Forskning, Medicin

Styr om hudceller till nervceller

Vad är det som får en stamcell att utvecklas till en viss sorts cell i kroppen? Är det möjligt att få den färdiga cellen att backa i utvecklingen och omvandlas till en annan celltyp? Det är frågor som studeras av docenten i neurobiologi Malin Parmar

Malin Parmar

Malin Parmar i laboratoriet.

Hon har också ansvar för att det cellmaterial som ska sprutas in i Parkinsonpatienternas hjärnor är av högsta kvalitet i de kommande transplantationsförsöken i Lund. Det som används då är nervceller från aborterade foster. Det kan man göra så länge transplantationerna är på försöksstadiet, men om metoden skulle slå väl ut behövs mycket större mängder friska celler.

Malin Parmar och hennes medarbetare väckte därför uppmärksamhet världen runt häromåret, när de visade att det gick att programmera om färdiga hudceller till att bli just nervceller.

– Vi hade läst om andra forskares framgångar med att ändra utvecklingen av en cell med hjälp av några få gener. Vi provade det i vår egen form, och det fungerade! säger hon.

Det forskargruppen ville uppnå var att få fram dopaminproducerande nervceller, som patienter med Parkinsons sjukdom har för få av. Genom att aktivera fem gener i de tidigare hudcellerna fick man dem att byta spår och förvandlas till nervceller.

Om hudceller kan bli nervceller och odlas upp i stora mängder, så blir det inte längre någon brist på cellmaterial för kommande transplantationer. Ett enda aborterat foster skulle kunna ge nya nervceller till hundratals patienter. Man skulle också kunna ta en bit hud från patienten själv, förvandla cellerna och odla upp dem till lagom mängd. Med den senare metoden minimeras också risken för avstötning, eftersom patientens immunförsvar inte får några främmande celler att reagera på.

En ännu elegantare version av samma idé är att föra in inte hela celler utan bara de gener som behövs. Malin Parmar och hennes medarbetare har i djurförsök lyckats att på så sätt förvandla gliaceller – stödjeceller i hjärnan – till nervceller.

– Ingreppet i hjärnan är väldigt likt, så för patienten blir det ingen skillnad. Men metoden är lättare att kommersialisera, vilket ökar läkemedelsindustrins intresse. Det är ingen oviktig faktor, säger Malin Parmar.

Om transplantationsförsöken i Lund och Cambridge ger goda resultat borde metoden vara samhällsekonomiskt lönsam, menar hon. Parkinsons sjukdom kostar ju samhället stora summor genom förlorad arbetsinkomst, mediciner, sjukgymnastik m.m., särskilt när det gäller yngre patienter. Men att utveckla en ny behandling är mycket dyrt, och där kunde det vara bra med draghjälp från industrin.

Malin Parmar arbetar med alla sina forskningslinjer parallellt: att ta fram fosterceller till de pågående transplantationsförsöken, att utveckla nervceller från embryonala stamceller (se faktarutan), att omprogrammera hudceller och att omprogrammera glia-celler inuti hjärnan på försöksdjur.

– Men jag gör ju inte allt jobbet själv. Vi är 14 personer i forskargruppen, påpekar hon.

Text: Ingela Björck

Foto: Kennet Ruona

Läs även ”Nya försök att transplantera nervceller”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *