalmers och Stockholms universitet.

Exakt hur mycket uppdragsutbildning som genomförs av Lunds universitets anställda är det ingen som vet. Den enda samlat redovisade verksamheten finns hos universitetsgemensamma LUCE, Lund University Commissioned Education.

– LUCE organiserar uppskattade uppdragsutbildningar med internationell räckvidd och ofta med stora nationella beställare, exempelvis SIDA. Däremot är utbudet regionalt mindre, och här finns ett behov att täcka, särskilt med näringslivet, säger Bo Ahrén, vicerektor med särskilt ansvar för samverkan.

Utgångspunkten för rapporten har varit att ringa in hur universitetet bättre kan bidra till kompetensförsörjningen i regionen, både inom näringslivet och offentliga sektorn.

– Samhället är i snabb förändring. Vi har arbetslösa samtidigt som företag har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Universitetet måste bidra och dela med sig. Vi kan erbjuda utbildningar inom avgränsade spetsområden eller med forskare från flera ämnen som tar ett brett grepp på olika fenomen, t.ex. digitaliseringens inverkan på näringsliv och myndigheter, säger Bo Ahrén.

Visionen är att uppdragsutbildningen integreras i institutionernas ordinarie verksamhet, medan LUCE finns kvar som centralt stöd.

– Uppdragsutbildning ska ingå naturligt i lärartjänsten och inte vara något som vi gör på kvällar och helger, vilket dock inte innebär att bisysslor försvinner helt och hållet.

Utöver dialog och förankring av det nya upplägget krävs dels en marknadsanalys och inventering av vilka behov som finns i regionen, dels en inventering av uppslag och möjligheter inom universitetet, säger Bo Ahrén.

Utredaren Agneta Blom tycker sig efter många års inomvetenskapligt fokus i akademin se en trend mot ökat intresse för utåtriktad samverkan.

– Det kommer självklart fortsatt att finnas de som är skeptiska, men uppdragsutbildning är inget som alla behöver ägna sig åt. Dock har jag mött ett starkt intresse för att bidra mer till samhället lokalt, både hos ledningen och i samtal med människor på olika håll inom universitetet. Det finns många goda idéer och en passion som behöver kanaliseras och få utlopp, säger hon.

Det finns mycket att vinna på ökat utbyte med regionen, menar Agneta Blom. Genom att integrera uppdragsutbildningen får universitetslärare möta inte bara ungdomsstudenter utan också vuxna yrkesverksamma på vardaglig basis, vilket kan befrukta och inspirera undervisningen. Men det behövs också formella incitament för att inspirera till förändring. Agneta Blom föreslår att samverkansskicklighet blir en merit som ska väga tungt vid anställning och lönesättning. Idén har hon hämtat från Chalmers där all uppdragsutbildning som görs av anställda ska ske inom tjänsten.

Vid Lunds universitet finns sedan länge fort- och vidareutbildningsinstitutet EFL, Executive Foundation Lund. Det är ett väl inarbetat varumärke med gott renommé i det regionala näringslivet. EFL är fristående, men anlitar lärare från Lunds universitet i sina uppdragsutbildningar.

Kommer EFL att beröras av förändringen av universitetets uppdragsutbildning?

– Inte direkt, men min förhoppning är att universitetet ska kunna interagera mer med EFL. Vissa utbildningar som ges där skulle t.ex. lika gärna kunna ges av LU. I min vision, med en uppdragsutbildning väl förankrad i institutionernas vardag, får institut typ EFL en roll där deras utmärkta relation till näringslivet kan utvecklas, säger Bo Ahrén.

Hur rapporten kommer att implementeras är ännu inte fastställt – den ska först diskuteras i rektors ledningsråd i slutet av september.

Britta Collberg

KOMMENTARER:

– Saknar fördjupad diskussion om konkurrensen med EFL

Susanne Norrman, avdelningschef för LUCE, Lund University Commissioned Education, som har 16 heltidsanställda som arbetar med uppdragsutbildning för universitetets räkning:

– Rapporten är beskrivande och kortfattad. Jag hade velat ha mer kött på benen, mer principiell diskussion, analys och konkreta förslag. Jag saknar att det inte finns något exempel på regionala behov eller en definition av vad som avses med det regionala näringslivet.

– Det är bra att uppdragsutbildningen lyfts och roligt att rapporten slår fast att de som använder LUCE är nöjda. Samtidigt påpekas att det saknas en strategisk ledning av LUCE, både från universitetsledningens och fakulteternas sida. Förslaget att göra en regional behovsanalys är bra. Vi har ju inte gjort det eftersom det inte ingått i vårt uppdrag.

– När det gäller att ge incitament till en utveckling lyfts bara ett exempel – Chalmers. Rapporten fördjupar inte diskussionen kring hur det skulle kunna se ut vid Lunds universitet. EFL behandlas inte alls och det är en principiellt viktig fråga. Den relativt lilla regionala marknaden innebär att vi hamnar i en direkt konkurrenssituation med EFL, vilket inte gynnar någon och för kunden blir det också märkligt; Lunds universitet måste ha en enad front gentemot det regionala näringslivet. EFL är ett starkt varumärke och vi har respekt för deras kompetens, men vi kan inte uppträda som konkurrenter eller ha olika ersättningsnivåer gentemot lärarna. LUCE ersätter aldrig enskilda lärare, däremot institutioner.

– LUCE har en viktig inte bara stödjande utan också drivande roll, menar jag, även om uppdragsutbildningen blir mer förankrad på institutionerna. Vi får ofta frågan vilka företag vi mött, vilka deras behov är etc. Min uppfattning är att vi måste känna att vi gör detta tillsammans. Hela samverkansfrågan behöver bli tydligare och bättre förankrad och LUCE måste delta i de fora där dialogen förs. Utredningen föreslår att vi ska  skapa ett separat råd för dessa frågor, men jag tror hellre på att använda den nämnds-/rådsstruktur som finns och att vi får en tydligare roll där.

– Bra att uppdragsutbildningen integreras

Jesper Falk-heimer, chef för sektionen Forskning, samverkan, innovation:

– Rapporten ger en bra beskrivning av varför och vad som behöver förändras. LUCE utför sitt uppdrag väl, men om LU vill möta också de regionala behoven så krävs en expansion och att uppdragsutbildningen blir en integrerad del av institutionernas arbete.

– Frågan är hur vi gör. Det behövs en analys av de externa behoven och strategier för vad vi vill åstadkomma. Men vi får inte fastna i interna organisationsfrågor utan behöver få upp farten. Viktigast är att förankra strategierna på fakulteter och institutioner och hitta strukturer som också tar hänsyn till befintlig verksamhet som exempelvis EFL, en viktig spelare och flitigt anlitad av det regionala näringslivet inom management.

– Det är bra att göra samverkansskicklighet till en formell merit. Det handlar inte om att ta udden av vetenskap och utbildning – det fria och kritiska tänkandet är A och O och det är för övrigt just denna akademiska integritet som gör universitetets uppdragsutbildningar efterfrågade.

– Det finns mycket för institutionerna att vinna på att integrera uppdragsutbildningen – också ekonomiskt – men det kräver att man avsätter folk och tid och även tar en viss ekonomisk risk.

– Samverkan måste bli en del av tjänsten

Robert Holmberg, prefekt Psykologiska institutionen:

– Jag är positiv till rapporten och de förslag som läggs fram. Uppdragsutbildning är ett sätt för universitetet att ge tillbaka till samhället. För att institutionerna ska kunna göra det på ett bra sätt så måste samverkansuppdraget bli en del av tjänsten så att man kan planera in uppdragsutbildningen. Nu sker mycket på marginalen – folk har inte tid.

– Vi har ett nittiotal anställda varav många deltar i olika former av uppdragsutbildning. Det är också vanligt med någon form av bisyssla bland de anställda. Det finns ju ett stort behov av löpande kompetensutveckling inom de professioner som våra utbildningsprogram leder till: psykologer, beteendevetare etc. Nu har vi dock inom institutionen börjat planera in egna uppdragsutbildningar med sikte på start 2018. Det är t.ex. kurser i hälsopsykologi, genuspsykologi och psykoterapi. Vi försöker vara proaktiva och möta ett intresse som vi uppfattar inom vår sektor.

– Därutöver finns förstås andra behov t.ex. inom det regionala näringslivet, behov som vi inte har en susning om – men som LUCE kan fånga upp med sina nätverk.