Debatt/opinion, Gästtyckare

Gästtyckaren: ”LUs lönepolitiska program är i praktiken oanvändbart”

Gunnel Holm, chef för Kansliet för humaniora och teologi, tycker till om ”den orimliga lönesättningen vid Lunds universitet”.

Gunnel Holm

Gunnel Holm,  kanslichef vid HT.  Foto: Maria Lindh

Arbetaren är värd sin lön, säger Skriften. Frågan är hur stor lön, och för vad.

Lunds universitet har ett så ambitiöst lönepolitiskt program att det i praktiken är oanvändbart. De ”övergripande lönepåverkande” faktorerna är dock stringent formulerade: svårighetsgrad och ansvar, den enskildes personliga skicklighet respektive betydelse för verksamhetens resultat samt marknadskänsligheten. Ska den individuella lönesättningen fungera rättvist måste jämförelserna av faktorerna vila på en gemensam bas. Det gör de inte.

Vi har just genomgått en intensiv lönerevision samtidigt med ett fördelningsbeslut i universitetsstyrelsen med en höjning av de gemensamma kostnaderna av icke tidigare skådat slag, kostnader som tas från kärnverksamheten utbildning och forskning och alltså direkt påverkar kvaliteten. De gemensamma kostnadernas ”betydelse för verksamhetens resultat” kan alltså enkelt översättas till en direkt kvalitetsminskning.

Detta kan uppfattas som djupt orättvist. Administrationens bidrag till verksamheten varierar, från direkt hindrande till en nödvändig förutsättning. Men verksamheten har ingen reell möjlighet att påverka utbudet av eller nivån på centralt administrativt stöd. Fakulteterna får bara en räkning. Inga genomgripande analyser utifrån direkta verksamhetsbehov görs, prio-riteringarna kommer ad hoc. Medvetenhet om behovet av omedelbara besparingar på alla händer uppmuntras inte. Till problemen ekonomiskt, och moraliskt, hör löneläget.

Vi har vant oss vid att förtjänst och skicklighet definieras olika inom universitetet. LTH och den medicinska fakulteten har höga lönelägen, med hänvisning till den alternativa marknaden. Marknaden är visserligen inte lika het för alla, men leder till en hög generell nivå. Det är etiskt tvivelaktigt, men det påverkar inte direkt de övriga fakulteternas ekonomi. Akademisk status och respekt definieras inte heller av löneläget utan av den akademiska praktiken – uppbyggnaden, förvaltandet och förmedlingen av kunskap, dvs. grunden för universitetens existensberättigande.

För att uppnå hög lön gäller det i övrigt först och främst att vara chef, administrativ chef. I en hierarkisk organisation, där administrationen främst är en styrmekanism för ledningen, är det inte så kontroversiellt. Universitetets hierarki är den omvända, det viktigaste sker längst ner. Administrationen har med undantag av internrevisionen inget uppdrag i egen rätt. De svåraste och mest utsatta chefspositionerna har prefekterna, inte de hierarkiskt högsta cheferna, men lönesättningen sker på hierarkisk grund.

Min egen lön är absurt hög om man jämför med de akademiskt verksamma vid HT-fakulteterna, de som har den avgörande betydelsen för verksamhetens resultat. I förhållande till den rena universitetsgemensamma administrationens specialisters förbleknar den dock. Chefer, avdelningschefer, strateger, experter med flera ligger lönemässigt högt över den genomsnittlige akademikern. Dessutom finns en omotiverad skillnad mellan dem som administrerar specialfunktioner respektive verksamhetsnära funktioner.

Att reparera den orimliga lönesättningen vid Lunds universitet kommer att ta tid, men det är nödvändigt för anständighet, förtroende och tillit i organisationen.

Gunnel Holm

Kanslichef, Kansli HT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *