Gästtyckare, Samhällsvetenskap

Gästtyckare: Barnforskning borde nyttjas bättre

Det är ett problem att mycket ny kunskap från forskning om barns villkor och perspektiv fortfarande inte tas tillvara, menar Bodil Rasmusson, lektor och barnforskare på Socialhögskolan.

Bodil Rasmusson

Bodil Rasmusson,

Barns villkor i Sverige är i internationell jämförelse mycket goda. Vårt land framhålls ofta som föregångare vad gäller barns välfärd och förverkligandet av FN:s barnkonvention. Men det finns också en annan bild. Vi får nästan dagligen upprörande nyheter om stora brister i socialtjänstens arbete med barn som far illa, våld i skolan och missförhållanden i samhällets institutioner. Erkännandet av barnkonventionen har inte självklart lett till bättre villkor för utsatta barn. Men har den då alls någon betydelse? Svar kan bl.a. sökas i utvecklingen de senaste decennierna, en tid då jag själv varit verksam som socialarbetare, som barnombud i Lunds kommun, som barnforskare och lärare i barns rättigheter såväl i Sverige som internationellt.

När jag intervjuade barn om deras vardagsliv i mitt avhandlingsarbete i mitten av 1990-talet, var det mycket sällsynt att forskare talade med barn. Ett syfte med min forskning blev därför att pröva vetenskapliga metoder för att fånga barns perspektiv. Vid denna tid hade barn heller inte något utrymme för att komma till tals i t.ex. samhällsplanering och socialtjänstens utredningar. Barn betraktades som inkompetenta och omogna och deras åsikter tillmättes inget värde. Barn som kategori var osynliga i statistik och välfärdsforskning.

Med åren har kunskaperna ökat väsentligt. Forskningen om och med barn inom olika discipliner bidrar i dag med omfattande kunskaper om barns villkor, behov och utveckling. Att forska med barn som informanter är numera erkänt. Indikatorer har definierats för att följa förändringar i barns villkor över tid. Vi har lärt oss att se och förstå barnfattigdom, villkoren för barn med föräldrar i fängelse, med psykisk sjukdom och alkoholmissbruk. Verksamheter och metoder för det praktiska arbetet med barn har utvecklats med barns delaktighet i fokus liksom barns rätt till skydd mot våld och övergrepp. Ett exempel är barnahus där polis, åklagare, socialtjänst och sjukvård samverkar under ett tak för att ta hand om misshandlade barn utifrån ett barnperspektiv.

Nya lagar har stiftats med syftet att stärka barns ställning och för närvarande pågår arbete med att göra barnkonventionen till svensk lag. Sverige bidrar genom internationellt utvecklingssamarbete till att sprida kunskap om barnkonventionen i utvecklingsländer, Lunds universitet deltar bl.a. genom uppdragsutbildningen Child rights, Classroom and School Management.

Barnfrågor har en tydlig plats på den politiska agendan. Så borde vi då inte ha kommit längre?

Ett grundproblem är att den kunskap som finns inte tas tillvara tillräckligt. Nya och tidigare okända problem t.ex. nätmobbning och flyktingbarnens situation, ställer därtill ständigt nya krav på myndigheter och professionella. Trots många lagändringar är barns ställning ofta svag i sammanhang där barns rätt och föräldrars rätt är i konflikt. Barnkonventionen bidrar till att problemen uppmärksammas, men barn behöver därtill starka talespersoner som driver deras intressen. Universiteten har här en viktig uppgift.

Bodil Rasmusson, universitetslektor Socialhögskolan

Fotnot: Nyligen bildades Child Rights Institute @ Lund University, en nätverksbaserad organisation som ska samla LU-forskare för att stödja forskning och utbildning med utgångspunkt i barnkonventionen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *