Administration

Folk. Idealist försöker leva som hon lär

Bland skolbarn i ett fattigt område i Guatemala eller på en amatörteaterscen i Lund. Det är miljöer som känns hemtama för Ingela Björck, vetenskapsjournalist på sektionen Kommunikation och Medicinska fakulteten. Hon kombinerar arbetet att sprida universitetets forskningsresultat med sitt engagemang för utsatta människor i tredje världen, miljön och klimatet.

Ingela Bjorck

Ingela Björck med Esperanza, Maria Gladys och Vilma vid en utflykt med ”Ingelas” klass i Quetzaltenango, Guatemala.

– Teatern är bara på kul, säger hon, precis efter avslutningen av spelsäsongen för pjäsen Höstsol, som är hennes tionde produktion med Teater Trots.

Det är en amatörteaterförening med äldre kvinnor som spelar teater trots att de är äldre. Just den här senaste rollen som en snorkig, mallig och fördomsfull operadiva – var kanske inte så kul. Eller i alla fall inte så naturlig och lätt att göra för någon som är så långt ifrån en fördomsfull diva som Ingela Björck.

– Ingen av de andra rollfigurerna gillade henne. Det kändes lite dystert innan jag vande mig vid att ogillandet var riktat mot operadivan och inte mot mig själv, säger hon.

Ingela Björck är uppvuxen i Lund och efter journalisthögskolan i Göteborg och jobb på Sydsvenskan var hon hemifrån i 25 år och jobbade med radio i Mellansverige, som frilans och så småningom vid Linköpings universitet. En annons om en ledig tjänst som forskningsjournalist vid Lunds universitet lockade tillbaka henne, för drygt tio år sedan.

– Under detta decennium har kommunikationen kring forskningen verkligen expanderat. Kommunikationsavdelningarna har vuxit både centralt och vid kanslierna, och många av de större forskningsprojekten har numera sina egna kommunikatörer.

Detta tror Ingela Björck har bidragit till ett samhälle som kan relativt mycket om forskning särskilt inom medicin och teknik. Själv gör hon vad hon kan för att uppmärksamma samhället inte bara på medicinska nyheter utan även på forskningen kring miljö- och klimatfrågorna. Utvecklingen inom det området tycker hon är oroande och själv försöker hon göra rätt för sig när hon sliter på miljön. Helst vill hon göra gott också.

– Trots klimatkompensation är det en svår konflikt mellan lusten att resa och hur det påverkar miljön. För mig är det viktigt att ha ett syfte när jag reser – som exempelvis volontärarbete.

Precis som med teaterproduktionerna har det på senare år blivit nästan en volontärresa om året för Ingela Björck. Då är hon borta i upp till en månad åt gången och uppgifterna har växlat från att lära ut engelska till barn i Guatemala till att prova ut insamlade gamla glasögon på fattiga människor i Nicaragua och Chile. Solidaritetstanken och engagemanget för dem som har det svårt har hon haft med sig hemifrån och själv spätt på med bl.a. 68-rörelsen och medlemskap i stödgrupper för Afrika och Latinamerika.

Framöver får Ingela Björck mer tid att ägna sig åt både volontärarbete och teater om hon vill. Åldersmässigt gick hon i pension för ett par år sedan och hon har trappat ner på arbetet successivt. Efter årsskiftet behåller hon endast den del som har med forskningsnyheter inom medicin att göra. Men det är bara på själva arbetstiden hon dragit ner – intresset och nyfikenheten på det hon skriver om är lika starkt som det alltid har varit.

– Jag tycker att det är genuint spännande med forskning. När det gäller medicin har jag lärt mig att forskningen består av många små pusselbitar och varje rön är en liten kloss i det stora bygget. Det är viktigt att skriva sansat om det och inte inge falska förhoppningar. Det händer annars att mycket sjuka människor hör av sig och hoppas få dra nytta av forskningsrönen.

Maria Lindh

MER OM Ingela björck

FAMILJ: Särbo i Linköping och son i Växjö, tre barnbarn

MEST UDDA RESMÅL: Antarktis, toppen av Kilimanjaro, Afar-öknen i Etiopien (med en stödorganisation för afarfolket)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *