Allmänt, Forskning

Mix av fri och riktad forskning behövs

Det är omöjligt att säga vilken slags forskning som leder till stora genombrott:
– Både fri grundforskning och riktade satsningar behövs. Viktigt är att behålla bredden även i den tillämpade forskningen och ge förutsättningar att arbeta långsiktigt, menar idéhistorikern Anna Tunlid.

Anna Tunlid

Hur vi uppfattar miljöproblem styrs i hög grad av experter, menar idéhistorikern Anna Tunlid.

Anna Tunlid var en av talarna på Kungl. Fysiografiska sällskapets vårsymposium i slutet av maj.  Temat ”Nya satsningar, idéer och möjligheter för forskningen” belystes från olika ämneshorisonter.

Anna Tunlid har analyserat mediers, politikers och experters roll i debatten kring skogsdöden som rasade under 70- och 80-talen. Forskare och andra aktörer utnyttjade medierna för att slå larm om hotande skogsdöd och samhället svarade med riktade miljöforskningssatsningar. En akademisk strid utbröt mellan två forskargrupper – den ena baserad i Lund den andra vid SLU i Uppsala – om vilka åtgärder som borde vidtas. Det gick därhän att man från nationellt håll satte in vetenskaplig medling mellan de två forskarlägren.

Innan några storskaliga åtgärder mot skogsdöden hunnit sättas in hade emellertid allt fler börjat ifrågasätta själva grundproblemet: Hade man verkligen haft någon skogsdöd i Sverige? Samtidigt ändrades villkoren för finansiering av miljöforskningen, vilket förmodligen också bidrog till att ”skogsdöden” under 90-talet successivt försvann från debatten.

Miljöproblem och hur vi uppfattar dem är i hög grad styrt av experter, sammanfattade Anna Tunlid. I fallet med skogsdöden använde alltså forskare och andra experter mycket medvetet medierna för att slå larm. Ibland handlade det också om att få anslag till egna projekt.

– Riktad miljöforskning fyller en roll. Det problematiska här var att de kritiska rösterna stängdes ute för tidigt. Bredd och komplexitet behövs i miljöforskningen och riktad forskning måste också få ta tid. Forskarna kan inte bara ägna sig åt sitt specialområde – de har ett ansvar för att upprätthålla dialogen med andra forskare och med politiker, menade Anna Tunlid.

Hur forskningsbidrag och anslag fördelas togs upp av flera talare på symposiet. Bengt Hansson, professor i filosofi i Lund, pekade på snedfördelningen av anslag mellan fakulteter. Samhällsvetenskap liksom humaniora och teologi har fler studenter och relativt sett mycket färre doktorander jämfört med medicin och naturvetenskap.

– Det finns goda skäl att se över och söka olika lösningar för hur forskningen organiseras inom olika områden, menade Bengt Hansson.

Hur hjälper vi vetenskapen bäst? Crafoordska stiftelsen delar ut mindre belopp till flera hundra Lundaforskare årligen, medan Familjen Kamprads stiftelse delar ut relativt sett större belopp men till ett mindre antal forskare. Vilket är att föredra, undrade Lennart Nilsson, som är ledamot i båda stiftelsernas styrelser.

– Det finns ingen formel för vad som är bäst, man måste prova sig fram och följa upp det man gör, svarade Lars Kloo, professor på KTH och huvudsekreterare i Vetenskapsrådet för naturvetenskap och teknik.

Vetenskapsrådets filosofi är annars att ”vattna hela rabatten”, dvs. att utifrån vetenskaplig peer review satsa på forsknings-bidrag till de forskningsansökningar som håller hög kvalitet. Att det ska leda till Nobelpris kan man kanske inte räkna med, men chanserna för vetenskapliga framgångar ökar om kreativa forskare får stöd och arbetsro och därför är långsiktig finansiering också en viktig faktor, menade Lars Kloo. Liksom flera andra på symposiet var han för en mix av fri och riktad forskning, den senare för att tillgodose specifika samhällsbehov men också för att ge tvärvetenskapliga projekt en chans, projekt som annars riskerar falla mellan stolarna.

Kriget mot cancern, vad vi kan lära av historiskt lärande, samarbetets utmaningar, ESS och mycket mera avhandlades också under symposiet, som kommer att sammanfattas i en bok. Förra årets symposium med temat ”Forskningens rekrytering och förnyelse” finns för övrigt nu i tryck.

Text: Britta Collberg

Foto: Per Lindström