350-årsjubileum, Humaniora

De som gick före – de kvinnliga pionjärerna vid universitetet

Att inte våga ha studentmössan på eller att gå ensam hem efter disputationen …
Det var inte alls ovanligt för de första kvinnorna i akademin vittnar brev och dagboksblad om.

Christina Sjöblad I.II

Christina Sjöblad var en av pionjärerna på 70-talet.

Christina Sjöblad, professor emerita i litteraturvetenskap, har forskat om kvinnorna under 1800-talets senare hälft, och hon var själv en av pionjärerna på 70- och 80-talen som skrev in kvinnorna i litteraturhistorien. Här berättar hon om sin resa och  om kvinnorna som var först.

Som ung forskare var Christina Sjöblad gift och hade små barn. Hon fick börja med att ändra på doktorand- och trebetygsseminarierna som låg på kvällstid.

– En omöjlig tid för oss som hade barnen på dagis att ge sig av igen på kvällarna. Efter lite påstötningar så flyttades seminarierna till eftermiddagarna.

Svårare var det med listorna till kurslitteraturen som förutom Selma Lagerlöf och Edith Södergran bara bestod av manliga författare.

– Där var motståndet hårdare men med små, små steg så kom vi framåt även på den vägen, säger Christina Sjöblad och berättar om det nordiska nätverket av kvinnliga forskare som bildats hundra år efter Georg Brandes ”Det moderna genombrottet”.

Tidiga studentskor.

Tidiga studentskor.

Då, 1971, kom den danska litteraturforskaren Pil Dahlerup med sin avhandling ”Det moderna genombrottets kvinnor” och det blev startskottet för det nordiska forskarnätverket.

– Vi var hundra kvinnor – och jag startade en kurs på min institution om nordisk kvinnolitteratur som blev väldigt populär.

Dåtida forskningsrådet HSFR gav pengar motsvarande sex tjänster till ”jämställdhet och kvinnoforskning” och Christina Sjöblad fick en av de tjänsterna. Tillsammans med sina kollegor Eva Haettner Aurelius och Lisbeth Larsson startade hon projektet ”Kvinnors självbiografier och dagböcker i Sverige 1650-1989” som fick stor uppmärksamhet.

Kvinnoforskning och den kvinnliga litteraturen hade kommit för att stanna och Christina Sjöblad tycker att tiden då de drev fram detta i samarbete med sina nordiska kollegor – var en rolig tid.

– Det var ett nytt fält som folk tyckte var spännande och jag blev alltid trevligt bemött. I Uppsala fanns Karin Westman Berg som en stor inspiratör som kom och hälsade på i Lund, och hon var särskilt intresserad av Victoria Benedictsson som jag forskade om.

På frågan om vad pionjärarbetet med den kvinnliga litteraturvetenskapen har betytt, svarar Christina Sjöblad att delar av litteraturhistorien har fått skrivas om.

– När Pil Dahlerup la fram sin avhandling 1971, så visade hon en 150-årig litteraturhistoria nästan utan kvinnor. Nu finns en kvinnlig litteraturkanon. Och även manliga författare har omtolkats utifrån ett genusperspektiv.

KVINNLIGA PIONJÄRER VID LUNDS UNIVERSITET

Hedda Andersson

Hedda Andersson

Det var den medicinska fakulteten om var först med att släppa in kvinnorna. 1880 skrevs först Hildegard Björk in på våren och sen Hedda Andersson på hösten. Den första hoppade av och Hedda Andersson var så gott som ensam i två år innan nästa kvinna kom.

– Det är klart att det var en ensam tillvaro, säger Christina Sjöblad och menar också att medicinarna var först därför att behovet av kvinnliga läkare blev allt tydligare på grund av de typiskt kvinnliga medicinska åkommorna.

Något annat som satte ljuset på kvinnorna vid den tiden var litteraturkritikern Georg Brandesföreläsningar i Köpenhamn som lockade intellektuella från hela Norden. Inte minst Victoria Benedictsson från Sverige som han hade en affär med. Christina Sjöblad berättar hur man vid mötena kring honom ”satte problemen under debatt”.

– Man tog upp alla stora frågor som utbildning och kvinnofrågor och han kom med skriften ”Det moderna genombrottet” 1871. Den handlade mest om män men innebar ändå att många kvinnor debuterade som författare efter det och kvinnorna började också ta sig in i akademin.

Lunds Kvinnliga Studentförening bildades år 1900 och på 20-talet var det studenten Margot Christensson som initierade tennishallen på Gerdahallen. Britt G Hallqvist blev den första kvinnliga skribenten i kårtidningen Lundagård på 30-talet och Frida Palmér var en av de mest lovande forskarna i astronomi under mellankrigstiden och hon disputerade 1939 och blev då landets första kvinnliga doktor i astronomi.

Birgitta Odén  professor i historia  Lund  1970

Birgitta Odén, LUs första kvinnliga professor. 

Det skulle dock dröja ända till 1965 innan Lunds universitet – nästan 20 år efter Uppsala – fick sin första kvinnliga professor. Det var Birgitta Odén i historia, och då hade Carin Boalt blivit professor ett år tidigare vid LTH som inte tillhörde Lunds universitet vid den tiden.

Carin Boalt var annars den första kvinna att bli professor vid en teknisk högskola. Arkeologiska institutionen hade två kvinnliga professorer Märta Strömberg och Berta Stjernquist på 70-talet. Och 1994 då Lunds universitets första (och hittills enda) kvinnliga rektor Boel Flodgren tillträdde fanns det ett 20-tal kvinnliga professorer – av totalt 350. Idag 2016 är motsvarande siffror totalt 694 professor varav 175 är kvinnor.

Maria Lindh