Administration, Forskning

Forskningsfusk: Mindre fokus på syndabockar – hela forskningsmiljöer granskas

Vid bedömning av vetenskaplig oredlighet ska mer fokus sättas på den institutionella miljön och mindre på den enskilda forskaren. Likaså ska visselblåsarnas skydd förstärkas.
Det är några nyheter i EU:s reviderade kodex för forskningens integritet som har tagits fram under ledning av LU-professorn Göran Hermerén. EU-kommissionen lanserar den nu som ett riktmärke för dem som söker anslag från Horizon 2020.

Göran Hermerén har lett arbetet med att ta fram EU:s reviderade kodex för forskningens integritet. Foto: Catrin Jakobsson

Göran Hermerén är seniorprofessor i medicinsk etik vid LU och han leder sedan några år tillbaka arbetsgruppen för vetenskap och etik inom All European Academies, ALLEA. Arbetsgruppen har varit bred och han påpekar att det nu är första gången som offentliga och privata forskningsorganisationer har enats om principerna för integritet i forskningen. Utbildningen i forskningsetik betonas och att den bör vara återkommande och inte bara inriktas på juniora forskare. Liksom det förebyggande arbetet är hela forskningsmiljön viktig. 

– Om en doktorand hittar på eller manipulerar data så kan man ju undra var handledarna fanns. Samma sak för en enskild forskare som ju ofta finns i en grupp bland kollegor. Hela miljön blir nu viktigare än att bara peka ut enskilda syndabockar, säger Göran Hermerén.

Forskningslandskapet har också förändrats, både dess metoder och mål. Open access, Open Data och Big data för med sig både möjligheter och problem. 

  Det finns även faktorer i forskarsamhällets meritvärderingssystem som kan fresta forskare att ta genvägar som inte är förenliga med god forskningssed. Som till exempel ”publish or perish”-kulturen och fokus på kvantitet, säger Göran Hermerén. 

Ett exempel är den så kallade salami-publiceringen där en vetenskaplig artikel splittras i flera mindre delar för att det ska kunna bli fler publiceringar. 

På frågan om det har blivit lättare att fuska svarar han att det blivit svårare att upptäcka fusk. 

– Det finns en kris i forskningen när det gäller reproducerbarhet av forskningsresultat, säger han. Och det finns också en gråzon mellan slarv, inkompetens, stress och uppsåt att bedra, där ofta ord kommer att stå mot ord. 

För att ändra på meritsystemet menar Göran Hermerén att det krävs kunskaper om regelverk och etiska principer, ökad medvetenhet och en träning i att hantera etiska problem. Och han föreslår återkommande utbildning och särskilda seminarier för handledarna vid sidan av den utbildning som doktoranderna får. 

Göran Hermerén tar även upp EU:s nya dataskyddsreglering, GDPR, som kommer att påverka forskare vid alla fakulteter. Han menar vidare att den etikutbildning som ges måste skilja sig åt beroende på vilka ämnesområden det handlar om.

– Den bör bygga på aktuella exempel hämtade från forskning som deltagarna känner till. Då blir budskapet relevant och lätt att ta till sig, säger han. 

Den nya europeiska kodexen tar också upp visselblåsarnas utsatta situation. De utsätts ofta för repressalier och behöver ett starkare skydd. På många håll, bland annat i Lund, har man gjort det möjligt att anmäla forskningsfusk anonymt, vilket det finns anledning att vara skeptisk mot, menar Göran Hermerén. 

– Man måste vara säker på att anmälningar görs i god tro, inte för att smutskasta ovänner, fastslår han.

Sanktioner är ett annat problem. Oredlighet ses inte som lagbrott och leder sällan till direkta straff. Att man fryses ut av sina kollegor och får svårt med framtida anslag har setts som tillräckligt. Göran Hermerén tycker att sanktioner måste till, men att det ska finnas en rimlig proportion mellan graden av förseelse och sanktionen.

– I USA har man kommit längre – vi har inte ens nationell samsyn. 

Som ordförande i Vetenskapsrådets etik-råd föreslog Göran Hermerén för länge sedan att universiteten skulle inrätta etikombudsmän för hantering av anklagelser om vetenskaplig oredlighet (enligt den modell man har i Tyskland). Men det är först nu som Karolinska Institutet har gjort det och än så länge har inget annat universitet följt efter. 

Maria Lindh

Fotnot. ”Den europeiska kodexen för forskningens integritet” ersätter den tidigare från 2011. EU-kommissionen har låtit översätta den nya kodexen till alla medlemsstaters språk, även översättningar till japanska och turkiska är på gång.

– LU är för brett för en enda etikombudsman

– Information och utbildning är viktigt för att bryta gamla mönster som motverkar god forskningssed, och det måste in redan i forskarutbildningen, säger vicerektor Bo Ahrén som är ordförande i Etikrådet som inrättades vid LU hösten 2016. 

Rådet med elva medlemmar (se nedan) sammanträder två gånger per termin. Till detta kommer ett antal seminarier. Hittills har man arrangerat tre stycken om olika etiska dilemman. 

Bo Ahrén är ordförande i LUs etikråd.

– Ännu ett planeras som troligtvis kommer att handla om internationalisering, säger Bo Ahrén.

Rådet tar inte upp ärenden eller anmälningar som går till oredlighetsnämnden, utan kan mer ses som ett diskussionsforum. Frågan om en etikombudsman var uppe nu i år och Karolinska Institutets etikombudsman Anders Ekbom ingår som extern medlem i LU:s etikråd.

– Vi kom fram till att LU är för brett för en enda etikombudsman. Det är skillnad på Karolinska som bara har en fakultet, säger Bo Ahrén. Vi behöver därför andra förslag.

Han berättar, som ett tips, att han under sin tid som dekan vid Medicinska fakulteten inrättade en förtroendegrupp för etiska problem vilken fortfarande finns kvar. Där förs inga protokoll, och Bo Ahrén menar att möjligheten att göra anmälningar anonymt också är ett steg på vägen att skydda visselblåsare. 

Han är helt enig med Göran Hermerén om problemet med att så många nya forskningsresultat inte är reproducerbara, och han är förvånad över att media ofta tar upp just den forskningen och nästan aldrig följer upp den. Det kan röra sig om slutsatser i studier där antalet observationer varit små – eller studier som publiceras på mycket preliminära data där forskarna inte bemödat sig om att reproducera sina resultat.

– Önskan att snabbt publicera sig är ofta en förklaring. Och den har sin grund i det meriteringssystem som funnits länge och belönar många publiceringar, säger Bo Ahrén. 

Han hoppas att den nyreviderade europeiska kodexen för forskningsintegritet kommer att innebära en ökad gemensam syn på hur man hanterar vetenskaplig oredlighet, både nationellt och internationellt. 

– Men det är inte bara regelverk och incitamentsstrukturer som måste ändras utan även attityder och kulturen inom forskningsvärlden, säger Bo Ahrén. 

Maria Lindh

Medlemmar i Etikrådet: Bo Ahrén, vicerektor; Torun Forslid, rektorsråd; Fredrik Andersson, dekan Ekonomihögskolan; Ann-Katrin Bäcklund, föreståndare Pufendorfinstitutet; Anders Ekbom, seniorprofessor Karolinska institutet (extern); Ulf Ellervik, professor kemi; Mats Johansson, lektor kliniska vetenskaper; Björn Petersson, docent filosofi; Johanna Gustafsson Lundberg, professor Centrum för teologi och religionsvetenskap; Lena Halldenius, professor historia; Titti Mattsson, professor juridik; och Anna Meeuwisse, professor Socialhögskolan. Dessutom studentrepresentanterna Johanna Henriksson och Alexander Nymark.