Administration, Allmänt

”Strut” förordar gemensamt anslag till forskning och utbildning

Dagens styrning av universitet och högskolor är kortsiktig, dåligt samordnad och alltför generell och konkurrensbaserad. Uppdelningen av anslagen mellan utbildning och forskning har skapat onaturliga gränser och främjat en kultur inom akademin som undervärderar utbildning i förhållande till forskning.

Pam Fredman, tidigare rektor vid Göteborgs universitet, leder Styr- och resursutredningen, Strut. Foto: Johan Wingborg

Pam Fredman och hennes utredarkollegor skräder inte orden i den konsekvensanalys av dagens system som inleder det nya styrförslaget i Utredningen om styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten även kallad Styr- och resursutredningen, Strut.

Än så länge rör det sig om ett modellförslag, en skiss, till ett betänkande för ett beslut som landar hos Utbildningsdepartementet i nästa regering kring årsskiftet 2019/20.

– Det är ovanligt att man gör så och till detta betänkande har man också gett ovanligt lång utredningstid, nästan ett och ett halvt år, konstaterar Tim Ekberg, avdelningschef för Planering vid LU.

Anledningen uppges vara att man söker bred politisk förankring av förslaget – man vill inte göra partipolitik av dessa frågor utan söker samsyn och långsiktighet.

Uppdelningen i ett forsknings- och ett utbildningsanslag kommer från 1977 års högskolereform. Resurstilldelningssystemet för utbildning infördes i samband med den så kallade frihetsreformen 1993, och styrningen av forskningen samordnas på samma sätt sedan 1980-talet. Den senaste stora förändringen kom 2008 då basanslaget för forskningen slutade att delas upp i vetenskapsområden och en omfördelningsmekanism infördes som baseras på vetenskaplig produktion och externa forskningsmedel.

Att slå ihop de två pengapåsarna för forskning och utbildning är kanske utredningens mest radikala förslag. Det motiveras med att nuvarande uppdelning motverkar principen om att högre utbildning och forskning hör ihop – en stark princip såväl i Sverige som internationellt. Men i Sverige har det i praktiken uppstått en uppdelning mellan utbildning och forskning som är starkare än i många andra länder, inklusive våra grannländer. Förutom anslagets uppdelning så pekar utredarna på den stora andelen extern forskningsfinansiering som ofta saknar koppling till utbildningen. Inom stora utbildningsområden, som exempelvis vård- och lärarutbildningen, är den externa forskningsfinansieringen liten och därmed även forskningsanknytningen.

Det ”raka ackordet” som innebär att all ersättning till utbildning på grund- och avancerad nivå är prestationsbaserad – ställer också till det, menar utredarna. Att ersättning ges per studentprestation gynnas av utbildningar med stor efterfrågan och säkerställda resultat. Detta system driver ett relativt likartat utbildningsutbud överallt och missgynnar utbildningar med litet studentunderlag som då inte blir ekonomiskt försvarbara, även om de skulle fylla ett stort kompetensbehov på arbetsmarknaden. För att minska genomslaget för prestationer före-slår utredarna att beräkningsgrunden för utbildningsanslaget bör bestå av en fast del och en rörlig del som grundar sig på utbildningsvolymen. Inom ramen för den fasta delen ges lärosätena utrymme för att utveckla utbildning för livslångt lärande och kompetensförsörjning inom samhällsviktiga områden som kan kräva mindre studentgrupper och validering.

Att främja profilering och samverkan ingår också i utredningens uppdrag. Man vill ta hänsyn till lärosätenas särarter och främja profilering, samarbeten och arbetsfördelning mellan lärosätena så att resurserna i systemet används effektivt.

Utredarna vill se ett effektivt högskole-landskap och de anser att dagens styrning är för generell eftersom alla lärosäten bedöms utifrån samma kriterier och fördelningen av utbildningsanslag bygger helt på konkurrens om studenter.

Den nuvarande forskningspropositionen föreslås ersättas av en samlad proposition för högre utbildning och forskning, förslagsvis vart fjärde år. Detta för att stärka utbildningen och sätta in högskolans roll i både ett internationellt som nationellt sammanhang. Processerna som har legat till grund för forskningspropositionen behålls, men anpassas så att de fungerar även för en sammanhållen proposition som ska utgå från analyser av långsiktiga behov och utvecklingstendenser. Utredarna menar att om regeringen formulerar sina mål i en proposition där utbildning, forskning och samverkan bildar en helhet så underlättas även skapandet av sammanhållna kunskapsmiljö-er.

Överenskommelser mellan regeringen och de enskilda lärosätena ska resultera i en mer långsiktig, sammanhållen och lärosätesspecifik styrning, menar utredarna och föreslår sådana också vart fjärde år. Detta är vanligt i andra länder och kan exempelvis gälla uppdrag att utbilda inom vissa samhällsviktiga områden eller för att uppnå konkreta mål för jämställdhet och hållbar utveckling. Avsikten är att överenskommelserna ska konkretisera kopplingen mellan de politiska målen och lärosätenas verksamhet som dock även fortsättningsvis ska bedrivas inom ramen för en i huvudsak generell styrning grundad i högskolelagen och högskoleförordningen.

Det nya styrsystemet ska inte bli dyrare än det nuvarande. Men när det gäller infrastrukturen kring forskningen menar man att mer medel behöver avsättas specifikt för investeringar och drift, och att de befintliga samordningsråden mellan regeringen (RFVI) och lärosätena (URFI) behöver fortsätta att utvecklas och oklarheter kring avgifter för forskningsinfrastruktur bör klargöras.

– Förslagen är intressanta, tycker vicerektorn

Frågan är på vems villkor den lärosätesspecifika styrningen ska vara, funderar Stacey Ristrinmaa Sörenson. Foto: Kennet Ruona

– Intressanta och rimliga, kommenterar vicerektor Stacey Ristinmaa Sörensen förslagen i Strut. Men frågan är på vems villkor dialogen mellan regeringen och de enskilda lärosätena om den lärosätesspecifika styrningen ska vara. 

Stacey Ristinmaa Sörensen leder den arbetsgrupp vid LU som tillsattes redan före Strut inför senaste forskningspropositionen. Till en början handlade frågorna mer specifikt om resurstilldelning och kvalitetssäkring, och nu fortsätter gruppen att arbeta bredare med alla förslagen i Strut. Det som arbetsgruppen kommer fram till blir sedan underlaget för LU:s remissvar på betänkandet om den nya styrningen av universitet och högskolor.

Arbetsgruppen är brett sammansatt med representanter från alla fakulteteter, USV och studenterna. I januari diskuterade man flexibel hantering av basanslagen, kvalitetssystemens effekter på kvaliteten, långsiktighet och stabilitet samt drivkrafter för utveckling av utbildningen. I april kommer arbetsgruppen vid LU att träffa Pam Fredman och hennes utredningsgrupp.

På frågan om hur ett förslag med mycket fokus på utbildning och profilering landar på ett forskningstungt brett universitet som Lunds, menar vicerektorn att allt detta finns inom LU.

– Vi är både profilerade och utbildningstunga inom exempelvis teknik och medicin. Men att vi spänner över allt är en utmaning för oss.

Förslaget om att slå ihop anslagen till utbildning och forskning tycker hon och hennes grupp är rimligt, men såväl balansen mellan extern och intern finansiering som tyngden mellan forskning och utbildning skiftar mellan fakulteterna och hänsyn måste tas till det.

– Sen kan man också tänka sig att de mindre lärosätena tar pengar från sin utbildning och lägger på forskning och vad händer då?

Den avgörande frågan tycker dock Stacey Ristinmaa Sörensen är vem och vad som ska initiera den lärosätespecifika styrningen som ska resultera i de nya överenskommelserna. Ska den vara på regeringens eller på det enskilda lärosätets villkor?

– Om det är upp till oss och vad vi vill göra och utveckla så är det väldigt intressant – en klar förbättring mot den mer enkelriktade styrningen som visar sig i forskningspropositionerna med satsningar som ibland kan kännas lite ad hoc.

Stacey Ristinmaa Sörensen hoppas också att utredningsförslagen kring samverkan mellan lärosätena, forskningsråden och andra myndigheter kommer att innebära att Utbildningsdepartementet och Finansdepartementet blir mer samspelta. Idag hamnar en hel del frågor som rör universiteten mellan dessa departement. Likaså efterlyser hon en vision kring infrastrukturen som kostar mycket och är ett nationellt problem.

– Här finns mycket att göra inom områden som exempelvis artificiell intelligens och e-science. Det behövs strategier och en opolitisk vision på en övergripande nivå, menar hon.

I LU:s arbetsgrupp ingår även vicerektor Bo Ahrén och planeringschef Tim Ekberg samt Viktor Öwall (LTH), Fredrik Andersson (EHL), Anna Lyrevik och Staffan Storm (Konstnärliga), Johannes Persson (HT), Christofer Edling (Samfak), Bo Baldetorp (Medfak), Xavier Groussot (J), Christer Löfstedt (Natfak) och Martin Hansen (LUS).

Maria Lindh