Allmänt, Tvärvetenskap

Antologin ”Efter festen” ger råd till nydisputerade

Doktoranderna har idag doktorandråd och platser i akademins olika råd och styrelser, som hjälper dem att påverka sin tillvaro. Nydisputerade doktorer däremot för en mer undanskymd tillvaro. De bidrar ofta starkt till att uppnå lärosätenas visioner inom forskning och utbildning, men saknar en röst i det akademiska systemet.

Det är utgångspunkten för författarna till antologin ”Efter festen”, som har under-titeln ”En överlevnadsguide för den postdoktorala tillvaron”. Bokens skribenter berättar om sina egna erfarenheter av postdoktorns osäkra tillvaro. De försöker också ge goda råd till dem som upplever tillvaron efter disputationsfesten som förvirrande och fylld av dubbla budskap.

Bokens redaktörer Sara Eldén och Anna Jonsson arbetar vid Linnéuniversitetet respektive Handelshögskolan i Göteborg. Men de träffades en gång på det postdoktorala programmet luPOD i Lund, och många av bokens skribenter kommer från LU. Förutom de som skrivit vidstående citat bidrar också Tobias Axelsson (ekonomisk historia), Jens Rennstam (företagsekonomi) och Johannes Persson (filosofi) med texter om att söka bidrag, forska utomlands resp. leda och administrera en institution.

Syftet med boken är både att stärka de enskilda doktorerna och att ge underlag för kritiska reflektioner om universitetens struktur och kultur. Redaktörerna konstaterar i sin inledning att det tagits en hel del steg för att förbättra postdoktorernas förutsättningar (och samtidigt jämställdheten, eftersom kvinnliga postdoktorer ofta påverkas mest av osäkerheten).

Trots en god vilja lyckas dock dessa initiativ inte alltid bra i praktiken. Segheten i förändringsviljan – från universitetsledningen ner till institutionsnivån – är påtaglig, och det är ofta svårt att få rådande strukturer och kulturer att samverka, menar bokens redaktörer. De hoppas därför att boken ska bli startskottet för fler samtal om akademin, samtal där postdoktorerna inte längre ska ha en undanskymd plats.

Ingela Björck

CITAT UR ANTOLOGIN

Om kritik från granskarna på vetenskapliga tidskrifter

”Kommentarer som ’uselt resonemang’, ’naivt nonsens’ eller ’texten är som ett sömnpiller’ är inte ovanliga. När våra närmaste yttrar liknande saker om våra allmänna tillkortakommanden har vi förhoppningsvis vant oss och lärt oss hantera dessa tillmälen. När vi får höra sådant i vår professionella roll, om texter som vi arbetat med i månader, ofta efter flera års forskning, är det omöjligt att inte få den där isande känslan i framtänderna”.

Mikael Klintman, sociologi

”Åta dig uppgifter för akademins utveckling”

”Vill du vara en del av något måste du också vara beredd att arbeta för det gemensamma. Att sitta tyst och småmuttra vid missnöje hjälper ingen, varken dig eller organisationen. Man måste också kunna ta egna initiativ och våga ta plats. Sitt inte och vänta på att bli nominerad till ett uppdrag. Kommunicera ditt intresse och var dina idéer trogen.”

Helena Sandberg, medie- och kommunikationsvetenskap

”Jag ville få en nick från någon av mästarna”

”Vissa personer (ofta män och professorer) fick fler nickar och instämmande hummanden än andra, även när de upprepat vad som tidigare sagts av en person med lägre status. Detta irriterade mig, men jag sögs trots det snabbt in i denna seminariedramaturgi. Jag ville också få en nick och ett instämmande leende, helst från någon av mästarna. (…) Nästan utan kroppskontroll nickade jag bekräftande åt mina idolers inlägg på konferenser, även när jag inte förstod eller, ännu värre, till och med när jag blev hårt kritiserad. Det verkade nämligen finnas en outtalad byteshandel av instämmanden; en uppmuntrande nick uppåt i hierarkin kunde med lite tur leda till en bekräftande nick nedåt, åt mitt håll.”

Peter Svensson, företagsekonomi

”Varför firar vi inte när en kurs gått bra?”

”Varför handlar institutionens strategier om forskningsexcellens och samverkan med samhället men inte om studenters lärande? Varför firar vi när forskningspengar kommer in men inte när en kurs gått bra? Varför har vi forskningsseminarier och regelbundna träffar med våra intressenter i omgivande samhälle, men inget pedagogiskt forum? (…) Det är roligt och lustfyllt att meritera sig i pedagogisk skicklighet i en miljö där undervisning leds och genomförs medvetet. I en miljö där undervisning kanske uppfattar som en avledande manöver från forskningen är det svårt eller omöjigt att meritera sig”.

Elin Bommenel och Ulrika Westrup, Institutionen för service management.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *