Allmänt

Blandade åsikter om stiftelseförslag

Redan nästa år kan svenska lärosäten bli juridiskt självständiga högskolestiftelser med stor handlingsfrihet. Detta om regeringens nya förslag till högskolestiftelser går igenom. De som väljer den här organisationsformen förlorar samtidigt staten som långsiktig ekonomisk garant, även om vissa garantier ges. All personal blir också privatanställd.

Tim Ekberg

Planeringschef Tim Ekberg. Foto: Britta Collberg.

Ännu handlar det dock bara om ett förslag. Och huruvida Lunds universitet ska bli högskolestiftelse är en senare fråga som måste beredas ytterligare. Ämnet är laddat och åsikterna går isär. Vissa menar att universiteten kanske redan har den frihet som krävs, utan att klippa banden till staten. Andra hävdar att det är just juridiskt självbestämmande som behövs.

”Fem i tolv” kom förslaget om nya högskolestiftelser. Ämnet har utretts i flera år men presenterades först i juni. Redan i november vill regeringen ha in synpunkter för att hinna genomföra reformen före valet nästa höst.

– Det handlar i denna första vända om vad vi tycker om själva förslaget. Huruvida Lunds universitet vill bli högskolestiftelse är en helt annan fråga som kräver mer tid, säger planeringschef Tim Ekberg.

Lunds universitet har tillsatt en arbetsgrupp som ska ta in synpunkter från olika parter och styrorgan och sedan sammanställa universitetets remissvar. Arbetsgruppen består av rektor Per Eriksson, ordförande, förvaltningschef Susanne Kristensson, juridikprofessor Katarina Olsson, docent Hans Modig och planeringschef Tim Ekberg.

Syftet med regeringsförslaget är att de universitet och högskolor som vill anta den nya organisationsformen ska få större autonomi gentemot staten och större handlingsfrihet. De ska exempelvis kunna göra affärsöverenskommelser och bättre möta den långsiktiga globala konkurrensen, menade utbildningsminister Jan Björklund när han la fram förslaget.

Flera lärosäten har visat intresse för ökad autonomi och alternativa organisationsformer, bl.a. Karolinska institutet, KI, Kungliga Tekniska högskolan, KTH, och Lunds universitet. Samtliga är forskningstunga universitet med många internationella kontakter och samarbeten.

– Världen förändras och myndighetsformen fungerar dåligt eller inte alls i vissa sammanhang, t.ex. när det handlar om att gå in som part i ett internationellt konsortium, vilket är allt vanligare inom EU, säger Tim Ekberg.

Den enskilt största skillnaden är att dagens universitet är förvaltningsmyndigheter och del av staten, medan högskolestiftelser blir privaträttsliga subjekt, dvs egna juridiska personer.

– Det innebär att högskolestiftelsen kan skriva juridiskt bindande avtal även med utländska aktörer.

Andra stora skillnader är att en högskolestiftelse får ta emot och förvalta donationer utan restriktioner. Idag måste man i vissa fall begära tillstånd av regeringen. En högskolestiftelse kan också äga och förvalta fastigheter, vilket inte universiteten kan utan regeringens särskilda medgivande.

–  Stiftelsen kan även bilda nya juridiska personer, t.ex. företag; där finns restriktioner i dag även om universitetens holdingbolag kan bilda vissa bolag, säger Susanne Kristensson, förvaltningschef.

Universitet och högskolor skiljer i många avseenden sig från flertalet andra statliga myndigheter. Det gäller inte minst behovet av att kunna delta i internationell utveckling och samverkan och kunna konkurrera vad gäller forskning och utbildning. Relativt lite av det vi gör är kopplat till myndighetsutövning, fortsätter förvaltningschefen.

– Att öka lärosätenas autonomi är bra. Vår verksamhet behöver ha både goda ekonomiska såväl som organisatoriska förutsättningar. Regeringens försök att skapa större rörelsefrihet för universiteten är lovvärd, men det är viktigt att det görs på ett klokt och hållbart sätt, säger Susanne Kristensson.

Det nya förslaget till högskolestiftelser skiljer sig från vanliga stiftelser bland annat genom att de saknar stiftelsekapital. De blir fortsatt beroende av anslag från staten men det enda staten utlovar enligt förslaget är att under 5-6 år betala 90 procent av de nuvarande kostnaderna för forskning och utbildning.

– Här finns ett grundläggande problem. Lunds universitet har funnits i snart 350 år. En tidshorisont på 5–6 år är vad vi räknar med när det gäller medelstora projekt. Vi måste ha ett minst femtio år långt tidsperspektiv om vi skulle ge oss in i diskussionen om en ny organisationsform, säger Tim Ekberg.

Han tycker sammanfattningsvis att mer autonoma former är att föredra framför dagens myndighetsform, även om han inte riktigt tror på förslaget som nu presenteras av regeringen.

– Min personliga uppfattning är att akademin med sin tröghet och stadighet är en bättre försvarare av universitetets kärnvärden, fri forskning och utbildning, än staten och den ombytliga politiken. Det har ett egenvärde att komma bort från den statliga detaljstyrningen – staten svänger mycket mer än lärosätet.

Tim Ekberg har svårt att se att en stiftelseform per automatik skulle vara negativ för personalen. Enligt förslaget ska en högskolestiftelse vara ansluten till Arbetsgivarverket vilket borgar för en viss likhet med nuvarande system. I förslaget är det dock otydligt vad detta innebär i praktiken, menar han. Han tror heller inte att den administrativa personalen kommer att minska – tvärtom kanske den blir större.

– Om vi blir stiftelse ska verksamheten troligen drivas i bolagsform och då lyder vi under aktiebolagslagen. Med frihetsgraden ökar riskerna. Vi måste inte minst ha än mer intern koll på ekonomin.

Britta Collberg 

 

Stiftelseförslaget i korthet

En högskolestiftelse blir enligt regeringens nya förslag en egen juridisk person, dvs. en privaträttslig organisation, fristående från staten.
Detta innebär att högskolestiftelsen utan restriktioner kan
• teckna ekonomiskt bindande avtal
• ta emot donationer
• bilda och äga aktiebolag, stiftelser eller ingå i olika former av organisationer och sammanslutningar, i Sverige och internationellt
• fritt äga fast och lös egendom och själv välja när dessa ska avyttras och behålla eventuell vinst
• bygga upp kapital

Högskolestiftelsen får inget nytt stiftelsekapital och blir fortsatt beroende av anslag från staten. Förslaget garanterar statsanslag de första 5–6 åren.
Studenters rättssäkerhet ska förbli likvärdig.
Handlingar ska vara offentliga för att möjliggöra insyn och garantera rättssäkerheten. Enligt Statskontoret som utrett frågan är det dock svårare att ha transparens i en verksamhet som drivs i många bolag inom en koncern, jämfört med dagens myndighet.
Personalen blir privatanställd. För att eftersträva likvärdiga anställningsvillkor föreslås att en högskolestiftelse är medlem i Arbetsgivarverket.
Lärosätet utser själv rektor samt majoriteten av ledamöterna i sin ­styrelse.

 

KOMMENTARER OCH SYNPUNKTER

Stiftelseexperten Katarina Olsson:
– Förslaget är tveksamt men syftet är bra

Katarina Olsson

Katarina Olsson. Foto: Kennet Ruona.

– Som stiftelse avskiljs högskolan från staten och går över i den privaträttsliga sfären. Regeringen vill med detta uppnå flexibilitet, men redan här sätter Katarina Olsson frågetecken.–Stiftelsen är en väldigt speciellt form och utmärks av att den inte har några ägare och att den arbetar med extrem långsiktighet, kanske flera hundra års varaktighet. Det är samtidigt en statisk rättsbildning och det är mycket svårt att ändra i stiftelseförordnandena. Flexibiliteten i stiftelseformen visar sig framför allt när stiftelsen bildas, genom stiftarens rätt att bestämma hur stiftelsen ska organiseras och verka.

Katarina Olsson är inte negativ till stiftelseformen i utbildningssammanhang – den är inte ny. Hennes tveksamhet gäller att regeringen vill ändra i stiftelselagen, för att man i den ska kunna skapa den nya stiftelsetypen – högskolestiftelser. En äkta stiftelse utmärks av att den har ett grundkapital, där avkastningen lämnas ut till stiftelsens ändamål som bidrag och stöd. Utmärkande är också att det inte finns någon som helst koppling mellan stiftaren och själva stiftelsen.

När det gäller de nya högskolestiftelserna får dessa inget kapital utan blir också framöver starkt beroende av anslag från staten – en oklar beroendeställning alltså. Samtidigt garanterar staten inte anslag under mer än 5–6 år eller den tid som det föreslagna ramavtalet mellan staten och stiftelsen gäller, enligt förslaget.

– Utan varaktighet är det ingen riktig stiftelse. Här bygger förslaget på grumlig rättslig grund och det är allvarligt! Om man lyfter in en anslagsberoende stiftelse i stiftelselagen späds också stiftelsebegreppet ut på ett sätt som kan påverka donationsviljan i samhället som helhet. Över nittio procent av alla stiftelser är privata initiativ till välgörande ändamål.

I förslaget står att rättspraxis ska utvisa hur kravet på varaktighet ska uppfyllas.

– Jag skulle vilja se dem som vill driva den här frågan till domare, är Katarina Olssons kommentar.

Bättre än att ändra i den övergripande stiftelselagen, vore att skriva en egen stiftelselag för högskolevärlden, menar hon. Sådana särskilda lagar finns redan, t.ex. pensions- och personalstiftelselagen.

Om nu ändå förslaget går igenom och högskolestiftelser blir en ny organisationsform innebär det att stiftelsen tar en ägarroll, medan verksamheten drivs i aktiebolag som då bildar en privaträttslig koncern.

– Här är det mycket att ta ställning till: hur många bolag? Hur många beslutsnivåer ska det finnas – och vilka?

Det rättsliga identitetsbytet från myndighet till stiftelse kräver att alla avtal måste upp på bordet och kanske skrivas om.

– Vad tänker våra avtalspartners? Att sluta avtal med Lunds universitet idag är som att sluta avtal med staten – den ekonomiska risken är nästan obefintlig. Avtal med en stiftelse kan uppfattas som en högre risk.

– Det finns mycket att fundera över! Stiftelser ska exempelvis kanske betala skatt och granskas av länsstyrelsen och inte bara av Universitetskanslerämbetet UKÄ, som idag. Och vad tycker våra intressenter? Vad tycker studenterna?

Förslaget har brister men Katarina Olsson tycker ändå att det är viktigt hitta en form som ger universiteten den självständighet som de behöver.

– Vi bör se oss om och hämta inspiration från andra håll, kanske från Danmark. University of California är ett annat alternativ som nämnts – men det är en form av statlig stiftelse, public trust, som är främmande för svenskt rättsväsen.

Britta Collberg

 

Utredaren Hans Modig:
– Ökad autonomi är viktigast

 Hans Modig.

Hans Modig. Foto: Gunnar Menander.

– Så kan man inte driva affärsverksamhet när man har en köpare som väntar på besked! Dessutom tog staten den vinst universitetet gjorde – till ESS visserligen men ändå, säger Hans Modig. 

Det är bra att det äntligen finns ett förslag om hur universiteten kan bli mer självständiga, men inte i första hand för affärsfriheten utan i lika hög grad för att slå vakt om universitetet som en oberoende röst i samhället, menar han. 

Hans Modig var sekreterare i den s.k. autonomiutredningen under ledning av Daniel Tarschys. Utredningen lades fram för fem år sedan, men huvudförslaget gick aldrig igenom, även om universitetens frihetsgrad ökat betydligt de senaste åren. Nu sitter han med i den arbetsgrupp som ska bereda universitetets remissvar på förslaget till nya högskolestiftelser.

Hans Modig är förvånad över att debatten handlar så mycket om de tekniska detaljerna i förslaget. – Den stora angelägna frågan är ju att göra universiteten mer autonoma, vilket 300 europeiska universitetsrektorer enades om redan i den s.k. Bolognadeklarationen 1989, säger han.

Deklarationen handlar både om anpassning till globaliseringens villkor och om en reaktion på politisk styrning av universiteten, inte minst inom det gamla Östblocket, menar han.

– Det fanns en övertygelse om att bara fristående universitet kunde vara den oberoende rösten i samhället.

Parallellt med autonomitrenden har kraven vuxit på att universitet ska göra nytta, bidra till innovationer och samverka med omvärlden. Under 90-talet efterlyste flera aktörer nya organisationsformer som kunde göra detta lättare – i Sverige bl.a. högskoleförbundet SUHF och LUs rektor Boel Flodgren.

Pendeln slår och utbildningsväsendet anpassar sig till nya villkor – det blir tydligt när man studerar hur det förändrats över en längre period, menar Hans Modig.  Efter 60- och 70-talens svenska reformer med likvärdiga grundskolor, gymnasieskolor och högskolor – finansierade av staten och tillgängliga för alla – kom 90-talets friskolereform och införandet av stiftelsehögskolor, Chalmers och Jönköping. De senare blev ”riktiga stiftelser” med kapital från de nedmonterade löntagarfonderna.

– Det nya förslaget till högskolestiftelser kan ses som ytterligare ett steg mot att luckra upp utbildningssystemet och ge utrymme för nya och olika typer av aktörer, menar Hans Modig.

Han påpekar samtidigt att fristående högskolor inte är nya fenomen – Stockholms högskola var fristående fram till 1960, då det blev Stockholms universitet. Göteborgs universitet var en fristående högskola fram till 1952.

Det viktiga med en stiftelse är att den förändrar universitetets relationer till omvärlden, anser Modig.

– Det är skillnad på att som myndighet ta order från staten, och att som stiftelse skriva avtal med staten.

Bristen på stiftelsekapital är inget stort problem, som Hans Modig ser det. Avkastningen på stiftelsekapitalet vid Chalmers räcker inte långt och Chalmers fungerar ändå.

– Lunds universitet med en omsättning på sju miljarder skulle behöva ett stiftelsekapital på 100 miljarder för att fungera helt fristående från staten, och det är ju otänkbart.

Rätten att äga sina fastigheter, menar han kan vara ett sätt att ge universitetet ett kapital. Då kan man belåna dem och få loss pengar till olika satsningar.

Autonomireformen har inneburit stora friheter för universiteten att ändra i sin organisation.

– I princip har universiteten fått det mesta utom den självständiga juridiska statusen. Men just det ställer till det när man ska träffa överenskommelser, säger Hans Modig.

Han drar sig till minnes ett bolag som bildades för flera år sedan med universiteten i det globala U21-nätverket.

– Det var inte Lunds universitet som ingick i bolaget utan ”Akademihemman”, dvs de jordegendomar som universitetet äger sedan Karl den elftes tid. LU som myndighet kunde inte göra det.

Det liggande förslaget till högskolestiftelse ger akademin större inflytande över den egna verksamheten, menar han också. Man utser själv rektor och majoriteten av ledamöterna i styrelsen. Regeringen utser ordförande och en av de externa ledamöterna.

– Styrelsen ska bestå av åtta ledamöter plus rektor, men varje högskolestiftelse får därtill rätt att utöka styrelsen vilket betyder att man kan återinföra kollegial styrelsemajoritet. Ett fristående, oberoende universitet har lättare att stå upp för sina ideal- Därmed inte sagt att det nu lagda förslaget är idealiskt, menar Hans Modig.

Britta Collberg

 

FLER KOMMENTARER TILL STIFTELSEFÖRSLAGET

Per Eriksson, rektor:
– Jag välkomnar en principiell diskussion om vår relation till staten

– Vi ska hålla isär två saker: dels det preliminära förslag som regeringen lagt fram och som vi nu i remissvaret kan påverka så att det blir bättre, dels om Lunds universitet ska bejaka ett kommande förslag om ny organisationsform – detta är en senare fråga. Det är olyckligt om vi redan nu hamnar i en diskussion för och emot det ofärdiga förslaget. Däremot välkomnar jag en principiell diskussion om vår relation till staten och vårt behov av ökad självständighet.

– Som rektor vill jag skapa goda förutsättningar för verksamheten. Detta handlar då mycket om att hålla nere kostnaderna och öka intäkterna. Kunde vi få äga våra fastigheter så skulle vi spara minst 200 miljoner per år genom lägre hyreskostnad. Vi skulle också kunna öka våra intäkter genom att ta emot donationer, inte minst fastighetsdonationer, rätt in i universitetet, istället för att som i dag gå via olika stiftelser. En tredje sak gäller rätten att teckna avtal med annan organisation nationellt och internationellt.

– Visst har vår autonomi ökat de senaste åren och universitetsstyrelsen fattar i dag många beslut som tidigare avgjordes av regeringen. Men mycket är ändå tungrott eftersom vi i en mängd frågor fortfarande måste ha regeringens godkännande, t.ex. när det gäller att teckna hyresavtal på längre tid än tio år. Därför bejakar jag en ökad självständighet.

 

Ann-Katrin Bäcklund, dekan för samhällsvetenskapliga fakulteten:
– Här behövs riktigt goda ekonomisk-politiska analyser

– Både stater och stiftelser kan driva framgångsrika universitet. Men hur universiteten utvecklas beror i hög grad på vilka ekonomiska relationer de har till omvärlden, och vad som utmärker utbildnings- och forskningspolitiken när de etableras.

– Historien visar att många universitet startats under tider när näringsliv och kapitalmarknad haft stora överskott och sökt förnuftiga och långsiktiga sätt att investera sina pengar. Men det är tveksamt om den typen av inhemska investeringar är attraktiva för stat eller kapital i dagens globala ekonomi.

– Vid sidan om Lund har KI och KTH uttryckt intresse för stiftelseidén. De senare är nischuniversitet. Den situation som skulle uppstå om Lund blev stiftelse är att forskningen i Uppsala och Stockholm skulle garanteras av staten, medan Lund skulle finansiera sig självt i ännu större utsträckning än idag.

– Förutom staten som forskningsgarant skulle Uppsala och Stockholm fortsatt ha sin fördelaktiga geopolitiska närhet till statsmakten. Lägg därtill goda samarbetsrelationer med de eventuella stiftelserna KTH och KI så låter det som ett drömläge. Innan jag förstår hur en stiftelse skulle vara ett risktagande som lockar för Lunds del, skulle jag behöva hjälp av riktigt goda ekonomisk-politiska analyser. Jag tror att det i nuläget vore bättre att identifiera vilka nyckelproblemen med myndighetsformen är – och lösa dessa!

 

Lars-Åke Lööv, SULF och SACO:
– För många frågetecken och oklarheter

– Förslaget innehåller många oklarheter vad gäller personalfrågor och anställningsvillkor. Det är för mycket av ”i möjligaste mån” och liknade formuleringar som t.ex. frivillig anslutning till Arbetsgivarverket. Om en högskolestiftelse ansluter sig till Arbetsgivarverket gäller visserligen många av de avtal vi tecknat – men det finns inget som säger att en stiftelse längre fram inte väljer att gå en annan väg. Även hur pensionerna ska hanteras är oklart. Det finns så många frågetecken och oklarheter i förslaget att det inte går att vara positiv till ett införande av högskolestiftelser.

–  De som talar för en stiftelse brukar lyfta fram bland annat möjligheten för universitetet att då äga sina fastigheter. Jag menar att den frågan borde gå att lösa även om Lunds Universitet är en myndighet. Den större självständigheten och möjligheten att lättare ingå avtal som också lyfts fram som områden som skulle förbättras i stiftelseformen är likaså frågor som borde kunna lösas med mindre riskfyllda beslut.

 

Edward Linderoth-Olson, vice ordförande i Lunds universitets studentkårer, LUS:
– Oklart om studenträttigheter bevaras

– Vi är fortfarande mitt uppe i vårt diskussions- och förankringsarbete och spontant kan jag bara säga att vi är skeptiska till den korta remisstiden. Vi ser som vår främsta uppgift att slå vakt om studenters rättigheter och rättssäkerhet. Det är oklart om förslaget garanterar dessa, det finns en del otydliga syftningar i texten. Det står att rättigheterna ska bevaras ”väsentligen”. Samtidigt ska frågan om rättigheterna flyttas från lagen till en förordning. Vi ska titta på de juridiska aspekterna. Vi är rädda att studenternas inflytande och rättigheter urholkas, men jag kan ännu inte säga hur vi kommer att ställa oss.  Vi är intresserade av att bättre utreda vilka befogenheter ett lärosäte får, och vilka man inte får med det här förslaget.

 

Anders Axelsson, rektor LTH:
– Positivt att slippa vara en förvaltningsmyndighet

– Vi är i grunden positiva till att slippa vara en förvaltningsmyndighet och få en ökad frihet gentemot departementet.  En stiftelse som Chalmers sluter årsvisa avtal med staten, men har större frihet att ingå samarbeten och avtal med andra parter än vad vi har. Jag tror detta har varit en fördel för Chalmers och legat oss i fatet. Om också vi fick större frihet skulle det bli en konkurrens på lika villkor. Däremot är det inget alternativ för oss att lämna LU för att få en friare organisationsform – vi har för mycket att vinna på att tillhöra ett fullskaligt universitet.

– Ett villkor för att bli högskolestiftelse är att universitetets roll som fri kunskapsutvecklare inte skadas. Vi får inte bli någon form av företag och göra affärer på näringslivets villkor. Vi kommer – om vi väljer att bli en högskolestiftelse – fortfarande att vara i hög grad finansierade av skattemedel, och det har jag respekt för.

– Vi är öppna för att diskutera förslaget och pröva för- och nackdelar!

 Britta Collberg

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *