Forskning, Naturvetenskap

Familjeplanering nytt vapen mot hotade Sahel

Regnet styr det mesta i Sahel – närvaron av det men framförallt frånvaron. Och trots att landbältet söder om Sahara blivit grönare ser det dystert ut vad gäller att få resurserna att räcka till med tanke på klimatförändringar och befolkningsökning. Nu vill forskarna satsa på jordbruket, utbildning och familjeplanering för att få resurserna att räcka åt alla.

Jonas Ardo

Natur­geograf Jonas Ardö. Foto: Gunnar Menander

På Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap har man lång tradition av markforskning i Sudan och Senegal, två länder i Sahelområdet. Vid mätstationerna på plats kan man t.ex. se hur mycket kol som lagras i marken i stället för i atmosfären. Växter binder kol och ju mer växtlighet desto fuktigare och mullhaltig mark blir det. Sedan 2000 har man dessutom kunnat mäta kolet i marken och vattnets kretslopp och jämföra dessa data med satellit- och kartbilder.

– Sahelområdet är tre miljoner kvadratkilometer stort. Dessutom innebär klimatet att det kan regna i en by men vara torrt i en annan bara några kilometer bort. Med satellit kan vi få en bild i veckan över området, säger naturgeograf Jonas Ardö.

Sahel breder ut sig strax söder om Sahara, från Atlanten i väst till Röda havet i öst. Regnmängderna här varierar kraftigt från 100–200 millimeter om året i områdets norra del till 600-700 millimeter i dess södra. Dessutom är nederbörden ojämn med regniga somrar och torra vintrar. Vissa år uteblir regnet helt.

– Evolutionen har gjort att naturen anpassat sig till dessa förhållanden och den återhämtar sig snabbt efter en torkperiod, säger Jonas Ardö.

Däremot påverkas resursfördelningen starkt av de stora nederbördsskillnaderna. Området befolkas av nomader som kan flytta i jakt på frodiga betesmarker men där bor också många småbönder – varav majoriteten lever på marginalen. När torkan håller i sig får det katastrofala följder för bönderna och genom åren har världen kunnat bevittna flera svältkatastrofer, till exempel i Biafra, Sudan, och på Afrikas horn.

– I dessa länder har bönderna stora problem att säkra livsmedelsproduktionen, säger Jonas Ardö och ger några exempel: Infra-strukturen är dålig vilket försvårar eller till och med tidvis omöjliggör livsmedelstransporter och det finns få möjligheter att lagra spannmål längre perioder.

Av allt att döma har dock Sahel blivit grönare de senaste tjugo åren. Särskilt tydligt är det om man jämför med regnets miniår 1984–1985.

– Vi vet att det har blivit grönare men har inget entydigt svar som kan förklara de rumsliga mönster som upptäcks, men nederbörden spelar en avgörande roll, säger Jonas Ardö.

Växthuseffekten kan vara en förklaring. Att områden växer igen när människor i konfliktdrabbade områden överger sina marker en annan. Klart är dock att den ökade förgröningen inte kommer att avhjälpa framtida torkperioder.

– Ökad medeltemperatur ökar även vattenavdunstningen, alltså blir det ett nollsummespel, säger Jonas Ardö.

Det som bekymrar forskarna allra mest är heller inte torkan, naturen är som sagt duktig på att anpassa sig efter den, utan den starkt växande befolkningen i området och att produktiviteten inom jordbruket inte ökar alls.

– Ju fler som ska dela på kakan desto svårare blir det att få resurserna att räcka, säger Jonas Ardö.

Det går att simulera hur det kommer att se ut i Salehområdet år 2030. Man räknar med att befolkningen fram till dess har ökat kraftigt men att produktiviteten (tillgången på biomassa per person) har minskat med 15 procent. Risken finns att en humanitär katastrof är att vänta. Hur kan man då få de begränsade resurserna att räcka till?

Jonas Ardö och hans forskargrupp ingår sedan nyligen i ett tvärvetenskapligt projekt ”Less is more and more for less” tillsammans med Lucsus och forskare i USA, Niger och Sudan. Gruppen ska se hur man kan komma med lösningar utifrån den forskning som redan är framtagen.

Det kan till exempel handla om utbildningsinsatser för kvinnor samt familjeplanering. Om kvinnor föder barn senare blir det färre barn och sannolikheten är större att de får gå i skolan.

För att förhindra en ny jättekatastrof behöver man också se över nya grödor, nya jordbruksmetoder, säkra vattenresurser, tillgång och efterfrågan och lösa energifrågan. En hel del biobränsle går åt till att laga mat. Här skulle man kunna stimulera användandet av solpaneler och alternativ till biomassa. Det skulle minska pressen på skogarna.

– Det är inget enkelt problem som går att lösa på ett enkelt sätt. Men demokratisering, utbildning och kvinnors rättigheter är nyckeln, säger Jonas Ardö.

Anna Johansson

Fler artiklar i vattentemat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *