Gästtyckare

Akademisk retorik om tradition och innovation

Professor Kjell Å Modéer tycker till om den akademiska retoriken vid högtidliga tillfällen – och framhåller Greifswald som ett gott exempel.

kjell_amodeer01Det har varit rektorsbyte vid universitetet i Greifswald, som i halvtannat sekel var Sveriges sydligaste. Den tillträdande rektorn, psykologiprofessorn Hannelore Weber, är nr 352 i raden av rektorer alltsedan universitetet grundades 1456. Men hon är den första kvinnan på posten.

Rektorsbytet i Greifswald sker genom en sk. investitur. Den tillträdande rektorn ”beklädes” med rektorsämbetets traditionella insignier, kedjan, manteln och ringen. Denna rituella ceremoni har varit densamma genom seklerna, fylld med akademisk retorik och barock­musik. Allt utspelas i den vackra barock­aulan från svensktiden med ett manshögt Gustav III-porträtt som effektfull fond.

Rektorn assisterades denna gång av två kvinnliga studenter prydda i röda talarer. Dessa pedeller höll i drygt två timmar var sin av universitetets två förgyllda silverspiror, också dessa reliker från grundandet 1456. De talarprydda dekanerna och de gästande rektorerna i sina hermelinbrämade sammetstalarer bidrog till ett färgsprakande scenario.

Själv minns jag de färglösa rektorsinvestiturerna under DDR-tiden. Ritualen var densamma, men kontexten en helt annan. Doften av brunkol och sovjetiskt rengöringsmedel hängde tung i luften. Rektorsfullmakten överlämnades då av en utbildningsminister från Östberlin. Han kom i svarta gångkläder av sovjetiskt snitt till ett universitet som stod i ”arbetar- och bondestatens tjänst”. En av de sista rektorerna före ”die Wende” var nordisten Artur Bethke. Han höll sin investiturföreläsning 1985 om den svenska proletärromanen med Sara Lidman och Arthur Lundquist som belysande exempel. I auditoriet satt den gången också en av universitetets hedersdoktorer, pedagogikprofessorn Stellan Arvidsson. Han framstod som en ikon för det goda samarbetet mellan Sverige och DDR. Retoriken präglades den gången av socialistisk utbildningspolitik. Professorerna var partikamrater, och Stasi hade ett eget kontor i huset. Det var de draperade röda fanorna som skulle representera innovationen. De skymde både Gustav III och traditionella akademiska värden.

Men idag, snart 30 år senare, när den europeiska universitetsretoriken mest innehåller schabloner om tekniska innovationer, upplever jag rektorsinvestituren i Greifswald som välgörande. Här och nu fylls retoriken av ett humanistiskt innehåll med respekt för både tradition och innovation. Festföredraget hölls av förra presidenten för den tyska rektorskonferensen, professor Margret Wintermantel. Hon talade om ”rektorsämbetet mellan anspråk och verklighet”. Det var ett briljant anförande, som beskrev motsättningen mellan forskningens anspråk och vår tids krassa ekonomiska verklighet. Den dikotomin var ett återkommande tema i samtliga tal. Alla talade om nödvändigheten av akademisk frihet och av behovet av bildning. Forskningen ska styras av universiteten och inte av staten. Och en klok studentrepresentant betonade den humanistiska bildningen som en ”studentkulturens bärande idé”. Vid universitetet vill vi inte bara studera och forska, vi vill också utvecklas socialt och kulturellt, framhöll han och hoppades på den tillträdande rektorns stöd för detta önskemål från studenterna. Tack vare innovativ teknik kan den traditionsrika ceremonin med dess upplyftande retorik avnjutas på universitetets hemsida: www.uni-greifswald.de

Kjell Å Modéer

Seniorprofessor i rättshistoria

Hedersdoktor i Greifswald 2000

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *