Forskning, Samverkan, Teknik

Professorn som tar plats i politiken

De ständiga växlingarna mellan den akademiska och politiska sfären har fått henne att inse att båda miljöerna lider av en, men inte samma, psykologiska defekt. Och att hönsen och hunden därhemma är en lisa för själen.
Det handlar om Anne Landin, professor i byggnadsekonomi vid LTH, som under de senaste åren gjort raketkarriär i kommunpolitiken.

Anne Landin LITEN

Anne Landin är professorn i byggnadsekonomi som också blev kommunalpolitiker sedan hon reagerat mot en i hennes tycke förlegad spårvagnslösning.

I våras var hon med och startade partiet Förnya Lund och efter höstens val tog hon plats i både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Samhällsintresset har alltid funnits där. Det faller sig dessutom naturligt att ha synpunkter på näringslivets och politikers agerande om man som Anne Landin forskar på hur byggprocesser kan bli effektivare.

Men det var inte den egna forskningen som utlöste det politiska engagemanget utan en tilltagande besvikelse över hur stadens politiker bet sig fast vid en, som Anne Landin upplevde det, förlegad spårvagnslösning.

– För tjugo år sedan tyckte också jag att spårvagnar var en god idé. Men sedan dess har så mycket annan bra teknik tillkommit. Jag levde i tron att politiker tar till sig ny kunskap och ändrar sig efter hand. När det gick upp för mig att så inte var fallet kände jag att jag var tvungen att sätta ner foten, förklarar hon i ett kalt arbetsrum på Kemicentrum där hon och kollegorna är inhysta under tiden som byggforskningens hemvist V-huset renoveras.

Det är detta som är politikernas svaghet, menar Anne Landin. Alltså att det för politiker tycks vara viktigare att få rätt än att ha rätt.

Som den forskare hon är, är hon van att nagelfara fakta, lägga alla korten på bordet och stolt kunna landa i en objektiv slutsats. Politikens konfliktinriktade värld där retorik och förenklingar göds, har hon fortfarande inte vant sig vid.

Men är inte skulden delad – har forskare och andra experter informerat tillräckligt om alternativen? Och finns inte risk att politikern Anne Landin smittas av den svaghet hon beskriver? Hur skulle det kännas om den utredning av kollektivtrafikbehovet i Lunds kommun som hon nyligen initierat rekommenderar spårvagnar?

– Inga som helst problem om ingångsdata och analysprocesser är korrekta samt att jämförelsealternativen är rimliga med hänsyn till teknikutvecklingen. Jag hade naturligtvis blivit förvånad, men inom forskarvärlden är det inte några känslomässiga problem att hantera förvåning.

Ändå tvekar hon inte en sekund när hon säger att det politiska uppdraget är ”väldigt kul och berikande”.

– Inom politiken är man inte ett dugg rädd för konflikter och det är befriande. Där finns också verktyg för att lösa dem.

Denna inställning till konflikter står i bjärt kontrast mot det konsensussökande och den konflikträdsla som hon menar utmärker det akademiska beslutsfattandet (=akademins psykologiska akilleshäl). Det kollegiala ledarskapet som vandrar runt likt en stafettpinne samt att forskare relativt sällan samarbetar brukar anges som förklaringar.

– Situationen leder till att osämja sopas under mattan och att den, på kort sikt åtminstone, smidigaste lösningen riskerar vinna framför den smartaste, säger hon och önskar en bättre balans mellan forskningens prestigelöshet och politikens avslappnade inställning till konflikter.

Anne Landin hade gärna sett att det var fler från hennes värld som engagerade sig i politiken.

– Jag saknar att vi forskare inte oftare diskuterar samhällsutmaningar med varandra. Istället blir det lätt gnäll över hur mycket tid det tar att söka pengar.

Alla som är politiskt eller ideellt engagerade vet hur snabbt kvällar och helger fylls med möten och andra åtaganden. Som om det inte vore nog, är Anne Landin ordförande i Michael Hansens kollegium, proinspektor i Sydskånska nation och mamma till tre pojkar. Hur laddar hon?

– Vi har nyligen skaffat höns och en omplaceringshund hemma. Så tokigt, kan man tycka när man har så mycket att göra. Men detta att jag är tvungen att ta hand om djuren har en avkopplande effekt. Och morgonpromenaden med hunden rensar tankarna och ger energi, säger hon.

På söndagarna går hon gärna på gudstjänst i Allhelgonakyrkan – också det är en välgärning för sinnesfriden, anser hon.

Men visst, på kvällarna får familjen mestadels klara sig själva.

– Men jag tror att barn mår bra av att ha föräldrar som engagerar sig och trivs med sina jobb och sina uppdrag.

Text: Kristina Lindgärde

Foto: Gunnar Menander

MER OM Anne Landin

Arbete: Professor i byggnadsekonomi och partiföreträdare för Förnya Lund.

Bor: I Lund, i en villa strax bakom Tunaskolan.

Familj: Sönerna Alexander 21, Johannes 17 och Julius 15, sambo Göran Sandberg samt de vuxna bonusbarnen Håkan och Henrik.

Blir glad när jag gör något som blir bra för andra. Exempelvis var jag nyligen en aktiv spelare för att hitta en kompromisslösning så att vi faktiskt fick till pengar för att hjälpa migranter i Lund.

Blir ledsen av feghet. När människor inte vågar göra saker i rädsla av repressalier eller för att det inte uppfattas som politiskt korrekt.

En bra dag börjar med en solig morgonpromenad med hunden. Därefter föreläser jag för arkitekt-studenterna, man får mycket respons från dem. Sedan äter jag lunch med någon från näringslivet som jag gör en forskningsansökan ihop med. På eftermiddagen ägnar jag mig åt handledning, nu senast har jag haft två spännande doktorandprojekt om passivhus i Centralafrika. Efter det blir det familjeliv, höns och hund. På kvällen har jag partimöte eller ett inspektumskollegium som båda brukar vara mycket trevliga. Runt halv elva kommer jag hem och då spelar jag nog Candy Crush en stund med Göran.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *