Administration, Medicin

Från hundrädd till hundexpert

Från hundrädd till hundexpert. Jeppe Stridh är driftschefen som driver hundägarskola och som menar att hunden läser människan bättre om man är noga med att vara både mjuk och tuff. Då blir skillnaden tydlig för hunden.

Jeppe Stridh är drifts­chefen som premierar tydlighet – både på jobbet vid LU och som tränare vid sin hundägarskola.

Sedan 2010 så är Jeppe Stridh driftschef på Health Science Center. Där försöker han hålla ihop tåtarna runt huset med byggnationer, vaktmästeri och reception. På fritiden driver han hundägarskola med kurser flera kvällar i veckan. Men som barn var han faktiskt hundrädd och det var först när han träffade sin blivande fru som han tvingades komma över sin rädsla.

– Hon hade två schäferhundar när vi först träffades. Då var hon 16 år och jag var 19 och nu 45 år senare så har vi fortfarande hundintresset gemensamt och har roligt ihop – det är få förunnat.

När han väl kom över sin hundrädsla blev han intresserad av att jobba aktivt med hundar för att skapa de bästa förutsättningarna att få en trevlig och positiv individ. Det är mycket ansvar, besvär och kostnader förenat med att vara hundägare och då ska hunden kännas som en tillgång, menar Jeppe Stridh. Sedan 70-talet har han tillsammans med sin fru utbildat hundekipage och är även författare till flera böcker om att vara hundägare. Två av hörnstenarna i hans filosofi handlar om kärlek och gränser.

– Folk tror ibland att antingen ska man vara tuff eller mjuk, men det stämmer inte. Hundar lägger mer märke till saker när du är tvådelad. Som trafikljuset – rött och grönt. Men gult då blir man osäker. Ens vänliga sida banar väg för tydlighet och ens tydlighet banar väg för att ge hunden mycket beröm.

I år är det precis femtio år sedan Jeppe Stridh satte sin fot på Lunds universitet för första gången. 1967 började han nämligen som praoelev i djurstallarna på dåvarande Genetiska institutionen för att året därefter få anställning som sommarvikarie.

– Men ska man vara ärlig så passar jag inte in alls in på Lunds universitet. För mig är det viktigt att alla behandlas lika, oberoende om det är en lokalvårdare eller professor, och i en så här hierarkisk organisation är det ju inte alltid fallet. Jag har kommit i bråk med många professorer genom åren och är faktiskt förvånad över att jag fortfarande är anställd – men någonting måste jag ju ha gjort rätt då.

Jeppe Stridh är en social person som strävar efter att vara hjälpsam mot alla. Men han blir också hetlevrad när han stöter på orättvisa.

– Kalla det dumhet eller envishet, men jag mår illa av att inte vara tydlig och rak. Min oräddhet är ofta en hjälp, men ibland ställer det också till det för mig, skrattar han.

Han är full av historier och berättar med glimten i ögat om olika incidenter som ägt rum under åren på universitetet. Samtidigt som han tillägger: ”fast det här kan ni ju inte skriva om”. Men Jeppe Stridh är också noga med att understryka att han har träffat många spännande människor under sin tid på universitetet, som han tycker är en både fri och kreativ arbetsplats.

Om två år går Jeppe Stridh i pension, men redan nu har han börjat ge hundägarkurser i bland annat Sydafrika och planerna är att han och hustrun ska utvidga verksamheten och även kunna resa mer tillsammans. Vissa tankar finns också på att skriva en bok om åren på universitetet.

– Sedan så ser jag fram emot att relationen med hustrun blir längre än den jag har med universitetet. Just nu är ju ställningen 45 mot 50 år, skrattar han.

Text och foto: Åsa Hansdotter