350-årsjubileum, Teologi

Upp och ner för teologin i Lund

När Lunds universitet startade för 350 år sedan hade universitetet endast fyra fakulteter. Den främsta av dem var den teologiska. Numera är det en så liten fakultet att den organisatoriskt är ihopslagen med humaniora, men har fortfarande stor relevans, om än på nya sätt.

Carl-Gustaf Andrn, vinka, Klostergatan

När Carl-Gustaf Andrén skrev in sig 1941 var nästan en femtedel av studenterna teologer. Foto: Gunnar Menander

Carl-Gustaf Andrén pekar ut genom fönstret från sin lägenhet på fjärde våningen på Klostergatan.

– Det var egentligen där allt startade. Där låg gråbrödernas kloster med studium generale – Nordens första högskola – och där var för övrigt min frus förfader lärare i början av 1500-talet innan han blev luthersk präst.

Studium generale tillkom på 1400-talet när Skåne var danskt och katolskt, men försvann 1537 i samband med reformationen. Det dröjde sedan ända till 1668 innan Lunds universitet invigdes. Då startade teologin starkt. Fakulteten ansågs vara den främsta och hade fler professorer än de medicinska och juridiska. Under 300 år behöll teologin sin grundstruktur med samma indelning i fyra större ämnen, men från och med 1950-talet förändrades mycket. Inte minst flyttades den praktiska prästutbildningen från akademin till kyrkan i slutet på 1970-talet.

– Det kan man säga var mitt ansvar, säger Carl-Gustaf Andrén, som ledde utredningen som kom fram till det. Då var det kontroversiellt, men efter några år var de flesta nöjda med uppdelningen.

Carl-Gustaf Andrén är professor emeritus i ett av de fyra områdena, praktisk teologi, och var rektor för universitetet under slutet av 1970-talet och sedan universitetskansler fram till sin pensionering för snart 30 år sedan. Sedan dess har han fortsatt att leda utredningar och har författat flera böcker och skrifter.

Under 1800-talet ville Johan Henrik Thomander skilja kyrkan från staten och gick i spetsen för reformer inom den stränga teologin som vuxit fram ur den äldre lutherska lärotraditionen som rådde i Lund.

– Teologin i Uppsala var på den tiden betydligt mildare.

Thomander, som blev professor i mitten på 1800-talet och därefter både ledamot i Svenska Akademien och biskop, var liberal och aktiv i samhällsfrågor. Han ville stärka kyrkans praktiskt själavårdande roll och ge kyrkan ett eget beslutande organ, kyrkomötet. Hans idéer fick inte omedelbart gehör, men blev verklighet så småningom, och lundateologin mjukades upp under 1800-talets senare hälft och än mer under 1900-talet.

–  Som en reaktion mot den stränga lundateologin skrev författaren Viktor Rydberg romanen ”Den siste athenaren” 1859, berättar Carl-Gustaf Andrén.

Thomander bringade också ordning i präststudierna tillsammans med sina professorskollegor Martin Eric Ahlman och Henrik Reuterdahl.

– Utbildningen var rörig och fick 1831 en stadga och en direkt studieordning som stabiliserade den. Under denna tid kom även nyttoaspekten med praktisk teologi, praktisk medicin, praktisk juridik och praktisk filosofi. Reuterdahl, som var professor i kyrkohistoria, introducerade också den vetenskapliga källkritiken.

En utbildning i prästmedicin, med syftet att präster även ska kunna ta hand om sjuka, startades 1811 men lades ner 1841.

Mot slutet av 1800-talet växte sig medicinen och naturvetenskapen allt starkare. Men Carl-Gustaf Andrén menar att teologin stod och har stått sig rätt väl.

– När jag skrev in mig 1941 var nästan en femtedel av studenterna teologer.

Under 1800-talets senare hälft grundlades det som fick påven att komma till Lund i höstas – lutherforskningen – och 1947 bildandet av Lutherska världsförbundet. In på 1900-talet slog också de strikt vetenskapliga kraven igenom.

– Man ska inte glömma att Lund var en liten stad med ett litet universitet. År 1900 fanns det bara 700 studenter och ett 40-tal professorer.

Lutherforskarna Gustaf Aulén, Anders Nygren och Ragnar Bring dominerade, och 1942 kom Gustaf Wingrens avhandling ”Luthers lära om kallelsen”.

– Anders Nygren var världskänd, så när Lutherska världsförbundet grundades var det naturligt att han blev dess första president, säger Carl-Gustaf Andrén

Kvinnorna var länge sällsynta i de teologiska sammanhangen i Lund, men Carl-Gustaf Andrén berättar lite överraskande att fakulteten redan på 1920-talet, med sina då sju professorer, var enig om att inga ideologiska hinder fanns för att kvinnor skulle kunna bli präster.

– Det var efter att den kvinnliga rösträtten hade införts som regeringen ställde den frågan till både Lund och Uppsala. Och i Uppsala var man inte enig om att kvinnor kunde prästvigas. Men det är ganska okänt att man faktiskt sa ja här.

Fler ämnen inom teologin utvecklades sedan under 1900-talets andra hälft och fakulteten blomstrade under 70- och 80-talen. Livsåskådningsfrågor var på modet och studentklientelet breddades. Ämnen som judaistik och islamologi befruktade varandra, och tillsammans med hebreiska och arabiska blev Lund en betydelsefull kunskapsbank för samhällsfrågor inom världsreligionerna. Centrum för Mellan-östernstudier bildades och samverkansuppgiften tog allt mer tid för forskarna, inte minst i samband med den arabiska våren.

Sen kom en tid i början på 2000-talet då man fått en något för stor kostym,

– Men nu 2016 präglas fakulteten av stabilitet, säger professor och vice dekanus Samuel Byrskog.

Man är angelägen om att behålla och utveckla basutbudet inom de teologiska och religionsvetenskapliga ämnena. Och visst fick fakulteten lite extra strålglans i samband med påve Franciskus lundabesök.

– Absolut fick vi det – och det fick vi även i samband med Marilynne Robinson hedersdoktorat. Och den stora uppmärksamhet vi får kring dessa personer och händelser visar vilken vikt teologin och religionsvetenskapen har för dagens samhälle, säger Samuel Byrskog.

Maria Lindh

Se resten av artiklarna i jubileumstemat