Forskning, Konstnärligt, Tvärvetenskap

Musikaliskt experiment – föremål för forskning

Artisten framträder, publiken lyssnar och klappar för att visa uppskattning. Så ser de givna rollerna ut under en konsert. Men vad händer om man löser upp rollerna och om publiken absolut inte gör som förväntat. Ändras sången? Klangen? Kommunikationen?
Det har en tvärvetenskaplig grupp på Pufendorfinstitutet studerat under våren.

Vocal Six 3

Vocal Six består av rutinerade sångare som fann sig snabbt i de nya situationer som publiken försatte gruppen.

Ut på scen kommer de sex sångarna i a cappellagruppen Vocal Six. För en kort sekund blinkar de till, ser förvånade ut. Publiken är borta.

Men sångarna finner sig snabbt, hittar publiken på balkongen ovanför scenen och riktar blickarna och den fortsatta sången dit. Det märks att Vocal Six består av rutinerade artister som vet hur man tar en scen i besittning.

Strax innan Vocal Six kommer ut på scen för att uppträda den här andra gången, har publiken pratat sig samman om hur de skulle kunna påverka konserten åt en annan riktning än under sextettens första ”normala” framträdande.

– Den ena delen av publiken skulle kunna vara entusiastisk medan den andra delen spelar helt likgiltig oavsett vad som händer på scenen, är ett av förslagen.

– Det är ju fruktansvärt jobbigt att möta en vägg av likgiltighet!

Publiken blir entusiastisk över att få hitta på fler utmaningar för Vocal Six. Gruppen försätts slutligen i flera oväntade situationer; förutom att publiken försvinner och spelar likgiltig får gruppen också i uppgift att improvisera en sång ”Vem kan segla förutan vind” utanför sin annars väl inövade repertoar med låtar av BeeGees, Beach Boys och Tom Jones och som de framför med beatbox, stämmor och en stor portion humor.

Improvisationsuppgiften tycker sångarna är svår, liksom den att gå från gruppens normala underhållningsläge till att framföra ett av sina shownummer i allvarlig tappning.

Efter varje experiment reflekterar artisterna över det som hänt och de sitter även ner efter konserten och samtalar med publik och forskargrupp som alla är nyfikna på hur Vocal Six upplevt situationen. Hur kändes det när vi inte gav respons? Ändrades inte klangen lite grann när ni skulle vara allvarliga?

Och Vocal Six delade med sig:

– Det här har vi inte varit med om tidigare, att publiken var borta, säger en av sångarna.

– Vi råkar ju ibland ut för att publiken är stenansikten, då jobbar man på ett tag men sen släpper man om man inte får respons. Vi har ju glädje av att vi är en grupp – vi kan få stöd av varandra i oväntade situationer, berättar en annan.

– Jag började svettas mer när vi skulle sjunga allvarligt. Det var svårt, vi har ju ett show mode som vi lätt kommer in i.

– Det var hemskt att improvisera. Det blir lätt så pretentiöst och då låser det sig.

Det är forskargruppen Artistic Vocal and Choral Orders som under våren undersökt publikens och artisternas roll i en konsertsituation. Alla fem forskare i gruppen har olika kompetenser inom det vokala forskningsfältet såsom musikvetenskap, logopedi, musikpedagogik och konstnärlig gestaltning. De utgör också själva en del av publiken och är med och styr publikens upplägg och frågor.

De tittar alla på olika delar av konsertsituationen och förutom Vocal Six, som stod för projektets sista framträdande, har Operaimprovisatörerna samt Carolinae Damkör varit inbjudna till forskargruppens experimentella workshops. Alla sessioner har filmats och sessionerna analyseras både i stunden och i efterhand.

Särskilt intressant blir det för forskargruppens Sara Wilén som själv är operasångare och som förra gången deltog både som forskare och artist genom att hon tillhör Operaimprovisatörerna.

– Vi är ju vana att improvisera men det var spännande att se vad som hände när publiken klev upp på scen, säger hon.

Under två veckor ska nu filmmaterialet sammanställas. Och det samlade arbetet kommer att presenteras under ett körledarkonvent i oktober.

– Som Advanced Study Group har vi ju inget krav på oss att komma fram med resultat, utan vi har använt våren till att ställa frågor och samla på oss intressanta uppslag som kan generera forskning, säger musikvetare Ursula Geisler.

Både hon och Sara Wilén är överens om att det skulle vara roligt att arbeta vidare med den här forskningen på något sätt.

– Det skulle vara oerhört spännande att göra detta i ett större, offentligt sammanhang, säger Ursula Geisler.

– Och jag som konstnärlig forskare funderar på om jag kan använda metodiken som en del av min disputation eller i ett slutseminarium, säger Sara Wilén.

Text: Anna Johansson

Foto: Gunnar Menander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *