Forskning, Naturvetenskap

Enzymer från Lund erövrar världen

Enzymer utvecklade i Lund kommer i framtiden att användas i universitets- och industrilabb över hela världen.
Det hoppas i alla fall professor Eva Nordberg Karlsson, vars forskargrupp slutit avtal med ett isländskt bioteknikföretag som ska sälja lundaprodukterna.

Eva Nordberg Karlsson

Eva Nordberg Karlsson vill ge sina kollegor säker tillgång till enzymer. Foto: Ingela Björck

Avtalet är ett resultat av ett EU-projekt där bland annat Sverige och Island samarbetat. Målet är att hjälpa miljövänliga forskare och dito industri på traven.

– Vi får visserligen procent på det isländska företagets försäljning, men jag tror knappast det blir några stora pengar. Det är inte heller därför vi vill sälja våra enzymer. Vår drivkraft är att ge forskarkollegor över hela världen användbara verktyg i arbetet, säger professorn i bioteknik Eva Nordberg Karlsson.

Enzymer är proteiner som sätter igång eller skyndar på kemiska reaktioner. De finns i många varianter i naturen och används också ofta inom bl.a. livsmedelsindustrin.

Ännu fler användningsområden skymtar i framtiden, när samhället måste avvänjas från beroendet av fossil olja. Då kan ”bioraffinaderier” bli en dellösning – anläggningar där jord- och skogsbruksråvaror omvandlas till mer avancerade produkter, på samma sätt som råolja i ett oljeraffinaderi. Råvarorna kan gärna vara sådant som idag ses som avfall, som spannmålsskal, lökskal, halm och bark.

Enzymer är ett hett område i forskningsvärlden idag. Men trots att det skrivits väldigt många artiklar om enzymer, så finns det få enzymer att köpa i forskningssyfte. Alla laboratorier utvecklar i stället sina egna produkter, vilket gör tillgången oberäknelig.

– Visst kan man skriva till en kollega och be att få köpa några mikrogram av ett visst intressant enzym. Men sedan kanske den forskaren slår in på en annan forskningslinje, och enzymet går inte längre att få tag på. Vi vill därför ge våra kollegor möjlighet att få en säker tillgång till de enzymer vi utvecklat, förklarar Eva Nordberg Karlsson.

Enzymerna från Lund har flera tänkbara användningsområden. Ett är att få fram så kallade prebiotika, kolhydrater som gynnar en bra och hälsosam tarmflora. Ett annat är antioxidanter som kan göra biologiska råvaror mer hållbara. Ett exempel är oljor – både transformatorolja för tekniska sammanhang och matolja för hem och livsmedelsindustri – där antioxidanter tillsätts för att oljan inte ska härskna.

Människan har mängder med enzymer i kroppen, men mikroorganismer som lever i andra miljöer har helt andra enzymer. Därför kan de leva av sådant som för oss är restprodukter och avfall, och därför kan de också klara speciella miljöer som kalla hav eller heta källor.

Arbetet med att ta fram användbara enzymer börjar ofta just med att man studerar en mikroorganism från någon extremt het miljö. Bakterier från heta källor på Island är ett exempel: om enzymet tål vattnet i en het källa, så klarar det nog också industrins kokprocesser.

Hittar man ett intressant enzym i en sådan bakterie, så är nästa steg att med gentekniska metoder få enzymet att tillverkas av en välkänd och lätthanterlig organism som t.ex. jäst.

– Produktionen är en vanlig flaskhals på det här området. Om det inte går att utveckla en snabb och enkel produktion, så blir det nya enzymet alldeles för dyrt. För de enzymer som nu ska säljas via Island har vi lyckats få fram en kostnadseffektiv produktion, säger Eva Nordberg Karlsson.

Ingela Björck

Fotnot: Det isländska bioteknikföretaget heter Prokazyme ehf. EU-projektet som lett fram till samarbetet heter Amylomics, http://amylomics.org.

 

Lökskal och björkbark ger nyttiga ämnen

Eva Nordberg Karlsson och hennes medarbetare har inte bara tagit fram användbara enzymer, utan också provat dem i olika sammanhang. Det har bland annat skett inom EU-projektet Suretech, som letts av LU-kollegan Charlotta Turner.

Målet för Suretech har varit att utveckla miljövänliga sätt att få fram nyttiga ämnen ur jord- och skogsbruksavfall. Ett sådant avfallsmaterial är björkbark, där man lyckats få fram ämnet betulin som kan användas i bl.a. hudkrämer. Från en annan typ av avfall, lökskal, har man fått fram antioxidanten quercetin som ökar hållbarheten i både livsmedel och kosmetika.

Starka kemiska lösningsmedel är annars vanliga vid sådan utvinning, men de behövs inte med Suretechs metoder. Det enda som använts är enzymer, trycksatt varmvatten och koldioxid, vilket betyder att resterna från processen kan brännas eller komposteras utan risk för giftiga utsläpp.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *