Allmänt, Naturvetenskap

Bo-Anders Jönsson – gillar problemlösning

Han gillar att hjälpa andra människor framåt. Han är resultatinriktad och strävar efter bättre samordning i verksamheten. På fritiden är han en hemmafixare som trivs bäst i snickarbyxor.
Möt Bo-Anders Jönsson, professor och prodekan för utbildningsfrågor vid Naturvetenskapliga fakulteten.

Bo Anders Jonsson

Naturvetenskapliga fakulteten arrangerade nyligen en lärarfortbildningsdag tillsammans med Kommunförbundet Skåne. I kaffepausen diskuterar Bo-Anders Jönsson med Birgitta ­Henecke, vetenskaplig ledare för FoU Skola vid Kommunförbundet. Foto: Gunnar Menander

För en kort tid sedan var han på klass-träff i sin gamla barndomsstad Malmö. Klasskamraterna från årskurs 1–9 hade han inte träffat sedan 1973.

– Har du blivit professor än? frågade en av klasskamraterna, som mindes Bo-Anders Jönssons spirande fysikintresse i högstadiet.

Det var knappast någon utstakad väg som ledde honom in i den akademiska världen. Bo-Anders Jönsson växte upp i Lorensborgs fotbollspräglade kvarter intill Malmö Stadion på 1960- och 70-talet. Få i hans klass läste vidare efter gymnasiet. Själv drevs han framåt av en gnista som hade tänts av högstadieläraren i fysik. Det där dimkammarförsöket med joniserande strålning hade gjort intryck. Kanske bidrog i lika stor grad hans mammas tidiga inköp av diverse experimentlådor till honom och hans bägge bröder. Hans pappa dog i unga år, vilket gjorde att Bo-Anders Jönsson redan som barn påtog sig en roll som praktiker, en teknikorienterad problemlösare.

– Jag fick en hyvelbänk av mormor i konfirmationspresent, säger han och ler åt minnet.

När han började läsa fysik vid Lunds universitet upptäckte han att det fanns en inriktning som kombinerade hans intresse för fysik, strålning, teknik och även biologi i vid bemärkelse – nämligen medicinsk strålningsfysik. Efter disputationen 1991 och några års arbete som sjukhusfysiker valde han att återvända till universitetsvärlden. I samma veva skaffade han sig dessutom en unik bibliotekarieutbildning för disputerade. Det var på den tiden som multimedia var ett hett begrepp och internet alldeles nyfött. Informatiker, kallades yrket.

– Vi var de första i Sverige som skulle köra professionell webbsurfing inom biblioteksvärlden. Vi skulle hjälpa forskare att söka information på internet och i bibliografiska databaser som på den tiden var jättedyrt att koppla upp sig mot, säger han.

Sedan blev han studierektor inom medicinsk strålningsfysik, ett uppdrag han gladdes åt i femton år. För två år sedan valdes han till prodekan för utbildningsfrågor. Så där står han nu, med både visioner och utmaningar. Även om Lorensborgsgrabben aldrig blev någon fotbollsspelare så är han en tydlig lagspelare.

– Jag tycker om att hjälpa andra. Jag vill ge människor förutsättningar att komma framåt, säger han.

Något som han verkligen avskyr är oärlighet. Och dessutom ogillar han långbänkar. Han vill se resultat. Samtidigt som han är känd för att vara noggrann så tar han hellre ett beslut för att komma vidare än att inte våga bestämma sig. Men han kan gärna reflektera i efterhand om beslutet var rätt eller fel, och han lägger ingen prestige i att ändra sig om det behövs.

Även som privatperson gillar han problemlösning, praktiskt inriktad sådan. Han har byggt en egen verkstad i anslutning till garaget där hemma och konstaterar att han blir lika glad av att lyckas sätta in sina takfönster som att lyckas med nya forskningsresultat.

– Jag trivs bäst i snickarbyxor. Kanske lite oakademiskt, men sån är jag, säger han glatt.

Vad gäller den egna forskningen försöker han frigöra varje fredag för att hinna med den och sina två doktorander. En stor del av arbetstiden går till prodekanuppdraget samt vissa uppdrag på övergripande nivå inom universitetet; han är exempelvis vice ordförande i utbildningsnämnden på central nivå.

Tre viktiga prioriteringar för honom som prodekan är utbildningarnas kvalitet, ungdomars intresse för naturvetenskap samt att universitetet bidrar till att lärarna i grundskola och gymnasium håller hög kvalitet på de naturvetenskapliga lektionerna. Vad gäller de två sistnämnda punkterna konstaterar han att det finns didaktiska rapporter som pekar på att naturvetenskaplig kunskap måste paketeras på ett annat sätt till eleverna. Undervisningen måste vara mer tematisk och kopplas bättre till vardagliga och verkliga händelser, menar han.

– Där tror jag att vi på universitetet kan göra en insats både för elever och lärare. Vi måste också jobba med att visa upp naturvetenskapliga yrken som förebilder, säger han.

Under sina många år som studierektor har han medverkat i en rad olika satsningar riktade till såväl lärare som studievägledare på gymnasier och grundskolor. Han har saknat en tydlig samordning, både inom fakulteten och gentemot samarbetsparterna i skolvärlden. Därför värdesätter han särskilt de nya kontakter som han odlat med Kommunförbundet Skåne. Han konstaterar att den största utmaningen som prodekan är just samordning och samverkan. Det behövs mer samordning inom fakulteten, det vill säga att bygga starkare vi-känsla trots alla olika ämnesinriktningar, menar han. Och det behövs mer samverkan med skolvärlden.

Han konstaterar att det görs, och har gjorts, många bra skolsamverkansprojekt både på fakultetsnivå och ute på institutionerna. Men det behövs fler satsningar riktade särskilt mot lärarna. Som ett första steg har han dragit igång en ny satsning på lärarfortbildningsdagar i samarbete med Kommunförbundet Skåne. Han tycker också att det behövs kortare, nätbaserade distanskurser till lärarna. Och så jobbar man inom fakulteten vidare med att hitta en modell för lärarutbildningen inom naturvetenskapliga ämnen.

Bo-Anders Jönsson är också drivande i att fakulteten har startat SI-verksamhet, vilket är en typ av studentmentorskap som ska byggas inom fakultetens egna utbildningar, men i förlängningen förhoppningsvis även i relationen mot gymnasieskolor. Och så vill han värna om den breddade rekryteringen, alltså att ungdomar från mindre studievana områden ska söka till universitetet.

– Vi får inte glömma bort ungdomarna i vår egen region, säger han som kommentar till universitetets ökade satsningar på internationella studenter.

Lena Björk Blixt 

MER OM BO-ANDERS JÖNSSON
Jobb: prodekan och professor
Familj: hustrun Lena (sjukhusfysiker och universitetslektor), barnen Fredrik (läser naturvetenskap på gymnasiet) och Maria (studerar flöjt i Reykjavik)
Längtar efter: att komma ut mer i naturen för att bland annat titta på fåglar, ett gammalt intresse som inte hinns med
Kopplar av med: husrenovering och träning, har sprungit i princip varje vecka sedan 15 års ålder samt gillar Gerdahallens roddmaskin och annan styrketräning

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *