Debatt/opinion, Naturvetenskap

”Intersektionalitet hör inte hemma någonstans”

INSÄNDARE. Föreställningen om människors lika värde är grundläggande i vår kultur. Uppfattningen om hur denna idé ska uppnås och upprätthållas varierar, men Naturvetenskapliga fakulteten har tagit ställning med besked.

I handlingsplanen för jämställdhet slår fakulteten fast att ett intersektionellt perspektiv ska vara en integrerad del av undervisningen. Detta perspektiv härrör från den marxistiska ”kritiska teorin” som menar att all kunskap är värdeladdad och relativ  (grunderna till postmodernismens relativism). Den intersektionella teorin identifierar och producerar underordnade och diskriminerade kollektiv i hierarkiska och komplicerade strukturer. I dessa osynliga, men på något sätt ändå verkliga strukturer ska identiteter placeras in. Identiteten ”klass” är resterna av den ursprungliga marxistiska föreställningen, men i dag är identitetsfloran rik –kön, ras, sexuell läggning, diet, trosföreställning, förhållningssätt till djur…. Beroende på uppfattning är vissa identiteter viktigare än andra och inte sällan ställs de mot varandra. Olyckligtvis är betoningen på kollektiv och rigid identitet förödande för människans frihet och lika värde.

Det är förstås viktigt att vara uppmärksam på människors varierande förutsättningar och möjligheter. Men intersektionalitetsperspektivet låser in och bevarar kollektiva identiteter vars betydelse blir större än individerna själva. Det är inte frigörelse. Genom att fokusera på de kategorier vi helst vill göra oss blinda för uppnås motsatsen. Vi förväntas på fullt allvar kategorisera och kvantifiera människors hudfärg, sexuella identitet och socioekonomiska klass för att skapa ”rättvisa” – bland läromedel, lärare, i styrelser och nämnder. Att bokföra ras och kön borde tillhöra historien, inte framtiden.

Som intersektionell lärare ska jag bekymra mig för studenternas ras, kön och sexuella läggning, bisarrt nog det allra sista jag någonsin har haft anledning att bry mig om. Den intersektionella identitetspolitik som fakulteten föreskriver innebär också ontologisk och epistemisk kunskaps-relativism. Vad som kan försanthållas som meningsfull verklighet bestäms av kollektiv identitet. Här uppmanas alltså till en kunskapsteori som är raka motsatsen till naturvetenskapens verklighetsuppfattning.

Förfärande nog förväntas också fakultetens lärare genomgå ideologisk skolning, något som brukar vara förbehållet totalitära regimer. Men är det alls rimligt att Naturvetenskapliga fakulteten ska föreskriva lärarkåren en politisk och ideologisk hållning som i sin förlängning så fundamentalt motsäger den vetenskapssyn naturvetenskapen vilar på? Möjligen är det så, att man faktiskt inte förstått konsekvenserna av de mode-termer man aningslöst viftar med. Nej, genuscertifiering och intersektionalitet hör inte hemma på Naturvetenskapliga fakulteten, inte någonstans på universitetet. Faktiskt inte någonstans över huvud taget.

Per Lundberg

Professor, Biologiska institutionen

SVAR: ”Uppenbarligen har vi inte lyckats förklara vad vi menar”

 Intersektionalitet.  Jag tackar Per Lundberg för hans inlägg och hans klarläggande om hur komplicerat ett intersektionellt perspektiv i undervisningen de facto kan bli. Uppenbarligen har vi misslyckats med att förklara till vad vi syftar, och det ber vi om ursäkt för. Vi känner att denna fråga kräver en rejäl diskussion, och har därför bjudit in Per till en sådan med fakultetens Jämställdhets- och likabehandlingskommité, i vilken representanter för alla våra institutioner ingår. Förhoppningsvis leder detta till att vi blir tydligare i vår handlingsplan för jämställdhet och likabehandling i framtiden.

Olov Sterner 

Dekanus för Naturvetenskapliga fakulteten