Okategoriserade

Humanvetare sent på Horizon 2020-tåget

Tidigare EU-program har handlat mycket om teknik, medicin och naturvetenskap, men de kommande sju åren vill EU se mer tvärvetenskap och samverkan liksom mer samhällsvetenskap och humaniora. Men blir Horizon 2020 det genombrott för humanvetenskaperna som man hoppats?
– Vi är på väg, men vi är inte där än, säger Wim van den Doel. Han leder universitetsnätverket LERUs grupp för samhälls­vetare och humanister. LUM träffar honom på ett lobbyevent i ­Bryssel.

LERU-eventRobert-Jan Smits, Helga Nowotny

Robert-Jan Smits, generaldirektör för området Forskning & Innovation inom EU-kommissionen, vill att forskare ska jobba mer ihop: ”Ett stort problem är misstroendet gentemot kolleger från andra ämnen. Här gäller att förändra den interna akademiska kulturen”. I bakgrunden, Helga Nowotny, Europeiska forskningsrådets avgående ordförande.

Det är ännu december 2013 och i ett höghus nära EU-kommissionens jättekontor bjuder universitetsnätverket LERU in till event om Horizon 2020. LERU har lobbat hårt för att få in samhällsvetenskapliga och humanistiska perspektiv i det nya forsknings- och innovationsprogrammet. De ska inte ligga som glasyr på tårtan. Forskarna från humanvetenskaperna bör ha en självklar och gärna ledande roll i de kommande sju årens projekt, inte minst de som handlar om stora samhällsutmaningar – det har LERU hävdat i välmatade skrivelser till EU-kommissionen.

Ett åttiotal personer droppar in och fördelar sig i foajén utanför åhörarsalen. Lokalen är enkel och avskalad, om man bortser från utsikten som visar solnedgången över Europas maktcentrum. Det minglas över kaffe och te och stämningen är närmast familjär när representanter från LERU-universiteten blandar sig med nyckelpersoner från EU. Här finns exempelvis Helga Nowotny, som när detta event äger rum fortfarande är Europeiska forskningsrådets ordförande, och även Robert-Jan Smits, generaldirektör för området Forskning & Innovation inom EU-kommissionen.

Kurt Deketelaere mingel 1

LERUs energiske generalsekreterare Kurt Deketelaere minglar på Bryssel-eventet.

Kvällens värd är Kurt Deketelaere, LERUs omvittnat energiske generalsekreterare. Han minglar vant mellan borden. Som professor i juridik och under flera år rådgivare till belgiska regeringen, känner han Bryssel och maktens korridorer lika väl som han känner akademin.

Den avspända atmosfären kan möjligen bero på att första tåget gått i Horizon 2020. Förhandlingarna är nämligen avslutade när det gäller inriktningen på de EU-projekt som ska pågå under 2014–2015.

– Ja, teman och rubriker är spikade och pengarna i stort sett fördelade dem mellan, berättar Wim van den Doel för LUM.

Han är humanistdekan vid universitetet i Leiden, Nederländerna, och ordförande i LERUs grupp för samhällsvetenskap och humaniora. Det är också Wim van den Doel som sammanställt underlaget som LERU använt för att påverka EU med, och på kvällens event ska han berätta hur han tycker att det har gått.

Resultatet för samhällsvetare och humanister kunde varit bättre, säger han till LUM.

– Visst finns utlysningar som är intressanta för oss. Men de är för många och för dåligt finansierade. Det finns inte mindre än 43 olika rubriker och teman! Och inte tillräckligt med pengar för något enskilt projekt. Det här kommer inte att locka de bästa samhällsvetarna eller humanisterna.

Bakgrunden är politisk. Många av EUs medlemsländer har krävt att få just sina nationella perspektiv belysta. De tjocka luntor som beskriver de kommande årens teman är resultatet av kompromisser.

– EU hade också bråttom att få Horizon 2020 i rullning och våra forskare fick inte komma med i förhandlingarna förrän det mesta var klart, berättar Wim van den Doel.

Men det är inte bara den tematiska uppsplittringen som är problematisk. EU verkar fortfarande se många stora samhällsfrågor som en angelägenhet mest för områdena medicin, teknik och naturvetenskap, fortsätter han.

– LERU har protesterat. Vi påpekar att samverkansprojekt inom t.ex. hälsa, demografi och åldrande självklart borde ha samhällsvetare och humanister i ledningen och inte som nu huvudsakligen vara inriktade på medicin, biologi och vård.

Samhällsvetenskap och humaniora finns ”inbäddade” i dessa projekt, hävdar visserligen EU, vilket betyder att forskare från humanvetenskaperna kan anmäla sitt intresse.

– Men det är svårt att säga hur utfallet blir. Och som det är upplagt nu känner vi oss ändå inte riktigt välkomna, säger Wim van den Doel.

– Samtidigt kan vi inte bara skylla på EU, fortsätter han i nästa andetag. Humanisters och samhällsvetares relativt blygsamma andel i tidigare EU-projekt handlar också om att ämnena är för inåtvända. Och EU vill se mer tvärvetenskap.

– Här har universiteten ett stort ansvar och ett jobb att uträtta. Var hittar man inom en och samma organisation människor med så många olika kompetenser som på ett universitet? Vi måste bli bättre på att samarbeta, bättre på att förstå varandra som kolleger.

Detta är en fråga för den högsta universitetsledningen, menar Wim van den Doel. Det är mer riskabelt för forskarkarriären att arbeta tvärvetenskapligt, än att hålla sig inom sitt ämne. Därför måste ledningarna uppmuntra och premiera tvärvetenskap.

Det finns lyckade exempel på tvärvetenskapliga plattformar, fortsätter han, och nämner t.ex. Lunds universitets humanistlaboratorium.

– Men det behövs fler. Kan universiteten skapa sådana miljöer, så kan vi fungera som förebilder för övriga samhället. Men vi behöver också stöd i detta från våra regeringar och nationella forskningsråd.

Utanför möteslokalen har solen gått ner och Bryssel glittrar i decembermörkret. Eventdeltagarna lämnar sina kaffekoppar och slår sig ner i hörsalen för att lyssna på en serie korta föredrag. Wim van den Doel är först på talarlistan, men innan han äntrar talarstolen hinner han förklara för LUM varför han ändå är hoppfull om humanvetenskapernas möjligheter.

– Vi har inte nått ända fram den här första vändan, men vi lär oss snabbt! Och Horizon 2020 ska pågå i sju år, snart ska teman för åren 2016–2018 börja förhandlas och då ska vi samhällsvetare och humanister vara med från begynnelsen! LERU kommer att begära färre, större och bättre finansierade projekt. Först då kan resultaten få rejält genomslag och också intressera de bästa samhälls- och humaniora-forskarna.

Text & foto: Britta Collberg

LERU

Universitetsnätverket LERU samlar 21 av de främsta universiteten i Europa, bland annat Oxford och Cambridge. Från Norden ingår universiteten i Lund och Helsinki. LERU står för League of European Research Universities och betraktas som en av de viktigaste lobbyorganisationerna inom forskning och högre utbildning i EU.

Två frågor till Wim van den Doel

Varför ska samhällsvetare och humanister söka EU-pengar?

Wim van den Doel

Wim van den Doel.

– Av två skäl. Det första är att Europa behöver oss. Vi har en viktig roll när det gäller att underlätta för samhället att absorbera förändring, absorb change. Det fordras sociala, kulturella och juridiska innovationer för att Europa ska kunna förhålla sig till stora globala förändringar, som exempelvis Kinas nya roll i världsekonomin eller de stora folkomflyttningarna i vår tid. Om de många människor som migrerat till Europa inte får en chans att inlemmas i samhället, om vi inte tar vara på deras kompetens, så kommer de att lämna oss och Europa är förloraren i den ekvationen.

– Det andra skälet är att vi behöver engagera oss i EU-projekt för vår egen skull. De flesta anslag till samhällsvetenskap och humaniora fördelas nationellt, men det håller på att förändras. Forskningsagendan sätts allt mer på Europa-nivå, och våra bästa forskare behöver ingå i de sammanhangen.

Hur ska samhällsvetare och humanister optimera sina chanser att få EU-pengar och ingå i EU-projekt?

– Till att börja med bör man söka forskningspengar från Europeiska forskningsrådet (ERC), väl medveten om att konkurrensen är knivskarp. Man kan också söka till Marie Curie-programmet som gör det möjligt att finansiera doktorander och post docs från andra länder och olika ämnen.

Men därefter bör man intressera sig för andra delar av Horizon 2020, t.ex. de som handlar om stora samhällsutmaningar. Mitt råd är: gå igenom programmen, gå på möten, lyssna, ta kontakt med kolleger, ta fram seriösa planer och lägg in en ansökan! Processen i sig är lärorik och kan ge utdelning på sikt.

Text & foto: Britta Collberg

Läs även Det finns många möjligheter för humanvetare

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *