Forskning, Samverkan

Att jobba lokalt ger hopp och energi

– I det lokala hållbarhetsarbetet finns en kraft som ger hopp, menar Johan Bergström och Lena Neij, forskare som jobbar med både organisationer och myndigheter utanför universitetet.
– Vi forskare måste vara beredda att ingå i många olika konstellationer inom och utanför akademin. Och vi behöver inse att människor ser saker på olika sätt och därför tillåta fler än ett perspektiv.

Lena Neij, frestndare fr Internationella miljinstitutet, IIIEE. Se ven LUM nr 5, 2014.

Forskare möts av engagemang och entusiasm, menar Lena Neij, Miljöinstitutet. ”Det är mycket verkstad och lite snack”. Foto: Gunnar Menander

All samhällsförändring är komplex och för att få med så många som möjligt behövs en pluralism i synsätt och samarbetsformer, menar Johan Bergström, LTH, och Lena Neij, Internationella miljöinstitutet.

Johan Bergström är säkerhets- och riskforskare och var tidigare föreståndare för CSR, Centrum för samhällsresiliens. Det var ett virtuellt tvärfakultärt samverkansorgan med ett tjugotal LTH-are, kommunikationsvetare och kulturgeografer.  Under sommaren upphörde CSR, men de tvärvetenskapliga projekt som centret dragit in fortsätter att drivas vid fakulteterna.

Resiliensperspektivet är ett av flera sätt att förhålla sig till de utmaningar som klimathotet ställer oss inför; styrkan är att det kan knyta ihop säkerhetsforskning med hållbarhetsforskning, menar Johan Bergström.

Ändå är resiliens ifrågasatt som strategi både inom akademin och politiken.

Resiliens innebär en förmåga att anpassa sig till dynamiska och svårförutsägbara störningar. De som sluter upp bakom resiliensstrategin betonar vikten av individens ansvar och att nätverka lokalt för att anpassa samhället så det bättre klarar av klimatförändringarna. Det kan t.ex. handla om att bygga vallar mot det stigande havet eller gräva dräneringskanaler i gatorna i städer som förväntas bli drabbade av skyfall. Men däremot primärt inte om att styra med lagstiftning, t.ex. förbjuda fossila bränslen.

JohanB_© Fraunhofer IAO, Ludmilla Parsyak Photography

Johan Bergström, säkerhets- och riskforskare. Foto: Fraunhofer IAO, Ludmilla Parsyak Photography

Hållbarhetsforskare som kritiserar resilienstänket menar att det bortser från behovet av kollektiv handling och tvingande politiska beslut. Resiliens anses stå för en nyliberal ideologi där marknaden förväntas lösa alla problem.

Johan Bergström håller med om en del av kritiken och att böja sig för omständigheter som man egentligen borde revoltera mot är inget han gillar.

– Draget till sin spets blir det förstås cyniskt om man säger till människor i Bangladesh vars hem och försörjning hotas av höjda havsnivåer, att ”bara ni nätverkar och får fart på konsumtionen så löser det sig”.

– Här finns också mycket forskning att göra, fortsätter han. Just relationerna mellan medborgare, lokalsamhällen och deras stater, samt hur dessa kan bidra till ett resilient samhälle – är en stor forskningsutmaning.

Resiliens har knutit ihop säkerhetsfrågor och global uppvärmning, terrorhot och klimathot. Det är en viktig koppling, menar Johan Bergström eftersom det förändrade klimatet kommer att leda till befolkningsomflyttningar och nya konflikter.

Sammantaget finns en optimism i resiliensbegreppet i att det betonar möjlig lokal handling och därmed ger hopp, menar Johan Bergström.

Just hoppet och kraften i de lokala nätverken är också något Lena Neij lyfter fram. Hon är föreståndare för Internationella miljöinstitutet och sitter i regeringens vetenskapliga råd för hållbar utveckling.

Lena Neij vill se radikala åtgärder. Det räcker inte att mildra effekterna av den globala uppvärmningen – man måste angripa orsakerna för att vända utvecklingen mot hållbarhet.

– Men vi har kommit dithän att vi inte har något val – vi måste arbeta med båda perspektiven, både resiliens och en minskning av växthusgasutsläppen, dvs  både bygga vallar mot havet och samtidigt ställa om samhället, t ex minska på fossila bränslen.

Liksom Johan Bergström förespråkar Lena Neij en mångfald lösningar och former för samverkan – inom och utom akademin.  Det behövs många ”gränsgångare”. Forskare från Lund sitter i FNs klimatpanel liksom i olika EU-projekt för att hantera klimatförändringarna. Forskare jobbar också i regionala och lokala projekt, inte minst i Malmö och Lund. Det lokala arbetet ger hopp och positiv energi, menar hon.

– Det är tungt och svårt att jobba internationellt med stora avtal. En helt annan värld öppnar sig lokalt eller regionalt, som här i Skåne. Man möts av ett enormt intresse och engagemang.

Skåne är en aktiv region – det är inte bara snack utan mycket verkstad, sammanfattar Lena Neij.

– Vi skulle kunna göra ännu mycket mer. Det är stora utmaningar vi står inför men vi ser dem på olika sätt i samhället, det måste man ha respekt för. Och utifrån det gör vi mycket.

Britta Collberg

Läs resten av artiklarna i temat om lokal hållbarhet