Allmänt, Naturvetenskap

Teambuilding med smak av våren

Det kryllar av vilda ätliga växter i den svenska naturen. En del smakar gott, andra inte. Vad som går att äta och hur det smakar fick ett gäng biologer från elva olika länder veta när institutionens SACT-grupp anordnade ört­exkursion till Abusadalen utanför Södra Sandby. Allt med målet att lära mer om naturens örter och få personalen att lära känna varandra bättre.

Honor C. Prentice (till höger) guidade bland växterna i Abusadalen. Här syns Wang Yutao, Fabian Roger, ­Hamid Ghanavi och Victoria Twort.

Det börjar med en varning.

– Det här är liljekonvalj, den är giftig. Det här är ramslök, den går att äta, säger Honor C Prentice, professor vid Biologiska institutionen, och håller upp två till synes identiska buketter.

– Lukta så känner ni skillnaden. 

När näsorna fått sitt traskar gruppen iväg. De flesta med byxbenen nerstoppade i strumporna för att undvika fästingar i det höga gräset. Några försvinner iväg nerför slänten i jakt på huvudingrediensen till kvällens nässelsoppa. Andra stannar lite högre upp i backen. 

En kort stund senare har guiderna Honor C. Prentice och Torbjörn Tyler hunnit plocka och berätta om ängsyra, bergsyra, kirskål, vild palsternacka, mynta och löktrav. De som lyssnar hellre än plockar får också veta att förekomsten av mandelblom i sluttningen är ett tecken på att marken tidigare betats och varit mindre näringsrik än idag. 

– Vill man ha hög artrikedom så ska det vara lite näring i marken, förklarar Honor C. Prentice.

Trots att artrikedomen således minskar är det fortfarande ett hav av ätliga växter som breder ut sig i Abusadalen. Doktorander, postdocs, forskare och masterstudenter har inga problem att fylla sina påsar och korgar. 

Elisa Rigosi står böjd i ett bestånd av nässlor.

– Jag ska göra frittata ikväll. Jag ska ha nässlor i den. 

För Helena Fritz är det ramslök som gäller. I fjol försökte hon göra ramslöksalt men det gick inte så bra. Samma sak när hon picklade ramslöksknopparna. Det gick inte heller så bra. 

– I screwed up. I år ska jag försöka igen.

Iryna Semashko har ärvt intresset för örter. Det går inte att ta miste på entusiasmen när hon tar fram ett botaniskt lexikon på ukrainska. 

– Min far är mycket intresserad av örter och naturmedicin. Det är jag också. 

Johan Hollander, forskare vid Biologiska institutionen, arrangerade örtexkursionen. ”Det är som att äta våren”, säger han.

Kulturella och historiska skillnader mellan länder kommer i dagen när Wang Yutao berättar om sina föräldrar som bodde på den kinesiska landsbygden. För bara 40 år sedan var de tvungna att plocka vad naturen gav för att själva överleva och försörja familjen. 

I Sverige har synen på vilda örter och växter varit annorlunda. Fokus har varit på det som odlats.

– I 1800-talets Sverige hade nog svält delvis gått att undvika om folk samlat mer från naturen, säger Torbjörn Tyler. 

Nu för tiden finns ett annat intresse för vilda örter och lyxrestauranger betalar dyra pengar för färska kryddor från naturen. 

– Jag har en kompis som försörjer sig på att plocka örter, berättar Torbjörn Tyler. 

För Johan Hollander som organiserat örtexkursionen är det bilden av en grekisk horta, en sallad bestående av vårens första vilda primörer som dyker upp när han beskriver dagen. 

– Det här är som att äta våren.

Text: Jan Olsson

Foto: Inger Ekström

SACT främjar integration

Lunchdags för Iryna Semashko, Helena Fritz och Elisa Rigosi.

Örtexkursionen arrangeras av SACT, en grupp inom Biologiska institutionen vars syfte är att främja integration bland personalen. Gruppen arrangerar vitt skilda sociala aktiviteter, bland annat fågelskådning, museivandring, örtexkursioner och seminarier.

SACT bildades 2010 när fem institutioner slogs samman till Biologiska institutionen. SACT är en förkortning av Scientific ACTivities (vetenskapliga aktiviteter).