Forskning, Samhällsvetenskap

Allt fler röstar med plånboken

TEMA: DEN NYA OJÄMLIKHETEN II. Dagens arbetsmarknad är uppdelad i de som har jobb och de som är arbetslösa eller har otrygga, tillfälliga anställningar – insiders och out­siders. Det har skapat en skiljelinje som går på tvärs mot klass. Den stora majoriteten insiders har i de senaste valen röstat allt mer ”med plånboken” vilket drabbat partier som vill utjämna inkomstskillnaderna, t.ex. Socialdemokraterna.

Johannes Lindvall

Johannes Lindvall. Foto: Britta Collberg

”Vi lever i ett demokratiskt samhälle och kan förstås rösta fram partier som beskattar de rikaste ännu mer” säger nationalekonomen Therese Nilsson (se artikel om sjuka av avundsjuka)

Men det är lättare sagt än gjort att få inte bara de rikaste utan över huvud taget dem som tjänar på dagens jobbskatteavdrag, att rösta på partier som vill omfördela till de svagaste i samhället. Det visar statsvetaren Johannes Lindvalls forskning.

Med 1990-talskrisen fick Sverige en arbetslöshet med procentsatser på hög europeisk nivå efter decennier av stabilt låga siffror.

Den nya situationen förändrade villkoren både på arbetsmarkaden och för partipolitiken. Nya grupperingar och lojaliteter blev viktigare och traditionella klassuppdelningar spelade mindre roll. Och detta har blivit ett dilemma särskilt för Socialdemokraterna, säger Johannes Lindvall.

– Tidigare hade de ett brett stöd bland både outsiders och stora grupper insiders, framför allt låg- och medelinkomsttagare. I de senaste valen har Socialdemokraterna tappat bland insiders, som ju fått högre inkomst efter skatt under den borgerliga regeringen.

Under Socialdemokraternas glanstid kombinerades hög arbetslöshetskassa med en aktiv arbetsmarknadspolitik. På 90-talet kom den aktiva arbetsmarknadspolitiken i vanrykte, eftersom insatserna allt mer sällan ledde till riktiga jobb. Socialdemokraterna drog därför ner på arbetsmarknadsutbildningar och beredskapsjobb, men behöll en ganska generös a-kassa. När så de borgerliga kom till makten höll de fast vid den passiva arbetsmarknadspolitiken men sänkte ersättningsnivån i a-kassan från 80 till 65 procent efter ett års arbetslöshet.

– Från att ha varit ledande hamnade Sverige efter flera andra europeiska länder när det gäller satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man kan också säga att a-kassan håller på att bli ett system för grundtrygghet, inte en egentlig socialförsäkring med inkomstrelaterade ersättningar. De som har arbete har fått mer pengar sedan 90-talet medan a-kassan gröpts ur.

I valen 2006 och 2010 blev Socialdemokraternas dilemma tydligt. Partiet är idag i högsta grad medvetet om problematiken och aktar sig för utspel som kan stöta bort insiders. Men hur ska man lyckas locka tillbaka de väljare man förlorat?

Om krisen fortsätter i Europa kan det gynna Socialdemokraterna, eftersom klyftan mellan insiders och outsiders minskar om allt fler insiders känner sig ekonomiskt otrygga, menar Johannes Lindvall. Men Socialdemokraterna kan också satsa på sin gamla paradgren – nämligen att bygga nya allianser för att bredda väljarstödet, fortsätter han.

Under 1900-talet lyckades Socialdemokraterna bygga nya allianser med olika grupper i samhället och på det viset få brett stöd för sin politik. På 30-talet samarbetade man med Bondeförbundet, på 1950-talet genomförde man pensionsreformen ATP som gjorde Socialdemokraterna till ett parti också för medelklassen. Socialdemokraternas många år i regeringsställning utmärktes också av samförstånd och avtal med arbetsmarknadens parter, en typ av lösningar som emellertid blivit ovanliga på senare år.

– Sverige skiljer sig från andra länder som för övrigt liknar oss, när det gäller uppgörelser med arbetsmarknadens parter. I dag har flera andra länder mer av samförståndslösningar än vi. Jag tror det beror på blockpolitiken att Sverige brutit med den samförståndstradition man tidigare haft, sammanfattar Johannes Lindvall.

Britta Collberg

Läs också: 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *