Forskning, Samverkan

De ser det globala i det lokala

Forskare som deltar i lokala hållbarhetsprojekt kan länka arbetet till globala sammanhang och visa på mönster som annars är svåra att upptäcka. LUM har pratat med några unga forskare om möjligheter och hinder i lokal samverkan för hållbar utveckling.

Nora Smedby_ed

Nora Smedby.

Nora Smedby på Internationella miljöinstitutet disputerade i våras på en avhandling om effekten av Malmös sätt att styra mot ett hållbart byggande. Hon har  jämfört ett bostadsområde i Västra hamnen i Malmö med ett i danska Egedal. Malmö lyckades inte så bra i början, men genom dialog, stöttning och övertalning fick man med sig den generellt konservativa byggbranschen på hållbara lösningar. Utfallet matchade inte alltid  ambitionerna, men man drog lärdom av erfarenheterna från tidigare etapper för att förbättra resultatet.

– Malmö kunde tidigare ställa vissa krav på byggherrarna genom att staden ägde marken, men de möjligheterna har begränsats. Ett annat sätt att höja ambitionerna blev då att sammanföra stora mainstream-företag med mer nischade småföretag i områden med små tomter och blandade boendeformer. På så sätt förmådde man byggherrar med olika profil att samarbeta i hållbar riktning, berättar Nora Smedby.

Malmö har också pushat särskilt spännande byggprojekt och genom nationella och EU-projekt kunnat ge små men viktiga bidrag till byggherrar som tänkt nytt.

– Man har jobbat långsiktigt, byggt relationer och fått en stark och kunnig grupp av tjänstemän, politiker och byggherrar som brinner för hållbart byggande, sammanfattar hon.

Ännu bättre och framför allt snabbare hade det dock gått med tvingande nationella byggregler i ryggen, menar Nora Smedby. Danmark är ett intressant exempel på hur kommuner genom framåtsyftande byggregler kan driva på den lokala utvecklingen i synergi med nationell politik.

– Redan 2011 visste de danska byggföretagen vilka byggregler som skulle gälla 2015 och 2020. Kommunerna har därför kunnat ställa framtida krav på byggherrarna om de velat agera föregångare. Framåtsyftande byggregler har gett en förutsägbarhet som motiverat företag att investera kunskap och pengar för att nå upp till lokala krav, säger Nora Smedby.

NK_2016_1_web

Sanja Bogojevic.

Tvång eller övertalning? Forskarens roll är ofta att ge andra perspektiv och göra jämförelser. Juristen Sanja Bogojevic intresserar sig för möjligheter men också för begränsningar med att styra mot ett hållbart samhälle med hjälp av hårdare regler. Hon är docent i miljörätt särskilt inom EU.

Malmö hade säkert haft glädje av framåtsyftande lagstiftning som i Danmark, men många gånger fungerar det ganska bra att kombinera den lagstiftning som finns just med uppmuntran och stöttning, menar hon.

– Det finns gränser för vad man kan göra lokalt, men alla aktörer behövs för att ställa om. Det viktiga är att de olika nivåerna och aktörerna länkar in i varandra.  Det som görs i Malmö är beroende av det som görs i Bryssel som i sin tur påverkar det som sker globalt, konstaterar hon.

Maja Essebo

Maja Essebo.

Men om vissa hinder är uppenbara så finns andra som är mer subtila, som sitter inne i huvudet – det visar erfarenheter i Malmö. Det är fortfarande mycket svårt att ifrågasätta bilens roll i stadsplaneringen. Det har Maja Essebo, kulturgeograf på tvärvetenskapliga LUCSUS, centrum för hållbar utveckling, visat i sin avhandling. Här analyserar hon synen på transporter med Malmö som case. Slutsatsen är att det i hög grad är myter, dvs ”sanningar” som vi tar för givna, som styr hur vi planerar för trafiken i våra städer.

– Den myt som genomsyrar beslutsfattares tänkande är att framsteg och ekonomisk tillväxt är kopplad till rörlighet med olika transportmedel – ofta med bil. Ju mer rörlighet, desto bättre för hela samhällsutvecklingen – det tas för givet. Och trots att vi vet att tillväxt och trafik står i konflikt med hållbar utveckling så finns ett mentalt motstånd mot att ifrågasätta den ”sanningen”.

Maja Essebo specialstuderade ett EU-projekt som syftade till ökad ekologiskt hållbar rörlighet i Malmö stad. Det visade sig att man även där utgick från ökad rörlighet som en grundförutsättning, och alltså inte ifrågasatte att det stod i strid med det överordnade syftet, ökad hållbarhet.

Både konkreta satsningar som Öresundsbron och Citytunneln och regelverk – t.ex. parkeringsnormer för nybyggen – bidrar också till att låsa in staden i beslut som styr mot ökad rörlighet.

– Gränsen för hur många bilar som får plats är snart nådd – vissa menar att den redan är passerad – men man ignorerar det och fortsätter utvecklingen mot ett allt mer inlåst rörlighetssystem, säger Maja Essebo.

Text och foto: Britta Collberg

Läs resten av artiklarna i temat om lokal hållbarhet