Forskning, Samverkan, Teknik

– Utnyttja potentialen i vardagscyklingen!

Forskaren och aktivisten har olika roller. Forskaren kan visa på andra sätt att tänka och att saker går att förändra. Aktivisten skapar opinion och driver på politikerna.
Vad kan de uträtta tillsammans?

Cykelforskare LITEN

Bertil Björk, Charlotte Hagström och Till Koglin återvänder till Cykelköket efter en tur med lådcykeln.

I den gamla stapelbädden i Västra Hamnen i Malmö har det tidigare tillverkats stora lastfartyg. Här finns numera Cykelköket – en mötesplats för den växande cykelrörelsen. Hit kommer LUM med två cykelforskare för att prata cykelkultur och grön omställning med Bertil Björk, Cykelkökets grundare.

– Alla tänker kanske inte på att Sverige faktiskt har otroligt många som cyklar. Först kommer Holland där trettio procent av alla cyklar nästan dagligen, sedan Danmark på tjugofem procent. Sedan kommer faktiskt Sverige, Tyskland och Finland med ungefär tolv procent. Det säger Till Koglin som är en cykelälskande kulturgeograf som blev trafikforskare vid Lunds universitet. För några år sedan doktorerade han om cykelplanering i Köpenhamn och Stockholm.

Både han och Charlotte Hagström, etnolog och också hon passionerad cyklist och cykelforskare, lyfter fram det historiska perspektivet. Även om cyklingen var enormt mycket större i början av förra seklet, tappade vi aldrig intresset för vardagscyklingen. Som nöje. Som tidsfördriv. Som lek och nu på senare år allt mer som träningsform.

– Tänk på ishotellet i Jukkasjärvi, inflikar Bertil Björk, grundaren av Cykelköket. De hade haft is där i alla år tills någon kom på att det kan vi ju bygga ett ishotell av. Nu vallfärdar människor dit från hela världen. Det finns en enorm potential i vår vardagscykling som vi inte tar tillvara – som cykelindustri och som cykelturism.

Jämförelsen med ishotellet är slående. När vi kom till Cykelköket en stund tidigare på dagen, möttes vi av en stor delegation från Kina som kom uppför trappan från cykelverkstaden nere i källaren.

Cykelköket var från början en kul idé av några killar som brukade träna cykling på sin fritid för att hålla ”gubbmagen” borta som Bertil beskriver det. De behövde en verkstad för att meka med sina cyklar och tyckte att de lika gärna kunde göra något som var öppet för fler.

Nu har det växt till en social mötesplats för människor från hela Malmö. Här kan du bygga din egen cykel från gamla cykeldelar. Eller bara fika en stund. Cykelköket i Malmö var först i Sverige och en inspirationskälla för många.

– När verkstaden är öppen pratas det säkert fem–sex språk i lokalerna, berättar Bertil. Tyvärr har verkstaden sällan öppet numera i väntan på att finansieringen ska lösas mer långsiktigt. Vi hade hoppats på kommunala bidrag till de tjänster som behövs för att hålla verkstaden och caféet öppet varje dag.

Det för oss in på frågan hur en förändring mot ett hållbart samhälle egentligen kommer igång. Är det engagemanget från ”gräsrötterna” som är början till en grönare livsstil? Eller är det tjänstemän och politiker i kommunerna som har makten att förändra genom sina prioriteringar av våra skatte-medel? Kanske sitter medierna på makten, eller hänger allt till syvende och sist på de beslut som våra folkvalda i riksdagen fattar?

Och hur kommer forskningen in i samhällsutvecklingen?

– Jag tror framför allt att forskarens roll är att visa att det finns andra sätt att tänka, säger Charlotte. Att det går att förändra. Vi kan visa på exempel bakåt i tiden. När man först sa att ”det går inte”, men där vi kan se att det faktiskt gick.

– Cykelköket och vårt Cykelbibliotek* är en del i gräsrotsrörelsen som trycker på för förändring, säger Bertil. Jag tror mycket på att kombinera fysisk mobilitet och social mobilitet. En stad som Malmö skulle vara en krutdurk om inte människor kunde röra sig fritt mellan olika stadsdelar. Jag ser också att det finns ett enormt kunnande bland människor i samhället som utnyttjas sorgligt lite.

– Vi behöver ställa oss frågan varför vi vill att fler ska cykla, fortsätter Bertil. Våra städer växer allt mer inåt och blir trängre och trängre. Med fler cyklister istället för bilister får vi en trevligare stadsmiljö. Ska vi få fler att börja cykla, får det varken vara farligt eller jobbigt.

Bertil tar upp att precis som man har olika slags bilvägar borde man ha olika slags cykelvägar. För bilar finns ju motorvägar där det bara handlar om att ta sig snabbt från en punkt till en annan med planskilda korsningar. Trafikplanerarna behöver tänka mer på vad behovet är – exempelvis att ta en cyklist från ett centrum till ett annat.

– De behöver också tänka på att det inte bara finns en sorts cyklister, lägger Charlotte till. Du cyklar kanske till jobbet på ett sätt, ger dig ut på en träningsrunda med mountainbiken på ett annat sätt, gör en cykelutflykt med familjen på ytterligare ett sätt och så vidare.

Vi kommer in på behovet av bättre cykelvägar, och nu höjs samtalstemperaturen ännu ett snäpp. Ämnet engagerar.

– För bilister händer det ju aldrig att vägen bara tar slut! säger Charlotte. Men som cyklist råkar du ut för det hela tiden.

– Och tänk bara på hur absurt det skulle vara om en bilist behövde hoppa ut ur bilen för att trycka på en knapp varje gång de måste passera en väg. Det är ju helt ofattbart, säger Till.

– Vi måste bryta det kommunala planmonopolet som jag ser det, fortsätter Till. Idag konkurrerar kommunerna med varandra och det glöms bort att hela resan måste fungera – från hemmet, till dagiset, vidare till nästa stad där jobbet kanske är osv. Vi rör oss över så mycket större områden numera.

– Här har Danmark till exempel lyckats mycket bättre, menar Bertil, som numera bor på andra sidan sundet i Köpenhamn. Där kan vi ta cykeln gratis på tåget för att lätt kunna ta oss fram i staden. Men över bron till Sverige tar det stopp.

I Köpenhamn är cykelkulturen så stark att till och med stadens namn i sig har blivit en symbol för cykelkultur – Copen-hagenization. Dyra bilar, sammanhängande cykel-vägar och smart marknadsföring är några av förklaringarna till framgången. Sakta börjar den danska cykelkulturen också märkas i Malmö. Lådcyklar syns till exempel allt oftare på gatorna numera. I en stad kan lådcykeln helt ersätta bilen för att transportera barn, mat och annat.

Vad har då Köpenhamn gjort som andra inte har lyckats med?

– En skillnad är till exempel bilindustrin, säger Charlotte. Det är dubbelt så dyrt att köpa bil i Danmark som i Sverige. Där finns ingen egen bilindustri att skydda. Jag blev så ledsen när jag såg avsnittet i filmen Bikes vs Cars där bilindustrin köpte upp hela Los Angeles spårväg och bröt upp den.

Till Koglin berättar om de senaste planerna att bygga ut motorvägen i Lunds södra delar.

– Det är ju helt sanslöst att man tänker så! Låt bilisterna stå i kö och dela istället ut gratis prova på-kort på buss och tåg, säger han. Det är ju så förändringar sker – det ska vara lite knixigare att köra bil och lite enklare att åka kollektivt, cykla eller gå.

– För mig blev det en kulturkrock när jag som kulturgeograf kom till Tekniska högskolan i Lund och ville vara ute och cykla och träffa folk i min forskning. Trafikplaneringen idag är så fokuserad på modelleringar och prognoser Samtidigt har jag lärt mig att det behövs siffror för att påverka politikernas beslut.

– Och inte minst ett politiskt mod och en vision, lägger Bertil till. Ska man förändra en stad måste man som politiker vara uthållig och förstå att det tar tid. Och att man som stadsplanerare tänker på att om staden är vänlig mot den som promenerar, då blir den bra.

Text: Nina Nordh

Foto: Gunnar Menander

*Cykelbiblioteket är en ny satsning från Cykel-köket som startade i mitten av maj. Läs mer på www.cykelbiblioteket.se/

Övriga artiklar i LUMs tema ”Hållbart – se Dags att handla – för vem?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *