Gästtyckare, Samhällsvetenskap, Tvärvetenskap

Gästtyckaren om professionellt IT-stöd

Hur utbildar universitetet för professionella praktiker i det digitaliserade arbetslivet? En skärpning är nödvändig för att stoppa växande ohälsa, ineffektivitet och brist på professionellt inflytande som floden av ofta inadekvat IT-stöd för med sig. Det skriver Carola Aili, lektor i pedagogik vid Sociologiska institutionen.

Carola Aili

Carola Aili.

Vidden av digitaliseringen av arbetslivet blir allt klarare. Decennier av forskning visar vilka konsekvenser det fått. Tyvärr följs positiva erfarenheter av effektivitet och snabb kommunikation av negativa: programvara som är inadekvat för den yrkesgrupp som ska använda den eller kvalitetstjänster som flyttar fokus från kvalitet i genomförande till sådant som är lätt mätbart. Digitaliseringen kan till och med göra folk sjuka genom att den skapar kognitiv stress och bidrar till utmattningssyndrom.

Att digital teknik impregnerar arbetslivet betyder inte alltid att arbetet som utförs blir bättre – det blir ibland rent av sämre. Därför är det problematiskt att många studenter inom till exempel vård och omsorg, lärarutbildningar och psykologutbildningar får lära sig väldigt lite eller inget om vad IT-system och IT-stöd är. Blivande lärare får inte lära sig att den flod av IT-stöd som skolor köper in inte är evidensbaserade och att forskning pekar på att de pedagogiska programmen överlag har stora kvalitetsbrister. Samtidigt saknas professionella som har den kompetens som behövs för att ställa krav på det IT-stöd de behöver och som har förmågan att underbygga ett nej till sådant de inte vill tvingas in i.

Vi behöver fler yrkesutövare med kompetenser om hur IT-stöd formar arbetsprocesser och organisatoriskt och individuellt beteende, med kompetenser att bedöma hur IT-stöd ska vara utformat för att verkligen stödja dem i utredningar och beslutsfattande. De behöver kunna göra kravspecifikationer på IT-stöd, kunna analysera och värdera programvara i relation till det egna informationsbehovet, bedöma informationssäkerhet och etiska frågor kopplade till teknikanvändning. Och de behöver kunna göra övervägningar kring vad datautvinning ur systemen kan, respektive inte kan, användas till.

Om Lunds universitet vill hantera hela vidden av digitaliseringen av professionellas arbete i sina olika utbildningsprogram måste man göra allvar av allt prat om tvärvetenskap. Det är nödvändigt eftersom yrkesspecifika discipliner som socialt arbete, vårdvetenskap eller utbildningsvetenskap saknar en större egen kunskapsutveckling inom området. Därför behövs samarbete med discipliner som data- och systemvetenskap, människa–datorinteraktion och ordentliga resurser och incitament för samarbete.

Professionsutbildningarna behöver se över hur innehållet i utbildningsplaner och kursplaner ska justeras för att denna nya professionella kompetens – att kunna vara kritiska och konstruktiva i frågor om hur IT-stöd kan samspela med deras yrkessammanhang – ska komma nästa generation professionella till del.

Den nya tekniken har stora möjligheter att, rätt använd, bidra till ett positivt och innovativt arbetsliv, men fel använd skapar det ineffektivitet, onödiga kostnader och ohälsa. Universitetet skulle kunna göra skillnad genom att utbilda nästa generation professionella så att de själva kan formulera vilka IT-stöd de behöver och vilka de borde slippa, så att de inte behöver riskera falla ”offer” för den ökade administrativa bördan. Detta är ett uppdrag universitetet borde ge sig själv i den nya strategiska planen.

Carola Aili, 

Lektor i pedagogik vid Sociologiska institutionen