Gästtyckare, Medicin

Gästtyckare Jan Hedenbro om Medfaks omvärldssamarbete

Jan Hedenbro, docent i kirurgi vid SUS och forskningschef vid Aleris Obesitas-verksamhet, tycker till om hur han upplever Medicinska fakultetens syn på samarbete med omvärlden när det gäller forskning och utveckling.

Jan HedenbroVårt universitet har visioner och ambitioner om bl.a. spjutspetsforskning. Detta återkommer på fakulteternas hemsidor. Medicinska fakulteten anger för 2012–2017 bl.a. att ”samarbetet med vår närmaste sam-arbetspartner hälso- och sjukvården fördjupas”.

Man har också velat stimulera samarbeten inom LU med nätverkspengar. Och man har haft Universitetsmedicinsk Samverkan i Skåne (UMSS).

Hur får man då till samarbeten? Passar regelverken för de sätt man idag (sam)arbetar? Hur blir det när nya aktörer kommer in på banan? Privata vårdgivare med ambitioner inom forskning och utveckling?

Det står i visionerna att ”…för att skapa en miljö med fruktsam kommunikation mellan grundforskning och sjukvård samarbetar därför fakulteten med Skånes universitetssjukhus”. Således stort fokus på redan etablerade strukturer, men inget om välkomnande av nya partners. Man kan lätt tro att sjukvården bara är SUS!

Jag menar att fakultetens sätt att fungera inte passar in i dagens system. Uppenbarligen finns inget tydligt regelverk, utan mycket beror på de tolkningar som enskilda tjänstemän gör. Och den tolkningen är inte inkluderande gentemot nya partners. Inte heller finns tillräckliga incitament för samarbete mellan avdelningar och institutioner över likartade, överlappande eller till och med identiska projekt. Det biologiska materialet, läs patienter, är begränsat! Stuprörstänkandet består när reviren är hotade. Bara inom mitt område finns mer än en handfull aktörer inom LU som inte samarbetar och som inte utnyttjar det begränsade antalet patienter. Resultatet blir att forskningen tappar fart och kvalitetet.

Mitt perspektiv är från en sjukvårds- och forskningsverksamhet, med formellt samarbetsavtal med LU. Detta samarbetsavtal tecknade vi i maj 2012 i UMSS-anda.

Som tidigare kirurg på Skånes Universitetssjukhus hade jag inga problem med samarbetet. Jag kunde utnyttja de kompetenser som fanns inom LU och jag kunde använda mig av LU:s upphandlingsavtal. Mina anslag kunde förvaltas ibland av LU, och ibland av SUS, utan egentliga problem i hanteringen. Jag var anställd enbart av Region Skåne, alltså formellt utanför LU.

Men sedan blev jag chef för en privat vårdgivare med klinisk och experimentell forskning, utöver sjukvårdsuppdraget. Vi har tagit upp en ny doktorand och fått igång forskning/utveckling även med sjuksköterskor och dietister. Mycket har skett med LUDC som samarbetspartner, eftersom vi har de stora patientmaterial som Regionen inte mäktar med själva. Men jag är inte anställd av LU.

Och där börjar problemen. Man får som associerad partner, och med samarbetsavtal, inte tillgång till någonting. Det senaste är att jag som biträdande handledare, men utan anställning vid LU, hotas bli av med min LU-mailadress.

De tolkningar som görs inom LU är att man inte kan/vill hjälpa associerade partners. Och alla tycks inte vara intresserade ens av ett högklassigt material av forskningsmotiverade patienter.

Kärnan i mitt resonemang är alltså att LU måste bli bättre på att knyta nätverk, och att dessa nätverk ska kunna inkludera partners utanför de traditionella grupperingarna.

Så, se över hur man odlar samarbetskontakter, låt inte regelverk stå i vägen, regler kan och bör ibland skrivas om. Och framför allt ska tolkningen motsvara universitetets visioner och tidens krav.

Jan Hedenbro

Docent i kirurgi

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *