350-årsjubileum, Forskning, Tvärvetenskap

Segregation värre hot än IS-återvändare

Radikaliserade ungdomar som återvänder från terrorgruppen IS är ett hot mot säkerheten, men hotet ska inte överdrivas, det handlar om väldigt få individer, menar sociologen Chares Demetriou, expert på politisk radikalisering.

– Den stora frågan är vad som händer om trettio år. Om Sverige inte klarar integrationen, om ojämlikheten fortsätter öka och människor fastnar i ghetton – då finns en grogrund för mer omfattande radikalisering i våldsam riktning.

I samhällsdebatten fokuseras ofta på den enskilda individens radikalisering. Medier berättar om den fredliga killen eller tjejen som börjar intressera sig för radikal islamism och efterhand ansluter sig till den våldsförhärligande ideologin och blir politisk aktivist.

Sociologen Chares Demetriou är expert på politisk radikalisering. Foto: Britta Collberg

– Jag håller med om beskrivningen. Men dessa historier missar att radikalisering handlar mer om grupper än om individer. Det är mycket ovanligt att någon ansluter sig till IS utan påverkan från vänner, släktingar eller människor man möter t.ex. i moskén, säger Chares Demetriou.

Radikalisering är en komplicerad grup-process som sker inom ramen för en större social rörelse och är sällan en enskild människas tragiska historia, menar han. Radikaliseringsprocessen kännetecknas av anspråk på förändring, att det finns en organisation och ett upplevt sammanhang som kan omfatta både polisen, staten, olika motrörelser och – inte minst viktigt – en publik.

Chares Demetriou är uppväxt på Cypern, men tillbringade tjugo år som student och forskare i USA. Han har därefter varit verksam vid olika universitet i Italien, Israel, Ryssland, Nordirland och Tjeckien. Till Lund kom han så sent som i höstas. Hans forskning handlar främst om två extremistgrupper: EOKA från hemlandet Cypern samt nordirländska IRA.

– Radikaliseringsmönstret såg likadant ut hos dem som inom dagens islamistiska extremism, berättar han.

EOKA och IRA utvecklades ur sociala rörelser som inledningsvis var fredliga. Dessa rörelser ställde krav på den brittiska regeringen och hävdade sina ståndpunkter i fredliga protester.

På Cypern kom initiativet till EOKA upp-ifrån, från prästerna i den ortodoxa kristna kyrkan. När den fredliga rörelsens krav inte fick gehör beslutade en hemlig grupp högt uppsatta präster att det var dags att ta till vapen.

– Kyrkorna på Cypern var radikaliseringscentra: här rekryterade man medlemmar och här legitimerades våldet, säger Chares Demetriou.

Nordirländska IRA utvecklades ur en katolsk gräsrotsrörelse som påminde om den samtida medborgarrättsrörelsen i USA. En serie händelser – motdrag från protestanter, gatuvåld och brist på gensvar på rättvisekraven – ledde till bildandet av det våldsamma IRA.

– På Nordirland var den katolska kyrkan emot våldet, men lokala präster kunde i biktbåset ge syndernas förlåtelse. Och när en grupp väl blivit våldsam, har den mycket svårt att återgå till fredliga metoder. Våldsspiralen är igång.

Den islamistiska radikalisering som sker idag i Sverige är allvarlig, menar Chares Demetriou. Samtidigt är det viktigt att inte förlora proportionerna; läget är inte detsamma som i länder med ett mörkt kolonialt förflutet.

– I Sverige finns inte samma förbittring gentemot staten, som hos exempelvis andra generationens tunisier och algerier i förortsghettona runt Paris.

Islamistisk aktivism kommer att förbli en marginell företeelse i Sverige även sedan den Islamiska staten besegrats och svenska ”IS-krigare” återvänt hem – det är Chares Demetrious uppfattning. Men -radikaliseringen måste hanteras. Den stora prövningen blir hur Sverige lyckas integrera de många flyktingar som kommit de senaste åren, menar han. Och även hur man hanterar främlingsrädslan.

– Idag finns en förenklad syn på islam. De extrema grupperna utgör ju en mycket liten minoritet. Det finns över en miljard muslimer i världen som är helt ointresserade av både IS och våld. Att hävda att islam uppmuntrar till våld är rena dumheterna eller också har det politiska motiv, säger Chares Demetriou.

Men det är naturligt att en stor migrationsvåg, som den Sverige upplevt, väcker oro, menar han.

– Svenskar kan uppleva att deras identitet och livsstil är hotade. Detta måste ventileras, vridas och vändas på i debatten. Just nu råder stor förvirring. Det är viktigt att försvara demokratiska värderingar och en frihetlig livsstil, men lika viktigt att acceptera att svenskhet inte måste vara det samma som att vara kristen och vit.

Sverige har goda förutsättningar att klara utmaningen, menar Chares Demetriou. En förutsättning är dock att man har realistiska förväntningar på assimileringsprocessen – den tar en mansålder. Och att man hejdar den växande ojämlikheten så att medborgare ges möjlighet att lyckas och bli en del av samhället.

– Vad jag hör av mina svenska forskarkolleger så är den svenska integrationsprocessen inte alls så dålig som ibland görs gällande. Den är långsiktig men sättet att mäta integration gynnar inte ett sådant upplägg.

Britta Collberg  

Chares Demetrious råd mot radikalisering

 • Se till att alla islamska organisationer har ett nära samarbete med svenska myndigheter.

• Spåra upp och rensa ut alla rekryterare.

• Utöva övervakning, inom lagens råmärken!

• Skapa inga ghetton.

Se resten av artiklarna i temat ”Extremism i den digitala tidsåldern”