Gästtyckare

Botaniska samlingar hotade

Torbjörn Tyler, intendent vid Botaniska museet, tycker till om att regeringen trots massiva protester beslutat att skära ner Svenska Artprojektet med i första hand tio miljoner och senare troligen med ännu mer.

TorbjorntylerjpgSvenska Artprojektet sjösattes av riksdagen 2005 i syfte att samla och sprida kunskap om alla Sveriges flercelliga organismer samt genom ny forskning fylla kunskapsluckorna. Artprojektet står på tre ben: vetenskaplig forskning, stöd till de biologiska museerna, samt bokverket Nationalnyckeln till Sveriges fauna och flora.

Forskningsdelen som hittills resulterat i 300 publikationer har fått högt betyg vid internationell utvärdering. Musei­stödet finansierar cirka 75 procent av verksamheten vid de biologiska museerna här vid Lunds universitet. Detta motsvarar cirka 15 tjänster. Motsvarande gäller alla landets museer vilket gjort det möjligt att göra samlingarna tillgängliga på ett helt annat sätt än tidigare.

Av Nationalnyckeln har hittills 15 volymer utkommit av 60-100 planerade. Varje utgiven volym har mångdubblat rapporteringen från allmänheten till fynddatabasen Artportalen varifrån bl.a. forskare och naturvårdsmyndigheter hämtar information om vilka arter som finns var i landet.

Eftersom SLU är huvudman för projektet sorterar det under Eskil Erlandssons landsbygdsdepartement. Att natur och biologisk mångfald inte hör till Erlandssons hjärtefrågor har framgått av en rad beslut den senaste tiden.

Med direktiv att föreslå besparingar tillsatte departementet enmansutredaren Rolf Annerberg som i juni föreslog att utgivningen av Nationalnyckeln skall upphöra och museistödet avvecklas. Som huvudargument framfördes att Nationalnyckeln har dålig spridning i samhället, att digital kunskapsspridning vore billigare och att museerna borde finaniseras direkt av sina huvudmän. Detta trots att Nationalnyckeln har 8.000 prenumeranter som täcker kostnaden för bokproduktionen medan priset för digital kunskapsspridning ej utretts, och trots att utredaren, i strid mot direktiven, inte kontaktat eller på något vis utrett museernas verksamhet eller finansiering.

Formellt remissförfarande ansåg departementet onödigt, men mitt i sommaren gavs möjlighet att lämna synpunkter på utredningen. Tidpunkten till trots inkom 165 yttranden; i stort sett alla förödande kritiska mot såväl utredningen som dess förslag.

Namninsamlingar till stöd för projektet fick 8.200 underskrifter och ett nätverk på Facebook med 2.200 medlemmar skickade flera öppna brev till riksdag och regering. Trots det beslutade riksdagen i höstbudgeten att överlåta framtida beslut om finansieringen till regeringen – redan detta ett dråpslag mot ett projekt tänkt att löpa över många mandatperioder. Före jul beslutade så regeringen att banta projektets budget med 10 miljoner (15 procent) och samtidigt uppdrogs åt SLU att föreslå ytterligare besparingar.

Mot denna bakgrund infinner sig flera frågor utöver den självklara om inte Sverige skulle kunna ha råd med detta projekt. Vet ledamöter av regering och riksdag vad de fattar beslut om, eller drunknar alla “små” frågor i budgetarbetets stora helhet? Tar de alls till sig argument från remissinstanser och allmänhet eller förlitar de sig på departementets enmansutredning? Och skall landsbygdsministern i sin iver att förenkla för de areella näringarnas utnyttjande av vår natur ensam kunna stjälpa en för naturvården och den biologiska allmänbildningen helt ovärderlig satsning?

Torbjörn Tyler,

Intendent vid Botaniska museet, Lunds universitet

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *